Yllet

Det händer ofta att man blir tipsad om olika bloggar.
Ibland är det vänner som hittat någonting spektakulärt på nätet. Ibland är det läsare som tycker att man ska börja läsa deras bloggar. Det händer också att skribenterna får publicitet i större forum, typ TV, tidningar och radio. Den här killen snubblade jag över då en av våra större bloggare länkat till honom i ett inlägg. Han beskrivs där som självsäker, målmedveten och humoristisk. Man rekommenderas att läsa hans blogg, för att den är bra.

Nu var det förvisso ett par veckor sedan den här texten skrevs, men det är först idag som jag såg den. Givetvis kände jag mig manad att göra en egen bedömning, vilket uppenbarligen var tur. Den här killen saknar allt vad självdistans, ödmjukhet och en realistisk världsbild innebär.

"Jag är allmänbildad väldigt smart & snart akademiker. Jag har jobbat utomlands i ett prestigefyllt liv, till och med min cigarette heter Prestige. Jag har karisma & utstrålning. Cirka 100.000 människor biter på sina naglar varje dag i avund av mig. Jag ser ned på obildat och billigt skräpfolk."

Jag får en bestämda känsla av att hans omtalade självförtroende är ett enda stort spel för gallerierna och att den här killen i själva verket är enormt osäker. Självförtroende och ironi kan i rätt kombination vara helt oslagbart, men går det till överdrift så blir det genast så genomskinligt. Sedan kan man ju ifrågasätta det där med intelligens, jag gillar liknelsen han gör med de röda tomaterna.

För Alexander Schulman att tycka någonting om Blondinbella och hennes framgångsrika blogg. Jag vet inte riktigt vad ni säger om saken, men mig veterligen så har det här varit ett ämne att diskutera sedan ett drygt år tillbaka. Den alltid annars så angelägna profilen har av någon konstig anledning valt att ignorera fenomenet under en näst intill ohållbar tid. Jag har länge velat veta vad Alexander, mannen som har åsikter om precis allting annat, tycker om Isabella och hennes site. Tji fick jag, rubriken ger mig förhoppningar och innehållet gör mig mest bara fruktansvärt besviken. Varför klarar inte karln av att vara lika oförskämt ärlig i den här frågan som i alla andra debattar han ger sig in i?


En korrekt slutsats Mr Schulman, på många sätt och vis. Det är egentligen inte den jag stör mig på, utan att du förstör hela grejen med en avdramatiserande och ointressant slutkläm.


Varför inte bara säga som det är? Det faktum att 17-åriga småbrudar, vars texter bara omfattar deras ointressanta vardag samt en massa ytligt skitsnack, får mer plats i media och fler läsare än du borde göra dig förbannad, inte fascinerad! Skäll ut den Svenska befolkningen! Ifrågasätt vår hjärnkapacitet, vårt intellekt och vårt begär! Fråga oss hur vi kan prioritera som vi gör! Bli rasande, med all rätt!

Men nej, den här gången väljer Alexander Schulman att plocka av sig hårdhandskarna och i stället bara slösa bort en massa värdefull plats i Metro. Det är inte utan att man börjar fundera över någon typ av konspiration. Är vår kära bloggkund må hända rädd för Blondinbella?

Artikeln hittar ni här.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, för stort engagemang är enormt osexigt. Jag tycker personligen att det är helt okej att ogilla människor till höger och vänster. Ännu bättre blir det om man dessutom förmedlar sitt hat till omvärlden, i alla fall i en lagom stor dos.

G For gossip är en blogg, skapad av en tjej som enligt min mening inte verkar ha någon eget liv över huvudtaget. Och hur i hela friden vet jag det? Jag vet ingenting, men jag föddes med förmågan att tänka och analysera. Genom att läsa den här ointressanta smörjan har jag fått klart för mig att allt som den här tjejen producerar handlar om BlondinBella, Kenza, Stina-Lee eller Kissie. Galet intressant, speciellt med tanke på att hon i regel bara refererar för vad tjejerna själva skrivit i sina bloggar. Jag kan tycka att det känns ganska onödigt. Jag menar, är jag så hopplöst nyfiken så lär jag ju besöka deras egna bloggar.

En annan sak som stör mig med den bloggen(erskan) är undertonen i alla texterna. Jag får känslan av att hon själv anser sig vara hysteriskt rolig och fräck, när det i själva verket bara känns en smula patetiskt.

G For Gossip blir dagens misstag för att hon gör det som alla andra redan gjort och för att hon dessutom gör det dåligt.

Jag uppskattar verkligen den cirkus vi omedvetet lyckats dra igång. Det är roligt att se hur många människor som är så ivriga att dementera våra åsikter att de helt glömmer bort syftet med en diskussion. Jag är road, upprymd och mer än tillfredställd. Tack för att ni hjälper till att bevisa min poäng, om och om och om igen.

Jag misstänker att det vore läge att utveckla den text jag för några dagar sedan publicerade här på bloggen. Emellertid har jag en känsla av att alla upprörda kommentatorer skulle använda samma tillvägagångsätt som tididgare, det vill säga strunta i innehållet och hoppa direkt på skribenten. Jag betackar mig för den typen av dialog då jag i all naivitet faktiskt fortfarande hoppas att ni alla besitter någon form av integritet och intelligens. Vad är egentligen syftet med att skriva en text som aldrig kommer att uppfattas ordentligt? Vad är meningen med att dra upp ett hett ämne när åskådarna efter två meningar dömmer ut resterande innehåll och börjar att utveckla ett i flera fall obefogat motstånd? Jag vet inte, och jag vet sanneligen inte varför jag fortsätter att anstränga mig i onödan.

