Yllet

Har glömt bort att skriva om den.
Min fina jul. Med min fina, fina familj.
Den var verkligen underbar.

Jag älskar mina underbara vänner, tusen tack för en dritfet födelsedag!

Igår var det härj, idag är jag en slagen 24-åring.


Vi var på Aker brygge, åt middag på Fridays där jag även fick kake med eldsprut ( inte fan vet jag vad det heter ), vi drack öl, spelade biljard, bowling, mer öl, Peoples. Det var hur trevligt som helst, love you!

Jag dominerade inte bowlingen igår, jag skulle snarare säga att jag var komplett hopplös. Peter vann hela skiten och Carla, mannen som menar att han knappt lirat förr hade en hel serie innehållandes spärrar och strikes. När jag påpekade denna uppenbara skillnad i tillfällig talang tröstade han mig med att bittert förklara hur ocoolt det är att vara bra på bowling.

"Ska man vara bra på bowling så ska man verkligen vara dyngbra, dricka white russian och bara bowla, som Lebowski. Annars ska man vara skitdålig och inte bry sig."

Jag och Julie vann dock tre av tre matcher i biljard mot Christian och Peter. Dominerade! Att första vinsten togs emot redan på Christians sprängning, då han bara satte en enda boll - åttan, gör hela vinsten ännu fetare.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Jag mår som en påse älg.
Men jag är lyckig.

Fy faaaaaaaaaaan. Den här veckan kommer jag att minnas för resten av mitt liv. Jag, Therese, Julie, Natanja, Stian, Jim och Terje. Vilket jävla gäng och vad kul vi hade!

Vi begav oss i två bilar från Oslo klockan 10.00 den 27:e Mars, bilresan tog elva timmar. Att bilresan tog elva timmar beror på ett antal olika stopp längs vägen. Alkoholinköp i Torsby, Matinköp och pizza i Malung, Snowboardoutfits i Sälen och så snart ölen öppats började kiss- och rökpauser att dominera färden. Vi körde även fel ett par kilometer, men hey - även solen har fläckar.

Jag och min familj äger en stuga i Lofsdalen, stugan är the shit och perfekt för en fjällsemester i goda vänners lag då den rymmer inte mindre än åtta sängplatser. Första kvällen började inte så perfekt som jag hade hoppats på, strömen gick i vissa delar av huset. Jag hade en föraning om att någonting av den kalibern skulle inträffa. Jag och Therese har trots allt stor erfarenhet av just obefintlig elektrisitet då vi drabbats av fel som detta fyra gånger, bara under detta år. Jag, Stian och Natanja bytte ut alla proppar vi kunde hitta, vilket är ungefär fyrtiofem stycken. efter ett telefonsamtal till min värdsvana kusin kunde vi konstatera att någon typ av huvudsäkring gått, var denna fanns visste vi dock inte då. Therese skulle under dagen därefter, med hjälp av kniv och gaffel, bryta sig in i proppskåpet som sitter på utsidan av huset och kirra problemet därifrån. Ordningen var återställd och allt som återstod var sju glada vänner, enorma mängder alkohol och massor med snowboardåkande.

Veckan bestod av så mycket skratt att jag bara efter tre dagar hade träningsvärk i magen. Det var fest varje dag och var det några som ägde afterskin så var det vi, i alla fall jag och Therese. Trapper Saloon blev besökt i samband med två fotbollsmatcher, festande och en hysterisk långfredag. Sista dagen hyrde jag, Therese, Stian, Jim och Terje skoter ( läs skuuter ). Vi åkte upp till våffelstugan där det var fullt ös i samband med påsken, vi lämnade dock kaoset efter en våffla och åkte vidare mot ensamheten på kalfjället. Det var överväldigande vackert och trots den skumpiga färden bakom Terje, som i sin tur körde som en skotertjuv, var jag bara alldeles hänförd av det jag såg. Grabbarna var barn på nytt, jag och Therese - fullständigt skräckslagna. I alla fall till en början, senare tykte vi nog att det var nästan lika kul som dem och ville egenligen aldrig lämna det där obekväma sätet. Om ni åker till Lofsdalen - hyr skoter. Det kan vara de mest välanvända pengarna jag någonsin lagt ut.

