Yllet

Sängen var helt enkelt för skön.

De som känner mig vet att jag inte kan resa. Alltså jag menar det går verkligen inte. Eller jo, det går men inte bra och aldrig smärtfritt. Igår fick jag skjuts till Gävle av Thereses föräldrar. Vi åkte i god tid för att jag inte skulle missa bussen som senare skulle ta mig till Stockholm. Mellan Söderhamn och Gävle hamnar vi i århundradets kö och stod still i ungefär 50 minuter. Rikard, Therrors pappa, vet emellertid exakt var gaspedalen sitter och rejsade därmed ner till Gävle. Vi kom fram samma sekund som bussen skulle gå. Dessvärre satt givetvis bussen i samma kö och vi fick glatt vänta in den. När Y-bussen väl kom, med tidernas suraste chaufför, fick jag mer eller mindre tjata till mig en plats. Den mustaschprydda mannen hade nämligen inga uppgifter om att han skulle hämta upp någon där i Gävle och det råkade dessutom vara så att den nya informationen var den jobbigaste han någonsin fått. Jag fick dock slänga in mina fem väskor och inta sittplats. Därifrån var det Veronica Maggio hela vägen till Stockholm, där bästa Emil kom och mötte mig.

Sjukt oväntad twist.

Har precis dragit på mig träningskläderna, tänkte ta ett varv. Funderar på skogskyrkogården, då kan jag hälsa på lilla farfar också.

Fint väder idag. Eller ja, allt är förvisso relativt. Men med tanke på de senaste dagarnas regnhärj är jag mer än tacksam för lite sol.

Ses!