Jag har trots detta bestämt mig för att göra ett försök till. Det må vara enormt självdestruktivt och oklokt, men mitt hopp om en vilja att förstå driver mig. Okej, here it goes.

Jag är född och uppfostrad av min mamma, pappa flyttade ut när jag var runt fyra år gammal. Anledningarna kring separationen var många, men främst berodde beslutet på det faktum att de två delade enormt många olika åsikter om det mesta, att de var väldigt olika som personer. Min mamma har alltid förespråkat ett öppet sinne och viljan att förstå andra människor, trots eventuella skillnader. Det är så jag är uppfostrad och det är till den personen jag nu utvecklats. Jag är enormt stolt över mig själv och den person jag blivit, jag är min mor evigt tacksam. När min mamma var i min ålder gick hennes yngre bror ut med sin homosexualitet. Det kom vad jag förstår aldrig som en egentlig överaskning utan accepterades utan några som helst tvivel av familj och vänner. Den enda som såg denna nya vetskap som ett problem var min morfar, hans far, som efter en konservativ uppfostran hade haft inpräntade åsikter om sexualiteten sedan liten. Trots detta lärde han sig efter ett tag att leva med min morbrors läggning och älskade honom aldrig mindre för det.

Den nya man som tog plats in min mammas liv var skådespelare. Han hade varit på olika platser och gjort olika saker i hela sitt liv. Han hade träffat människor av alla dess typer och har idag en hel del vänner och bekanta. Tre av vår familjs bästa vänner är homsexuella. De fanns alla med på mamma och Guys bröllop, min student, födelsedagar, you name it. Det finns få människor som jag uppskattar och ser upp till så mycket. Där dom är, är det alltid roligt.

Varför berättar jag det här? För att jag vill slippa era ogenomtänkta ideer om att jag vore någon form av homofob och främmandefientlig idiot. För att ni ska få en inblick i vilken erfarenhet jag har innan ni dömmer ut mig och ber mig "se mig omkring". Jag vet, förmdoligen mer än någon av er andra. Faktum är att jag egentligen inte gillar att placera människor i fack, det som många uppenbarligen trodde att jag gjode med min förra text. Hade ni bara läst den lite nogrannare så hade ni förstått att så aldrig var fallet. Emellertid har jag svårt att tro att den här texten egentligen gör någon skillnad, ni har ju redan bestämt er för vad ni tycker och nåde den som får er att tänka om!

Den poäng som jag hade hoppats på att leverera i mitt tidigare inlägg var det faktum att den genrella attityden ständigt påverkas av intryck. Genom den mediahype som pekar på att homosexuella människor är på ett visst sätt förstör man för många som redan har svårt att få personer i sin omgivning, och sig själv, att acceptera det. Jag syftar givetvis inte på att männskan inte har rätt vara den hon är, eller vill vara. Jag menar snarare att alla måste ta sitt ansvar gentemot andra. Man förlöjligar en läggning genom att framställa alla bögar som ytliga fjollor. Man får personer med den läggningen att verka oseriösa och tillgjorda. Man förstör och använder människor, MÄNNISKOR, för att tillfredställa ett behov. Jag skiter i om det här gäller homosexuella eller utländska eller religiösa eller handikappade, rika eller fattiga, människor som människor. Det jag försöker förklara är att det egentligen inte handlar om homosexualitet utan fenomenet i sig! Jag kan inte dra paralleler till heterosexuella då faktum är att de inte är en uppmärksammad minoritet, vilket ovan nämnda samhällsgrupper är. De blir inte granskade och bedömda på samma sätt, just på grund av den anledningen!

Det är uppenbarligen inte bara jag som delar denna uppfattning, det här är en diskussion som jag haft med många människor i min omgivning och då även de som jag tidigare nämnde. Problemet är egentligen att den här debatten är så pass känslig att debattörerna slår dövöra till så fort de får mothugg. Det är ingen som lyssnar och därmed heller ingen som lär sig att förstå någon annan. Jag har aldrig sagt att jag har rätt, jag har bara levererat en åsikt. Det innebär inte att jag bör söka psykolog eller att jag är whitetrash, som någon tidigare nämnde. Det innebär helt enkelt bara att det är såhär jag tycker. Och jag förväntar mig som sagt ingen skillnad vad gäller era reaktioner på detta inlägg, men jag anser samtidigt att jag dragit mitt strå till stacken - så mycket tydligare än så här kan jag inte bli.

Okej mina damer och herrar, jag bjuder på dagens kommentar.

"Och alla har väl rätt att tycka och tänka hur dom vill och därför har jag valt att inte tycka om det du skriver."
- Lars Ekström, http://larschanekstroem.blogspot.com

Mer vatten på min kvarn? Snarare en hel insjö.

...så förnekade Kissie förintelsen.

"Aja iaf så sitter jag just nu i skolan och vi har religon, just nu är det om Judar. Vill helst inte vara med eftersom jag tror allt sånt är bullsh*t men men, man vill ju ha betygen!"

Jag vill verkligen bara lägga mig ner och självdö.
Rakblad, någon?

Ja, majoriteten av våra människor vet verkligen ingenting. De vet inte ens vad de inte vet. De har ingen förmåga att uppskatta argument eller en givande diskussion. De är totalt meningslösa och jag tycker inte att de behöver finnas. Jag tycker att de ska ge plats för människor som faktiskt tillför någonting, människor som kan stava sitt namn och som vet när det är läge yttra sig eller låta bli.