Under vår tur var det egentligen bara en sak som verkligen sög. Natanja ramlade i backen och slog i huvudet så illa att hon tappade medvetandet för några minuter samt minnet av den senaste kvarten. Hon blev upphämtad av skoter och nerkörd till sjukstugan där man tog beslut om att hon skulle åka ambulans till Östesund för observation. Som tur var är Natanja så smart att hon kör med hjälm och skydd. Hon kom undan med en hjärnskakning, jag vill inte tänka på hur det hade gått om hon inte burit störtkrukan. Vi var enormt oroliga ett tag och det var skönt när hon dagen efter kom hem igen.

Förutom detta missöde finns det ingenting jag kan klaga på när det kommer till resan. Det var en kanontur!

Jag skulle kuna skriva oändliga rader om salami, brö, konstiga kortspel, hushållsvågen, klädbyten, tequila, fiskar, surejim, skuuutrar, lips och spooning. Men jag låter bli, känner redan att jag har passerat gränsen för hur långt ett blogginlägg får bli.

Tack älskade, underbara vänner för en tid jag alltid ska minnas!




BILDER KOMMER!

Jag spenderade förra helgen i ett fint hotellrum, med full roomservice och poolbadande. Med mig hade jag Emil, en massa ätbart och en hel del vin som för övrigt konsumerades ihop med Therese efter hemkomst. Det var inte helt fel, mina vänner. Clarion hotel har rätt hög standard, trevlig personal och ett tillfredställande utbud. Det var helt enkelt värt varenda krona.

Clarion Hotel Royal Christiania, bild kapad från Google.

Lika bra som jag är på allting annat, lika dålig är jag på att fantisera ihop schyssta rubriker. Det är liksom min brist.

Tänkte att jag skulle slänga upp några bilder från festen som jag och Therese hostade för Julie innan hon lämnade oss för japanerna. Kvällen var rätt vild, på både bra och dåliga sätt.

Ett tag var det lite spårat i "köket".

CarlA, red-eyed-drunk-ass-Yllet & Torstein aka Mr Fritzl!

 

Javisst, strömavbrottet. Det var strömavbrottet som dödade min helg, som utgjorde anledningen till mitt enormt frustrerade sinnestillstånd, som förstörde mitt liv, som tog kål på all min glädje. Hade det inte varit för strömavbrottet så hade jag varit betydligt mindre onykter och anmärkningsvärt mycket mer stabil.

Vid sjutiden i lördags, när Therese stod och lagade mat, Julie drack öl och jag gled in i chillmode inför det som skulle blivit en soft hemmakväll, dog hela vår lägenhet. Spisen, död. Musiken, tyst. Datorn, svart. Livet, slut. Therese spenderade otaliga timmar i telefon med vår så kallade vaktservice. Där fick vi olika besked och skickades runt till personer som inte hade någon aning om vad de förväntades göra för att lösa vårt lilla dilemma. Therese ringde även Hafslund, elleverantören, som konstaterade att problemet inte låg hos oss utan i en säkring någonstans i huset. Vidare gick man igenom proppskåpet utanför vår lägenhet där allting såg ut som det skulle. man antog att säkringen i fråga var belägen i källaren, som vi givetvis inte har fått någon nyckel till. Samtalen pågick och väntan på att någon skulle ringa med glada besked blev oändlig.

I brist på annat bestämde vi oss för att försöka testa de nycklar vi fått. Tillsammans gick vi ner genom trapphuset, ut på innergården och precis när dörren slog igen bakom oss blev jag medveten om att jag inte fått med mig någon nyckel. Therese tittade på mig, jag tittade på Therese. Kvällen hade precis gått in i helvetesfas nummer två. Vi var utan el och nu dessutom utelåsta ur lägenheten som för övrigt innehöll ett oändligt antal tända ljus. En mobiltelefon med begränsat batteriutbud, ett par samtal till nummerupplysningen för att försöka få tag i någon av de två grannar vi har. Inget svar, irritationen gick över till ett sinnessjukt skrattande. Ett tag var jag på väg uppför brandstegen, insåg att det var tre meter mellan den och vårt öppna fönster, gav upp och klättrade ner igen. Vi började gorma efter grannar och rätt som det var stack en tjej från fjärde våningen ut huvudet. Hon kom ner och släppte in oss i lägenheten igen och vi bestämde oss efter denna incident för att evakuera lägenheten och förtränga misären genom trevligt sällskap på krogen i stället.

