Yllet

Nu blire bloggande.
Det var på tiden, tycker ni inte?

Vill till att börja med ta tillfället i akt och hälsa till min kära fars fru, mamma till tre av mina fyra syskon och världens bästa Eva. Jag fick under helgens telefonsamtal redan på att bloggen läses även i skåne, så, HEJ EVA! :)

Nästa punkt i dagens blogginlägg blir ett ämne jag tidigare skrivit om och lär fortsätta att upprepa, det här årets största I-landsproblem - våra efterblivna grannar. Jag och Therese bor riktigt bra, sjukt centralt några meter från Karl Johan här i Oslo. I vårt hus bor vi, ett par från Göteborg och slutligen ytterligare tre svenska grabbar som intog byggnaden för ungefär en månad sedan. Trots bristen på grannar är det ständigt kaos på Dronningens gate 26. Vi bor mot en innergård, vilket gör att allt som uttalas mellan dess väggar studsar, tilltar i volym och hittar rakt in i öronen på de som ligger nerkrupna i sina sängar i väntant på sömnen. Igår hade grabbarna grus fest, det hade jättemycket fest. De hade så mycket fest att de var tvugna att spela sin musik på högsta volym, ha fönstrena mot gården öppna och gorma konstant.

Till min lycka insåg jag att de lämnade lägenheten vid ett-tiden och jag kunde därmed påbörja själva sovandet. Dessvärre kom sällskapet tillbaka två timmar senare för att dra igång efterfesteN^.

Ge mig styrka.
Att slå dom.

Idag är jag mad trött.