Det finns faktiskt dumma människor som är smartare än ovan nämnda. De som accepterat sin brist och därmed väljer att hålla käften när andra, mer berikade människor talar. De som låter bli att ge sig in i en diskussion som de inte kan hantera, de som väljer att göra det bästa av det lilla de har. Hemskt mycket respekt till er.

Borta på Lancias blogg pågår en diskussion om huruvida det är okej att skylta med sin sexuella läggning eller inte. Jag tycker att debatten i sig är väldigt intressant, det är nämligen ett fenomen som jag själv reagerat väldigt starkt på det senaste året. Helt plötsligt finns det ingenting som är mer häftigt eller mer inne än att vara rakt igenom jättehomosexuell, är du inte gay så bör du i alla fall känna någon som är det och även om du egentligen inte känner personen alls så måste du låtsas som att det är din bästa vän. Då ser folk upp till dig, då tycker de att du är häftig och inne. Först då har du verkligen uppnått någonting här i livet.

Min morbror är gay.
Hans pojkvän är gay.
De är två av de mest underbara människor jag känner, men de hade de varit oavsett sin homosexualitet. Jag har inte och har aldrig haft några som helst fördommar mot homosexuella. Jag är uppfostrad av den minst främmandefientliga familj du kan hitta och blivit präglad av allas likas värde så långt tillbaka jag kan minnas. Nu när ni vet detta, är det då okej att jag yttrar mig? Känns det acceptabelt att jag uttalar en negativ åsikt om det uppenbarligen-mer-känsliga-än-vi-låtsasom-ämnet? Jag tycker inte att det är okej att driva en blogg som helt och hållet bygger på hur bögig skribenten är och hur många bögiga saker han har gjort. Hur många bögiga grejer han tycker om och hur många bögiga åsikter han har. Jag tycker att det är pinsamt och framför allt är det enormt påfrestande. Varför? Därför att han påverkar alla sina 14,15,16 och 17-åriga läsare. Han målar upp en bild av att alla homosexuella människor förväntas vara på ett visst sätt, att de är ytliga, pratar konstigt, gillar rosa och tycker att Paris Hilton bara är så hiimla cool. Jag kräks på bimbofuckingboy84. Jag spyr på BlondinBellas ständiga tjat om den där extremt tillgjorda Robin. Jag skrattar åt Kissies försök att skylta med sina "Hej, jag känner en bög och vi är bästisar"-inlägg. Jag tar fram rakbladen. Upp och hoppa, ut och upplev! Öppna ögonen och skaffa er för i helvete egna åsikter. Gör inte homosexueliteten till en modefluga, förlöjliga inte ett fenomen som för många är väldigt viktigt och minst sagt seriöst.
Väx upp och kamma till er.

Hade det inte varit för de människor som jag nämnde i början av detta inlägg så hade jag gett mig in i diskussionen. Nu vet jag dessvärre redan hur det slutar.
- "Nae men asså du har liksom vääärldens dubbelmoral. Alltså du fattar nog inte själv vad du skriver. Jag har liksom rätt och du vet ingenting."

Spare me, plz.

Nog för att det finns tusen anledningar att irritera sig på BlondinBella.
Nog för att Kissie personifirerar fjortisen ganska klockrent.
Nog för att blogg-Sverige är fullt av ointelligenta och enerverande misstag.

Emellertid slår man allt det där med hästlängder om man verkligen orkar dedikera en hel blogg åt fenomenen.
Den här bruden har stört mig sedan jag för första gången klickade mig in på hennes sida. Jag vet inte om det beror på att hon missbrukar Caps Lock och är omöjlig på meningsuppbyggnader, eller på det faktum att hon själv tycker att allt hon skriver är hysteriskt roligt. Det är inte roligt. Det är bara fruktansvärt sorgligt.

QueenieQueenie.blogg.se blir dagens misstag för att hon verkar vara mer eller mindre efterbliven. Jag blir alldeles matt av att läsa hennes fula blogg.

Tips: Kolla in hennes YouTube-klipp där hon imiterar BlondinBella. Ni bör efter detta förstå var min frustration ligger.

Jag vet inte vad det är, men någonting har fått mig att inte hata Alex Schulman i den grad jag en gång lovade mig själv att jag skulle göra. Jag kan inte, det går helt enkelt inte. Jag vet inte om det beror på det faktum att alla energi av den typen för närvarande ligger på fröken-"KnowItAll"-Blondinbella, eller om det är för att jag i all förnekelse skymtar en viss igenkännelse i killens sätt att vara. Jag kan ju faktiskt inte sticka under stol med att jag skrattar rått åt många av hans raka kommentarer, åt hans sätt att framställa sig själv som den ultimata människan och i förbifarten trycka ner resten av Sveriges befolkning där de hör hemma. Jag känner mig mycket sällan provocerad, snarare hemskt tillfredställd.

Kanske beror det på att han faktiskt är den som enligt min mening har något av ett patent på offentlig bitterhet och helt oprovoserade kommentarer. Jag har svårt för Katrin, avskyr Lisa och kan omöjligt ta Calle på allvar. Jag har tröttnat på alla efterhängsna wannabes, de som trots upprepade försök aldrig riktigt lyckas. Ska det vara så ska det vara ordentligt, och hur mycket det än tar emot måste man ju endå erkänna att Alexander har en viss tendens att bräcka alla andra. Dessutom har han, till skillnad från många mediaprofiler, koll på läget. Han vet vad som är aktuellt och slösar inte vår tid med en massa ointressanta icke-fenomen a la Lisa Magnusson.