Söndag. Jag vaknar och blir genast medveten om hur arg jag är. Ett samtal senare och vaktservice lämnade besked om att en vaktmästare var på väg för att hjälpa oss. Jag hade tålamodet att invänta denna inkompetenta själ i två timmer. När jag därefter ringde tillbaka till vaktservice fick jag bara besked om att killen hade stängt av sin mobil och att det därmed inte fanns någonting mer de kunde göra. Jag tog ut min vrede på lägenheten, Therese bröt ut i århundradets skrattattack och därmed var ribban för dagen lagd. Vi lämnade grottan, tog oss till Peoples, åt mat, åkte till jobbet för att betala räkningar, mötte upp Frida, hängde på Belfry, gick på kinarestaurang, tog oss tillbaka till Belfry och sedan snubblade vi skrattandes hem igen.

Idag ringde jag, inte lite irriterad, till Søylen Eiendom. Elen är igång efter ett besök från vår riktiga vaktmästare, men jag är långt ifrån nöjd. All mat som legat nerfryst är nu förstörd och tanken på att ett sådant etablerat företag besitter så enormt dåliga resurser gör mig galen.

Tack gode gud för Therese, trots den idiotiska situationen så har jag haft en sjukt rolig helg. För att inte nämna Julie som behöll lugnet och försäkrade mig om att jag inte skulle bli lämnad ensam i en mörk lägenhet på Dronningens gate.

Søylen Eiendom - Bewere.

I helgen var jag som bekant i Stockholm.
Jag hade en supermysig helg, på alla sätt och vis.

Söndagen spenderades delvis i Skärblacka, där Anna som under min barndom var något av en syster döpte sin lilla son Vincent. Det var ett fint dop och väldigt roligt att träffa Anna, hennes familj, sambo Johan och lilla Vincent igen. När jag var yngre spenderades många dagar, kvällar och nätter ihop med Anna. Sov inte hon hos mig så sov jag hos henne, vi gjorde allt ihop och att banden alltid varit så starka mellan oss märks är vi träffas igen. Jag blev inte så blödig under själva dopet, men när jag kramade om min älskade vän för att ta adjö fick jag en klump i halsen.

Lilla Anna, som nu har barn och en familj.
Jag är så enormt glad för din skull!

Bra helg, helt klart.
Fredagen spenderades på Evergreen, någon annan engelsk krog som jag inte minns namnet på, Sir Winston och sist men inte minst Yatzi. Det var fullt ös med kortspel, biljard, darttävlingar, pianobar och dansande. Lördagen var helt ödelagd, jag satt här större delen av dagen där min tid mestadels gick åt till filmtittande och Counter-Strike. Idag däremot har jag och mina kompanjoner varit väldigt effektiva.

Då jag lämnar den här lyan på fredag har det dragit ihop sig för alla förberedelser. När jag skriver förberedelser menar jag packande, städande och ölande. Organiserat kaos, helt klart.


Jag har en seriös fobi för avlopp, de är bara så obeskrivligt skitvidriga. Jag försökte att städa ett en gång, inom loppet av tre sekunder låg jag vid toaletten i full nu-spyr-jag-ner-hela-världen-position. Therese blev inte ens tillfrågad, hon attackerade mitt badrum utan att blinka. Det känns tryggt, med Terror som sambo kan jag ignorera sådana otrevligheter i lugn och ro.


Jag tog på mig garderoben. När jag flyttade till Norge lämnade jag ungefär tre fjärdedelar av mina kläder i Sverige, ändå har mina hängare och lådor varit överfyllda här. Jag fick faktiskt igen väskan, om än på ren och skär vilja. Jag var helt exalterad över denna bedrift, i alla fall fram tills dess att jag insåg att jag hade ungefär lika många plagg kvar att packa undan i min andra garderob.

Jag känner att bloggen får lida lite, nu när sommaren kommer och IRL blir så mycket roligare.
Inte för att jag bryr mig nämnvärt, känner dock att jag måste kommentera det hela.

Idag är jag sjuk. Idag är jag ungefär lika sjuk som jag var igår, fast lite sjukare. Trots detta miserabla sinnestillstånd har jag jobbat, städat, diskat och tvättat. Nu är jag helt slut som människa. Vet inte riktigt hur jag ska förmå mig att laga mat och sedan dessutom äta den. Fast med tanke på hur vidrig dagens lunch var och hur jag till följd av det bara har fått i mig två knäckemackor lär jag bli så illa tvungen. Jag lär i annat fall avlida och det relativt snart.

