Yllet

Är hemma igen.
Jag överlevde, om än knappt.

Sjöslagen 2011 var hur kul som helst. Jag och Sara minglade nog med hälften av båtens passagerare, under ett dygn. Sjukt socialt och väldigt bra jobbat av oss. Vår hytt utgjorde för övrigt möteplats för de flesta, att detta var ett faktum fastställdes ungefär 5 minuter efter det att vi kom tillbaka från Tax free, då droppade nämligen det första gänget in. Therese försvann någon gång, ganska tidigt under natten, i vanlig ordning. Julia hade säkert fullt upp med att jaga bort alla förhoppningsfulla KTH-studenter från hennes hytt. Jag, Sara och Therese delade nämligen ut hennes hyttnummer i form av spritpennetatueringar. Jag undrar exakt hur många killar det var som sprang runt med "9116" i pannan den där natten.

Sara, Therese & Julia innan avgång

 

Den lite smått osköna kön till Tax free.

 

Vår hytt, en rättvis bild.

Vi var inte så kaxiga igår. Dessutom luktade allt i hela världen sprit och våra kära medpassagerare blev vidrigare för varje timme som gick. Julias snälla pappa kom som tur var och hämtade oss efter båtresan och körde hem oss till Julias snälla mamma som bjöd på pasta och köttfärssås. Det var ganska himmelskt. Sen körde snälla Julia oss nästan hela vägen hem till Sundsvall, även om snälla Christer också drog sitt strå till den stacken. När jag kom hem gick jag och la mig i min säng, där blev jag sjösjuk.

Det gungar fortfarande.




Sjöslagets besvikelse:
Ingen ifrågasatte det faktum att jag saknade overall. Jag som ville skrika.