Jag hatar att säga det.
Men någonstans kan jag inte låta bli att gilla det. Jag säger det, för han är trots allt ett fenomen.

Fenomenet har enligt min mening gått lite över styr. Men det kanske bara är jag som inte tycker att man kan basera sveriges största blogg på flest antal läsare, när läsarna har en medelålder på tretton år. Who gives a fuck, liksom?

Ja, Metro. Ni har helt rätt i att läsarna föredrar Kenza framför Bildt, men vem tycker egentligen att det är konstigt? Jag brydde mig nog inte heller så jävla mycket om Sverigest regering när jag gick i sjuan. Då var det smink, kläder och popularitet som stod överst på prioriteringslistan. Jag har svårt att tro att Bildt brukar behandla dessa ämnen i sin blogg. Jag tror mest att han skriver om sådana där ovesäntliga saker som sveriges framtid, ekonomi, utrikespolitik och reflektioner kring pågående aktioner i resten av världen. Orka det, Kenza är ju faktiskt modell.

Anywho, läs artikeln och fröjdas över det faktum att det faktiskt inte är en parodi utan fullt allvar. Ännu en gång får trion figurera i media. Kenza, BlondinBella och Stina-Lee vet verkligen hur man framstår som riktiga jubelidioter och att Metro är en urbota värdelös tidning gör ju knappast saken bättre. Jag måste bara få dela med mig av det som jag fann mest roande i den här artikeln.


SuckeN^. Det här är en förolämpning mot mänskligheten. Det tyder enbart på var ribban är lagd och hur lite vi kräver för att känna oss tillfredställda. Kenza driver sveriges största blogg för att hon är modell och för att hon bygger upp sina meningar efter talspråk, dvs ständiga upprepningar av ord som "tihi" och meningar som "Asså gu va ja e gla ida!". Ja just det, för att hon har en söt hund också givetvis.
BlondinBella lyckade förvisso pricka in en av anledningarna till all sina läsare, att de avundas henne. Hon glömde å andra sidan den resterande mängden av sina besökare, de som hänger där för att de hatar henne. Den lögnaktiga blondinen kan uppenbarligen inte vara störst, vilket givetvis innebär att hon i stället måste vara bäst. Detta förklarar hon genom att påstå att hon är den av alla bloggare som tjänar mest och att hon för sina bloggpengar ska köpa en egen lägenhet, i Stockholms innerstad, för ett antal miljoner. Ah, vi säger så.
Stina-Lee får vara med på ett litet hörn bland höjdarna, anledningen påstås vara att hon så ofta hon kan uppdaterar sin blogg med totalt ointressanta inlägg av typen, "idag har jag ätit mat" och "igår var jag på ica med min pojkvän" + en ofantlig mängd bilder där hon med samma uttryck poserar i olika ställningar.

Jag gratulerar världen till dessa stjärnskott och våra nya "fenomen".
TACK som fan, för kaffet.

Jag kan ju helt enkelt inte låta bli att garva IRL.
Jag är så sjukt road av det scenario som ständigt utspelar sig på den här portalen. Dessutom kan man ju omöjligt göra annat än att älska sig själv lite mer varje gång dessa puckon träder fram och bevisar sin underlägsna intelligens. Jag har K U L, därför delar jag med mig - jag är kompis, kompis.

Kenza, tjejen som om möjligt skriver tråkigare blogginlägg än Stina-Lee men trots detta hamnar på Alex-Jag-vet-Allt-Om-Allt-Schulmans innelista och har flest besökare på Blogg.se, lyckades här om dagen med någonting som alla med största sannolihet bara väntade på. Hon retade upp Jag-Bryr-Mig-Inte-Om-Någonting-Ni-Får-tycka-Vad-Ni-Vill-Men-Jag-gråter-I- Smyg-Blondinbella. Givetvis undrar ni hur detta gick till och jag ska absolut förklara det. Kenza råkade fjanta loss lite för hårt i ett av sina meningslöa blogginlägg med texten.

Jag vet inte vad det är med BlondinBella, jag kan bara inte låta bli henne. Det är lite som TV-serien Våra bästa år - den absolut, utan något som helst likvärdigt motstånd, sämsta och mest patetiska skit som någonsin producerats i underhållningsväg. Trots den vetskapen kan jag inte låta bli att slänga ett öga på skärmen när jag under lunchtid alltid prickar in dess sändningstid. Jag vet inte varför, men jag förutsätter att det har med förundran att göra. Jag menar, ibland tror man ju faktiskt inte att det är sant.

För att återgå till ämnet, ja hon har ju faktiskt blivit ett sådant som erkänd skräp-bloggare, vill jag bara dela med mig lite av tjejens uppenbara inkompetens. Följande går idag att läsa på blondinbella.se:

För det första, OMFGROFLMAO.
För det andra så tror jag bestämt att vår kära allvetare är en smula förvirrad. Det verkar faktiskt inte som hon är påläst. Kanske inte så insatt i politiken som hon försöker framstå. Ta det lugnt Isabella Löwengrip, jag ska ge dig en snabb redogörelse.

Tänka vad alla lillgamla moraltanter Internet över får luft så fort någon "tar sig vatten över huvudet" och uttrycker en ofta väldigt orelevant åsikt. Om vi bara skulle slappna av lite, ta det lugnt, varva ner och inse hur otroligt oskyldigt det här beteendet egentligen är. Vi är inte mer än människor, alla med för- och nakdelar, alla med sidor som är mindre angenämna än andra, alla med ett behov av att hävda sig på gott eller ont. Vad är då egentligen tryggare än skärmens skydd och möjligheten att sprida sitt relativt anonyma tycke i något av Internets alla forum? Var arg, var ärlig, var brutal, var elak. Säg det du vill säga utan att riskera några personligt påfrestande konsekvenser. Det hade varit klockrent, om det inte hade varit för att vi nappar så utomordentligt snabbt på just det.

