Yllet

Nu har jag pluggat klart och livet känns lite lättare. Problemet är att jag i det här skedet känner mig lugnt och självsäker. Det är inte tillräckligt. Kan inte vara tillräckligt. Jag måste plugga mer. Har säkert pluggat fel. Blandar nog ihop.

Men vi tar det i morgon.

I natt drömde jag att jag skrek en jävla massa. Jag skrek på människor som tog för lång tid på sig i kön. Jag skrek på människor som bad mig repetera det jag sagt fast jag redan uttalat det jättetydligt. Jag skrek på en viss VD vars insatser känns ytterst tveksamma. Jag skrek på killen som nästan körde över Elin här om dagen. Jag skrek på Spotify. Jag skrek på vädret.

Är jag arg?
Nej, åtminstånde känner jag mig inte arg.
Men i natt var jag uppenbarligen beyond förbannad.


Känner dock ett enormt behov av någonting fluffigt att kramas med. Det hör å andra sidan inte till ovanligheterna.


Helst lammkaninen.
Eller ugglebebisen.