I helgen har vi som vanligt varigt högst kreativa och underbara. Fredagen spenderade vi hemma hos Carolina och Leif, i deras SKITFETA lägenhet - på deras enorma takterrass. Inbjudan till detta kalas hade gått ut till alla svenskar på mitt jobb och även om några saknade var vi faktiskt ett par stycken där. När klockan närmade sig midnatt stack jag och Therese ut för att dansa och hälla i oss några Jägerbomb, vilket vi lyckades väldigt bra med. Då vi något senare bestämde oss för att åka hem till mig och efterfesta lyckades vi få med oss någon randomsnubbe i vår taxi som uppenbarligen trodde att han var inbjuden. På Thereses inrådan, "Vi ska hem och efterfesta. Du ska kliva av", fick han till stor besvikelse stiga ur bilen och ta en ordentlig promenad tillbaka till sina polare. Vi hade väldigt roligt åt detta och skrattade gott, vilket även chauffören deltog i. Vidare fortsatte natten på min balkong där vi blev både sentimentala och enormt djupa.

I lördags var jag, Therese och Julie på bio och såg The Hangover. Filmen var grymt rolig och vi lämnade biografen mer än tillfredställda med dagens filmval, som förövrigt var ganska slående efter fredagens härjande. Vidare tog vi oss ner till Peoples där vi tillsammans med typ tusen andra människor trängdes på uteserveringen och pratade om allt mellan himmel och jord. Också en mycket mysig kväll!


NU - rakblad.
TTYN!

Förra helgen hade vi sommarfest på jobbet, det var rätt fett! Att jag inte skrivit om detta tidigare beror på att jag under kvällen faktiskt lyckades supa bort min kamera, bokstavligt talat. Den försvann ett par timmar in på härjande och återfanns för några timmar sedan i vår reception. Så kan det gå, speciellt om man heter Lovisa.

Kvällen började med förfest i riktig brudanda. Vi drack vin, sminkade oss, fixade hår, bytte om, snackade skit och spelade kort - allt till tonerna av Nsync, Sugababes, All Saints, Supernatural, The Corrs och andra gamla gosiga tidiga-tonårs-favoriter. Jag, Therese och Julie fick senare besök av Helene och Simon som efter ett tag slog oss följe till jobbet och sommarfesten.

Kvällen bjöd på många skratt och mycket trevligt sällskap. En kul grej var när jag och Therese, som de begåvade och insiktsfulla människor vi är, bestämde oss för att ta hand om Julies drinkkort då vi ansåg att hon höll på att tappa bort det. Ungefär tio minuter efter det att vi stoppat kortet i min väska måste vi ha drabbats av hjärnsläpp, när Julie började härja om att någon tagit hennes drinkkort förstod vi ingenting utan började i stället leta febrilt. Kortet kom heller aldrig att bli ihågkommet, det var först under söndagen som jag fiskade upp det ur väskan och fnissade lite förnöjt. Julie tyckte inte att det var lika kul, vilket i och för sig är en smula förståeligt. Carla snapsade champagne, det var rätt raggit. Annars blev det mycket härjande och dansande. Runar passade under kvällen på att spilla ett helt glas med vin över min vita klänning. Jag tappade då modet en smula och gav därmed även upp mina decimeterhöga klackar. Therese hade ett snack med chefen som efter det klev in på sitt kontor och skickade iväg ett mail till henne med titeln "spprtmöte". Det var en bra kväll, helt klart.


Jag hann uppenbarligen knäppa ett par kort innan kameran försvann.

Efter sommarfesten tog vi ett antal taxibilar till Steen & Strøm för att festa vidare på terrassen med sprit och schysst musik. Dessvärre hade hela Oslos fjortiselit tänkt exakt samma tanke denna fredagskväll vilket resulterade i ett snabbt avslut och ytterligare en taxi hem till mig.

Eftefest på min balkong? Som fan!

Jag har redan redogjort för hälften av min underbara helg, tänkte slutföra det hela genom att dela med mig lite av min Lördag som helt klart var grym.