Gör som blondinbella och resten av fjollträsks alla Stureplan-fjortisar. Var påfrestande, äckliga, blåsta och sådär härligt högstadie-kaxiga. Kom med urkorkade argument och pinsamma dissar, skäm ut er själva och alla andra. Jag kan garantera att ni genom detta beteende fördubblar er besöksstatestik och populäritet. Det finns nämligen två typer av läsare som alla kommer att storma era bloggar med dreglande munnar och utfällda klor, den dumma och den ännu dummare.

Den dumma:
Den dumma läsaren är den som varje dag klickar sig in på bloggen för att förundras, beundra, älska och sedan visa sin uppskattning. Det är hon som är så brutalt naiv eller dum i huvudet att hon inte ser någonting annat än den jubelidiotiska fasad som personen i fråga har byggt upp. Hon som kommenterar hej vildt och drömmer om en tillvaro tillsammans med författaren. Det är hon som, oavsett vad texterna handlar om, håller med och uppmuntrar, hejar på och propagerar för. Det är hon som ger och ger men aldrig får någonting tillbaka, till vilken nytta?

Den ännu dummare:
Den ännu dummare läsaren är den som dagligen besöker en blogg för att kritisera, trycka ner och störa sig på personen bakom den. Det är den där otroligt frustrerade viktigpettern som bara inte kan sluta läsa, som inte kan sluta kommentera och som ärligt talat skulle göra vad som helst för att på något sätt hacka sig in och förstöra alla bevis på att bloggen någonsin existerat. Det är puckot som tror sig känna författaren och som genom alla möjliga typer av personangrepp får för sig att hon faktiskt sårar henne. Det är hon som lägger ner ofantligt med energi och tid på det mest meningslösa tidsfördriv någonsin, vad vinner hon på det?

Jag förundras inte ens i närheten lika mycket av bloggarna och deras texter, som jag göra av alla de F12:or som faktiskt kommenterar dom. Till saken hör ju också att det är alla dessa nonames som gör de uppmärksammade bloggarna så uppmärksammade. Utan läsarna skulle ingen ha en rankad toppblogg idag. Utan läsarna skulle ingen bry sig om varken blondinbella, Alex Schulman, Anna Hibbs eller Linda Skugge.
Och givetvis, jag menar tack så fruktansvädt mycket, tack som fan.
- TACK så hjärtligt för att ni lyft fram dessa fasansfulla bloggare och satt ribban för det som ni väljer att kalla bäst.

Jag skrattar åt er.

Ibland, när jag har tråkigt eller är lite nere, brukar jag besöka någon av tidigare nämna bloggar för att få mig en inblick i hur pass mycket mer patetsikt andra människors liv kan vara. Eventuellt bara för att det är uppiggande att läsa om andras dumhet. I morse stötte jag på ett typsikt fall, ni vet ett sådant där som man egentligen vill kommentera sönder men inte gör för att det är för pinsamt att offentligt gå ut med att man faktiskt läser bloggen. Dessvärre måste jag nog ta det nu, det är liksom lite för bra för att egentligen vara sant.


Vilken jävla jubelidioti.
Jag vet faktiskt inte ens hur jag ska tackla den där. Går det att skriva en sådan smörja och sedan faktiskt stå för det? BlondinBella generaliserar galet och fördommarna bara haglar. Stackars dumma flicka.

Btw, tro mig när jag säger att särskrivningarna inte gör saken det minsta mycket bättre.

Dagens ord. Kort och koncist. Målande så in i helvete.
Inget jidder bara troll.

Medan jag i all välmening sitter och bläddrar bland bloggarna på denna fantastiska domän slår det mig hur otroligt innehållslöst livet kan vara. Dagarna går och allt man gör är samma sak, om och om igen fast i olika versioner. Så totalt meningslöst. Så urbota skittråkigt. Så jävla omotiverande.

Karin Olofsson har babblat på om sin fula älg i jag vet inte hur många inlägg, börjar inte bara bli galet uttjatat utan också enormt irriterande. Annars skrivs det mest om hennes skola, KAFFE ( ofc ), gymmet, mer kaffe, fika och fula accessoarer. Är det inte den typen av inlägg så är det de där det skriks efter bekräftelse, a lá "Beskriv mig med tre ord!" - Jag har tre ord åt dig Karin, tråkig, tråkigare, tråkigast! Kenza berättar om sin pojkvän, deras förlovning, deras filmkvällar, deras helger, deras vardagar, deras frukost, deras promenader, deras shopping, deras toalettbesök, deras skostorlekar - deras totalt uttjatade och ostimulerande sysselsättningar. Stina-Lee videobloggar, till största del om hennes hundar som förvisso är sjukt söta men mindre intressanta efter fyrtioelfte inlägget. När hon inte gör det kan det hända att hon publicerar inlägg som i grund och botten går ut på att alla stulit hennes ideér men att hon inte bryr sig för att hon är bättre än dom endå. BlondinBella skapa stor uppståndelse genom att egentligen bara uppdatera sin blogg. Hon skulle kunna göra ett inlägg som handlar om kylskåpsagregat och endå bli smutskastad och förlöjligad av sina patetiska läsare. Jag kanske inte diggar den här tjejen stenhårt, men hon varierar i alla fall sina inlägg till en viss grad. Vart Tobias fått alla sina anhängare ifrån har jag inte en aning om. Kvaliteten på hans blogg är så urbota värdelös att jag velat gråta när jag av misstag klickat mig in på den och texterna är så långt ifrån intressanta som de kan bli. Samma skit om och om igen. TRÅKIGT!

