Yllet

Tjeeena faaan!

Har varit lite för upptagen med att inte blogga för att hinna blogga. Problemet är, vilket ni säkert förstår, förrödande. Under den tid som jag inte bloggat har jag åkt en del tåg, eller kanske inte åkt så mycket som faktiskt bara suttit i ett tåg som stått stilla. Som väntat på mötande tåg, hamnat bakom ett trasigt tåg eller parkerat permanent på grund av signalfel. SJ I FUCKING LOVE YOU!

Sist jag åkte tåg blev jag ganska bitter. Jag blev så bitter att jag tog mig från min plats, in i restaurangvagnen. Givetvis hamnade jag bakom årets mest nervösa östgötte som stod och babblade om vilka konsekvenser förseningen skulle innebära för honom. Hans största fel var dock inte nervositeten, det var det faktum att han försökte kamouflera den genom att samtidigt skämta om misären. Han sög, jag blev arg. Konduktören som av någon okänd anledning också stod bakom disken förklarade att killen skulle ta det lite lugnt, att allting skulle lösa sig. Den nervösa östgötten började fnittra och lämnade sedan den pinsamma situationen genom att göra den om möjligt ännu mer pinsam, han snubblade.

Jag: "HEJ!"
Kioskduden: "Hej på dig!"
Jag: "ÖL."
Kioskduden: "Liten eller stor?" :)
Jag: "Störst."
Kioskduden: "Har vi kommit till den punkten?"
Jag: "Ja, det är jobbigt nu. Livet."
Kioskduden: "Haha, vaddårå?"
Jag: "Jag befarar att jag, om det här tåget inte börjar rulla snart, blir tvungen att öppna dörren och slänga mig framför första bästa mötande"
Kioskduden: "Hehe, man ska inte skämta om sånt där. Det kan vara känsligt."
Jag: "Vet du vad som är känsligt? Känsligt är att åka tåg med SJ och _alltid_ komma fram försent. Men ni driver uppenbarligen med mig, så jag antar att vi är even."
Kioskduden: "Haha, hade det inte varit för vår policy så hade jag bjudit dig på den där ölen."
Jag: "Nåväl..det är väl tanken som räknas."

Att restaurangvagnen var full av muppar som hade mage att skratta åt mig gjorde mig så dyngsur att jag höll på att svimma.

Sedan har vi det här med sociala behov. Hur kommer det sig att människor måste hålla på och prata med varandra när saker som detta inträffar? Då vi stannat 50 meter från min station och jag klämt in mig framför dörren ihop med fem andra personer skulle vi plötsligt börja bonda. HALLÅ?! Jag är skitarg, vi har ingenting gemensamt bara för att vi råkar sitta i samma helvete. LÅT MIG VARA.

Det är livsfarligt att åka tåg.
Komplett livsfarligt.