Yllet

Om någon har några frågor kring konsten att vara en riktigt satkärring så kan ni ta en promenad ner till skattekontoret här i Oslo. Där sitter nämligen en overkligt otrevlig varelse vars uppsyn riktigt lyser ovilja-att-hjälpa-andra-människor.

Jag fick utskällningar, fördömmande blickar, motsägelser och en ordentlig dos med avsky. Allt från en människa jag inte känner och som jag trots allt inte ens var speciellt sugen på att prata med över huvudtaget. JAG VILLE JU BARA ANMÄLA NY ADRESS. Ska det vara så jävla svårt att bjuda på ett leende och hålla käften, det är verkligen inte mitt problem om sakens liv suger och jobbet gör henne bittrare än bittrast.

Det var en fantastisk start på dagen.

Det där händer alltid mig. Jag råkar alltid ut för de värsta, de argaste, de elakaste, mest ohjälpsamma. På Skatt øst sitter det rätt många handläggare, typ tjugo stycken. Överallt såg jag glada ansikten, snälla gubbar och trevliga killar, men när mitt nummer tillslut dök upp på skärmen var det givetvis för att Berit Bajsnylle hade fått en ledig lucka. Jag visste att det skulle inträffa innan jag ens påbörjat konversationen.

Helvete.