Jag har tröttnat. Jag vet inte längre vad fan jag ska läsa. Det slutar bara med att jag blir förbannad av de dyslektiska texterna och egocentriska innehållet. Givetvis har personliga bloggar fokus på författarens tillvaro och givetvis skulle de inte vara intressanta om man inte fick lära känna människan bakom dem. Emellertid finns det en gräns och allt som behövs för att inse det är lite vanligt vett, någonting som majoriteten av våra kära skribenter uppenbarligen saknar.

Jag börjar faktiskt störa mig mer och mer på Blogg-Sveriges profiler. Inte bara de nonames som presenteras här, utan även de som blivit erkända på en något högre nivå. Ett praktexempel på detta är ju utan tvekan Alex Schulman, killen som egentligen blev mer känd efter sitt bloggande än under det. Jag var aldrig någon stammis på hans blogg, läste ett par inlägg men fann hans attityd ganska ointressant. Har nu studerat hans texter lite mer noggrant och jag måste säga att jag är förvånad. Alex känns väldigt självsäker, modig och målmedveten. Han skriver vad han vill och skiter i allmänhetens obehag, bryter trenderna och ger oss hans sanning. Det var intressant att läsa hans texter, i alla fall fram till den punkt då hans ego blev outhärdligt och inläggen i stället började handla om hur jävla smart han var i jämförelse med alla andra. Den riktiga idiotin träder dock fram i bloggarens allra sista text, där han börjar babbla om ånger och avståndstagande. Där han uppmanar sina läsare att delta i debatten om NÄTMOBBING. Där han gör bort sig totalt genom att bokstavligt talat skrika Dubbelmoral över hela världen. Att killens fru, Katrin Schulman ( författaren bakom bloggen med det mycket givande namnet "fuck you right back" ) nu får sin tid i rampljuset är ju jättehäftigt. Speciellt med tanke på att hennes inlägg så så in i helvete stimulerande. Sist skrev hon om en ost som heter Arn, hon råkade även nämna att hon käkat mat ihop med några av sveriges kändisar. Innan det var det klagomål riktade mot ovårdade muffar, och dessförinnan någon löjlig skildring av ett Svenssonliv. Hur ointressanta kan inläggen bli? Hur keff attityd kan kvinnan ha? Så jävla trååkigt! Jag blev rastlös efter två inlägg och då bör nämnas att det varken är långa eller speciellt avancerat skrivna. Är detta Sveriges mest besökta och lästa bloggar? Är det det bästa vi har? Är det OKEJ?
Hur lågt har vi valt att sätta ribban?

Jag kräks lite över det faktum att det trots allt är så. Med detta sagt menar jag inte att jag personligen skulle kunna bidra med någonting som egentligen skulle vara mer stimulerande än ovanstående. Men någonstans måste det ju finnas ett behov av någonting annat. Varför vill vi läsa om Linda skugges städning, Katrins kassa reflektioner över gårdagens middag eller Alex Schulmans enformiga och i flera fall obefogade sågningar av människor som egentligen inte alls är hälften så värdelösa som killen får dem att framstå? Hur kommer det sig att Kenza har så många läsare, trots sina ointressanta texter? Att Karin Olofsson får 130 kommentarer när hon beskriver en jävla prydnadsälg? Var fan är den kritiska åskådaren?

Ointelligens och en ganska kass själkännedom, det är kort och gott den enda vettiga förklaringen jag kan komma på. Hur kan man annars tro att man tillfredställer sina behov genom en sådan värdelösa underhållning?

Idag har jag läst så otroligt mycket skit att jag med största sannolikhet blivit en lite sämre människa, permanent. Blogg.se må ha världens sämsta skribenter, ever. Samtliga utdrag är hämtade från portalens "mest aktiva"-lista.

Groupsix skriver:

"Japp sitter som dom andra och har lektion. Men känner dock att jag har PMS! tack vare en sak jag har hört idag. Den bästa saken att äta när man har PMS måste bara vara chocklad ska jag säga. Give it a try!"
- Är det någon som över huvudtaget förstår den där meningen? Är det tillåtet att skriva det där och sedan kalla det ett blogginlägg? JÄVLA SKIT VA KASST! Aldrig hört talas om kommatecken och lite vanligt vett? Döda mig någon, plz.

Mandoéw skriver:

"jag hade inget att göra så jag ändrade bakrund på min display , vill ni se ? här kommer den , ' kommentera '"
- Punkt är uppenbarligen NOT the shit, inte heller stor bokstav i början av ny mening. För övrigt är jag imponerad av att man lyckas producera ett sådant här skitinlägg och sedan dessutom be sina läsare kommentera det. Pricken över I't är dock det faktum att displayen som hon syftar på är hennes skrivbord, hon har bytt bakgrunden i windows och lämnat en fattig skärmdump på kreationen. GJ!

Egoina skriver:

"En tjej i min klass som inte brukar sminka sig kommer till skolan med smink en dag. Kille: Herregud vad har du gjort?
Tjej: Vaddå?
Kille: Ja, du är typ helt blå runt ögonen.
Tjej: Jag har sminkat mig.
Kille: Vaddå, försökte du se ut som en clown eller?!"
- Jag skrattar i mitt nästa liv, det efter detta som jag i all desperation måste avsluta innan jag råkar läsa någonting sådant här igen.

