w0rk w0rk

Just nu är det multitasking på hög nivå.
Jag jobbar och tittar på Stargate SG 1 samtidigt.

 

När jag blir stor ska jag bli lika seriös som Samantha Carter.

NU ska jag dock ge mig ut på en löprunda. Har precis kommit fram till att min sommar är efterblivet fullspäckad. Juni är helt vild, Juli är helt Oslo och känner jag mig själv rätt kommer jag nog även hinna fylla hela Augusti. Hoppas på att kunna springa bort stressångesten.

HADE!

 


ESWC-admin på språng!

Lånade en Nörd-Tshirt av Nörd-Emil.

Det är nog inte varje dag man skådar en administrator för Electronic Sports World Cup i joggingskor. I alla fall inte IRL. Jo, jag vet. Fördommar. In fact, samma fördommar jag själv motarbetat.
Men vem bryr sig, det är ju sant!

 

För övrigt var det sjukt fint runt skogskyrkogården idag, solen sken och gräset var verkligen grönt. Jag besökte farfar också, han hälsar! Problemet med farfar är att han inte har en egen grav, utan ligger i minneslunden. Det gör de här besöken så mycket svårare. Man vet liksom inte riktigt var han befinner sig där och då.

Min farfar in a nutshell!

 


Nu ska vi kolla gårdagens BigBrother-avsnitt. Som Therese redan har spoilat. Självfallet.

Anywho, hörs!


The lonesome traveler!

Gick tydligen upp lite senare än planerat.
Sängen var helt enkelt för skön.

De som känner mig vet att jag inte kan resa. Alltså jag menar det går verkligen inte. Eller jo, det går men inte bra och aldrig smärtfritt. Igår fick jag skjuts till Gävle av Thereses föräldrar. Vi åkte i god tid för att jag inte skulle missa bussen som senare skulle ta mig till Stockholm. Mellan Söderhamn och Gävle hamnar vi i århundradets kö och stod still i ungefär 50 minuter. Rikard, Therrors pappa, vet emellertid exakt var gaspedalen sitter och rejsade därmed ner till Gävle. Vi kom fram samma sekund som bussen skulle gå. Dessvärre satt givetvis bussen i samma kö och vi fick glatt vänta in den. När Y-bussen väl kom, med tidernas suraste chaufför, fick jag mer eller mindre tjata till mig en plats. Den mustaschprydda mannen hade nämligen inga uppgifter om att han skulle hämta upp någon där i Gävle och det råkade dessutom vara så att den nya informationen var den jobbigaste han någonsin fått. Jag fick dock slänga in mina fem väskor och inta sittplats. Därifrån var det Veronica Maggio hela vägen till Stockholm, där bästa Emil kom och mötte mig.

Sjukt oväntad twist.


Har precis dragit på mig träningskläderna, tänkte ta ett varv. Funderar på skogskyrkogården, då kan jag hälsa på lilla farfar också.

Fint väder idag. Eller ja, allt är förvisso relativt. Men med tanke på de senaste dagarnas regnhärj är jag mer än tacksam för lite sol.



Mina snabba skor!

Ses!


Hej då Sundsvall!

Väskorna är packade, wow-kontot inaktiverat, rummet städat.

Nu lämnar jag Sundsvall för ett sommarlov fyllt med äventyr.

Norrköping, Stockholm, Båstad & Oslo. Foo Fighters, Peace & Love. Midsommar. Familj, vänner, Emil.

KÄRLEK.

Ses till hösten igen alla hjärtan! <3


And so we continue!

Eftar att ha suttit och läst igenom en massa gamla inlägg inser jag plötsligt att jag saknar bloggandet. Jag saknar möjligheten att skriva om allt och inget, viktigt och värdelöst, mig själv och andra.

Dessutom är det underbart att kunna se tillbaka på så många stunder i sitt liv. Den här bloggen har jag haft sedan 2006, det finns ingen anledning att begrava den nu.

Det har hänt sjukt mycket spännande saker sedan jag skrev ett inlägg sist. Önskar att jag kunde sammanfatta det på ett smidigt sätt, men inser att det är en omöjlighet. Studentlivet, vänner, festivaler, killen, familjen, resor, träning.

Om man bortser från saknad är livet just nu ganska underbart.
På söndag åker jag till Stockholm och inleder där mitt sommarlov.
I Julie kommer jag att bo och arbeta i Oslo.
I augusti ska det resas.


Vi hörs!