Vissa lever sitt liv genom andra. Det är helt okej. Jag skulle nog vilja påstå att det till och med är att föredra. Då menar jag givetvis i jämförelse med att lägga all sin vakna tid på Facebook. Vad är det frågan om?

Jag har en del gamla kamrater på Facebook som härstammar från relationer under högstadietiden. Jag tyckte inte om dom då och jag tycker helt klart ännu sämre om dom nu. De uppdaterar sin status en gång i timmen, byter profilbild varje dag, spelar Farmville och skickar konstant invites till enormt onödiga applikationer.

Jag ställer mig frågande till det här. Gör ni ingenting annat? Går ni aldrig ut? I stället för att skriva om era ungar och era hungriga sinnestillstånd och era busiga katter och era tråkiga förmiddagar och era planerade bilturer till ICA och er förkärlek för fula hårband och era onda leder och era ointressanta musikval och era fula vänner så kan ni väl faktiskt GÖRA NÅGONTING PÅ RIKTIGT.

Jag vet ju hur förstörd jag blir om någon kapar min internetuppkoppling. Men jag kan faktiskt bara föreställa mig livskrisen som detta skulle innebära för de stackars själar som texten ovan riktar sig till. Herrgud, vad skulle de ta sig till?

- Förmodligen skaffa en unge till som de kan tjata om. Knäppa ett par tre- fyrahundra nya bilder som de kan förpesta sitt redan proppfulla profilbilds-arkiv med när livet återgått till det normala igen.

Göra någonting vettigt kanske? Haha, vem försöker jag lura.


SKAFFA ETT LIV!

Sofia och Martina, det gäller i synnerhet er.