Anna Johansson skriver:

"gah
ojojoj, igår gick det upptill 110 unika och 325 sidvisningar ;) hahaha tönt 2007-okt-22 @ 07:55

noo
haha, mobba mig inte för att jag har lite besökare ! 2007-okt-21 @ 21:04

ojoj
nämen, nu höjdes det lite till, 40 unika och 161 sidvisningar. 2007-okt-21 @ 20:44

fuckad
oooh, 36 unika besökare ! hahah. 2007-okt-21 @ 20:37"
- Är det konstigt att man hamnar på blogg.ses mest aktiva-lista när man publicerar tjugotvå sådana här inlägg varje dag? Starkt jobbat, din mamma måste vara stolt.

Och mitt i allt detta sitter allas vår KENZA och hävdar att hon är en CS-nörd, för att hon tror att hon vet vad gibba betyder, lyckas klämma in ordet tre gånger i samma mening och för att hon spelat aim_map mot sin kompis en gång.
"Anthony är här nu & ska käka här, men han ska dra sen & gibba, jag vill också gibba men jag måste plugga imorgon och har ingen lust att komma hem 8 imorgon bitti då från gibbet.
Angela undrar längre ner vad gibba betyder.
"nattgibba är när man sitter på ett dataspelställe & lirar bla. CS (counter strike) hela natten. kör turneringar och så. :) jag är CS-nörd alltså :P"
- Idarn, det är dags att gå AFK och IRL, KILL'EM ALL!


Aah jag är ledsen, jag blir bara så sjukt deprimerad av allt det här. Det är så osannlikt att jag blir mörkrädd. Mest aktiva bloggarna, de som utan tvekan innehåller mest skit. Det vill säga flest inlägg med mest ointressant innehåll. Jag menar tjugofyra publicerade kommentarer, ett par fattiga ord var.
Varför?

Jag satt och ögnade igenom Peter "JagVetAlltingBästOchÄrOftastVäldigtSvettig" Swartlings blogg häromdagen. Där hade hans läsare ställt frågor till jurymedlemmen som han så vänligt besvarade. Bland annat fanns där en fråga som gick ut på vem av alla idoldeltagare som Peter Swartling skulle dejta om han fick chansen. Jag förutsätter nu givetvis att författaren till denna fråga är mer eller mindre skitäcklig och socialt inkompetent, emellertid så har Bettan fått svar på sin fråga och mannen av männen menar följande:


I och med detta uttalande kan vi ju förutsätta att Peter faktiskt lagt mycket tanke på den här saken, någonting som för min del känns relativt oroväckande. Clabbe blev ju som bekant utkuppad, ytteligare ett ord som Aftonbladet tillfört vårt svenska språk, precis i tid till 2007s upplaga av det populära programmet. Frågan är ju helt klart om vi inte borde skicka hem lilla Swartling också och medan vi ändå är igång. Skulle jag ju inte heller bli helt förstörd om man tog bort Kirsti ur programmet eller ännu bättre, ur landet. Dessvärre skulle den lilla juryn bli löjligt liten med bara Daniel kvar och därmed föreslår jag total nedläggning.

Det är tur att dumhet inte smittar, vid det här laget hade man ju nämligen varit helt och hållet efterbliven om så varit fallet. Personligen
så kan jag tycka att det räcker att göra bort sig en gång, det verkar lite lagom dumt att begå samma misstag två gånger. Emellertid är det helt och hållet uppenbart att många i min närhet inte håller med mig i den frågan utan absolut anser att ett nytt försök med lite tur kan leda till någonoting briljant.
Dåligt besviken man lär bli van vid att känna sig.

Trots att det är väldigt inne att gå sin egen väg, vara stark och målmedveten, gärna lite kaxig och helst ganska uppblåst, kan det faktiskt vara vettigt att ägna ett par minuter om dagen till att reflektera över andra människors åsikter. Det kanske inte är helt fel att varva ner på självbeundran några kilo. Jag tror helt klart att människor som får för mycket uppskattning, utan att egentligen behöva prestera någonting i det långa loppet bara drabbas av storhetsvansinne.

Låt oss ta en stund att fundera lite över vilka typer av uppmärksammade människor, det vill säga kändisar, som vi har idag.
Dels har vi riktiga stjärnor, skådespelare som slagit internationellt och artister som jobbar hårt för att karriären ska gå framåt. Vi har och har länge haft många otroliga författare att stoltsera med. Journalister som dominerar, dansgrupper, konstnärer, sångare och en hel del frontfigurer inom den politiska faktorn. Jag tror samtliga av oss är överens om att alla inkluderade är värda den uppmärksamhet som de faktiskt förtjänat.

Emellertid har vi en hel del mindre värdiga människor i rampljuset också. Jag tänket givevis på alla vår älskade och hatade B-kändisar. Faktum är att du idag inte behöver besitta någon egentlig talang för att få creds och bli uppmärksammad, det räcker med att du ställer upp i något idiotiskt tv-program, har ett schysst utseende och är villig att mima till en datoriserad röst eller på något annat vis beter dig mer eller mindre skitkonstigt. Bland våra kära dokusopadeltagare finns det ju en hel hög med praktexempel, en del mer framgångsrika än andra. Linda Rosing är ju en av de som jag skulle vilja kalla ett riktigt jävla råpucko. Hon har i ren desperation försökt med precis allting och endå inte lyckats med någonting värdt att nämna. Politiken blev en riktig råflopp, jag är i och för sig tveksam till om det fanns några andra förväntningar hos svenska folket vad gäller den biten, sångkarriären - hade hon någon? Jag minns faktiskt inte bland alla fiaskon. Utviken sket sig och dokusopan blev bara en total katastrof. Varför slutar hon inte bara med allting? Trots dessa misslyckanden hamnar hon i media var och varannan vecka. Vi vet vem hon är. Linda Rosing är ett lika välkänt fenomen här i Sverige som Mc Donalds är i USA.

Anywho. Bloggandet i Sverige är idag en stor trend. Massvis med människor rapporterar dagligen om sina enkla liv, där ännu fler läser om dem. Den utveckling som jag precis nämnt här ovanför går att finna även inom denna krets. Vi har fått en hel drös med kändisar på vårt älskade Internet, men jag är mycket skeptisk till om uppmärksamheten är så in i helvete befogad? KarinOlofsson, inte helt obekant va? DonnaSandra, tjejen som enligt mitt tycke har den snyggaste bloggen men med ett dessvärre ganska torrt innehåll. Visions of Johanna, hon skrev ett inlägg om sitt öra och fick 93 kommentarer - Intressekossan är så uppenbar. Låt oss inte glömma de tjejer som jag tidigare nämnt, BlondinBella ( ftw ), KENZA, Englas Showroom och Stina-Lee, alla skriver de om samma sak men får trots det grymmt mycket uppmärksamhet.

I denna ljuva morgonstund, jag hatar Onsdagar - helt sjukt värdelös veckodag, har jag i all välmening passat på att reflektera lite över Sveriges bloggande. I förrgår gick som bekant Alex Schulman ut med att han lade ner sin verksamhet och skyllde på någon osammanhängande smörja om att bloggmonstret tog över hans liv. Mindre kul tycker många, vem fan bryr sig anser jag. Idag finns det egentligen bara en blogg som är författad av en för mig sedan tidigare okänd människa och som jag faktiskt läser. Stina-Lee har på något oförklarligt sätt lyckats tillfredställa mina behov när det gäller läsning, även om det inte är klockrent varje gång. Någonstans har jag en känsla av att hon känns intressant för att hon låter mig komma så nära inpå hennes liv. Med bilder, videoklipp, reflektioner och tankar får man en inblick i hur hon verkligen är som person, hur söt som helst.

Emellertid kryllar det av riktiga råpuckon i vår bloggande värld, vissa värre än andra. Under mina få lediga stunder på jobbet idag lyckades jag ögna igenom en hel del intressant läsning. Jag kunde till exempel dra slutsatsen att BlondinBella är en av de mest hatade och älskade bloggarna på webben just nu. Personligen så har jag inga problem med Isabella, hon verkar vara en vettig tjej med schysst självkänsla vilket bara är positivt. Jag kan dock förstå frustationen hos många av hennes upprörda läsare då innehållet på hennes blogg i princip enbart handlar om hennes framsteg, perfekta dagar, sunda inställning och oproblematiska liv. Den svenska avundsjukan gör dig återigen påmind, vilket i det här fallet enligt min mening är helt och hållet befogat. Jag menar vem mer på denna jord, bortsett från BlondinBella givetvis, har en felfri tillvaro där alla upgifter man tar sig ann bara blir hundraprocentigt lyckade? Tänk om alla var bosatta i lyxiga lägenheter i Stockholms innerstad, med ett felfritt studerande och ett extraknäck på en juristbyrå. Med en modellkontrakt för Loreal och ett post som ledamot i MUF, med glassiga semestrar och ett lyckat bloggande...

Någon som dock förtjänar all den uppmärksamhet hon får är Kenza, bloggvärldens utan tvekan hetaste 16-åring. Sjukt söt tjej med en god smak. Dessvärre måste jag med medge att jag slutat läsa hennes inlägg då texterna är totalt ointressanta, jag ägnar i stället all min uppmärksamhet till hennes bilder. Jag vet inte varför, men jag misstänker att den obligatoriska lunarperioden tog ut sin rätt, jag får nervörsa sammanbrott av för många smilies och taskiga meningsuppbyggnader.

Jag vill inte vara någon partypooper men cybervärldens mest överskattade blogg är definitivt Englas showroom. Den fyller förvisso sitt syfte och visst vet hon vad hon skriver om, men den är dessvärre så tråkig att man med lite otur deckar på tangentbordet. Jag är faktiskt hemskt fashinerad av mode själv och uppskattar verkligen en lyckad shoppingdag. Emellertid anser jag att det trots detta faktiskt finns ett par saker här i livet som känns lite mer relevanta och som faktiskt skulle behöva lite mer uppmärksamhet. Inget ont om detta dock, har man valt inriktning så har man. Däremot förstår jag inte all denna uppmärksamhet runt just Englas showroom. Hon har blivit omnämnd i artiklar och på radio, hon har till och med släppt en egen bok innehållandes "the best of bloggen"! Det finns så otroligt många skribenter som behandlar ämnet mode och som dessutom gör det på ett roligt och originellt sätt, varför lyfts inte dessa fram?

Jag har kommit fram till en glasklar slutsats mina vänner. Medelåldern på våra mest aktiva bloggare och dess läsare är definitivt för låg, i alla fall om man ser till de som kommenterar. Jag tror det var Kenza som publicerade ett inlägg med förfrågan om presentationer från sina läsare. Resultatet visar på ofantligt många fjorton- och femtonåringar, vilket i och för sig inte behöver vara fel. Personligen så känner jag väl bara att jag har lite svårt att personifiera mig med någon av dem och har därmed inte heller något egentligt intresse för deras yttranden. Jag drar sällan alla över samma kant, men i det här fallet har mina principer strejkat en smula.