Under Fredagens festande hann Therese bjuda in sig själv och mig på båttur. André, Thereses inte-ännu-facebook-official-pojkvän, mötte nästa dag upp oss under en strålande sol nere vid vattnet där vi klev på båten som skulle ta oss över Oslofjorden. Det var så obeskrivligt härligt att suga åt sig den första ordentliga sommardagen ute på vågorna, man tog verkligen in varje sekund av idyllen, av den problemfria och vackra tillvaron. Vi parkerade oss i en vik och spenderade där några timmar med bad och sol, åt gott och tuffade sedan hem med en ordentligt solbränd kropp och ett stort leende på läpparna. Mycket mysig dag, att Therese bjöd på mycket skratt  och ett oklanderligt sällskap gjorde den nästan fulländad.








På kvällen hängde vi tillsammans med resten av Oslos invånare i Frognerparken. Vi drack vin, åt ostbågar, pratade om allt mellan himmel och jord, samt lärde tyskar och fransmän hur man säger "I love you" på svenska. Kylskåpsaggregat, inte helt lättuttalat. Det var mycket skratt, ett och ett annat ölspel, jakten på den ultimata kissbusken och sen var det Jäger. Kvällen avslutade jag, Therese och Anna på Cirkus där vi blev insläppta genom VIP-ingången och drack gratis drinkar. Bra grej, även om jag aldrig lär sätta min fot där igen.


KOOS KOOS!

Min helg har varit hur schysst som helst. Jag känner på mig att det blir ett par av de där dagarna som man sedan kommer att minnas. En tid som för mig kommer att måla bilden av min vistelse i Norge.

I Fredags slog vi tillsammans upp på Friday Bar efter jobbet. Då vädret var strålande drog vi oss därefter vidare mot St Hanshaugen och den park som var fullt befolkad av andra sommarsugna norrmän, svenskar, danskar, finnar, engelsmän, tyskar, fransmän - ja, ni fattar poängen. Efter en hel del härjande, sjungande, lurande och skrattande tog vi oss vidare till La Boheme. Efter några timmar bröjade suget efter ett dansgolv att komma varvid vi begav oss till Yatzy för att rocka Lady Gaga och andra hetingar.











Erik, en av de svenska killar som suttit på vår säljavdelning, hade sin sista arbetsdag i fredags. Vi var delvis ute för att festa av honom och det gav helt klart önskat resultat. Erik är en riktigt go kille och han kommer helt klart att vara saknad.

Therese och Lovisa dominerade taxin hem.
Vi kom, vi såg, vi ägderom.

Tack för en rolig kväll!

Vet ni vad som hände?
Kan ni gissa hur min tågresa gick?
Blev det några rån eller urspårningar mån tro?

Nej, det blev det inte. Det blev bara inställt. Mitt tåg, det jag skulle tagit vid tio i fyra den tjugoandra Maj, kom aldrig in till spår nio. Alla andra tåg kom och gick, men inte mitt. Fem minuter innan avgång lyckades jag med lite tur utläsa att SJ ersatt min behagliga tågresa med en busstur till Karlstad. I Skaldernas stad skulle vi sedan hoppa på ett tåg och med det anlända i Stockholm ett par timmar senare. Planen var vattentät! Vattentäta var emellertid inte vi som skyndat genom Oslo till centralen i spöregn. När jag och min bror väl kommit på bussen, som skulle gå direkt till Karlstad för oss som skulle vidare därifrån, var vi med andra ord dyngsura. Jag misstänker att SJ passade på att spara in på värmen när de ändå var i farten, vi frös konstant i fyra timmar.

Väl i Karlstad kunde vi först konstatera att det där med buss kanske inte var jättefel trots allt, nu slapp vi stanna på alla Norges små skitstationer och var därmed på plats enligt utsatt tidsschema. Vad värre var skulle vi snart informeras om att de andra bussar som lämnat Oslo i samband med våra, som inte gick direkt till Karlstad, skulle inväntas innan något tåg intog sin plats på spåret. Vår effektiva rutt fyllde med andra ord ingen annan funktion än fyrtiofem minuters väntan på perrongen. Sa jag att det var kallt?

När bussarna rullat in och tåget blivit fullsatt kom konduktören för att klippa våra biljetter. Jag frågade honom om man möjligtvis kunde få besvära med förfrågan om lite värme, det var om möjligt ännu kallare i vagnen än vad det varit utanför den.

"Fryser du?"
"Ja, det skulle man nog kunna säga att jag gör."

Jag frågade givetvis förgäves då inte heller denna tur bjöd på någon värme. Med mig och min bror på resan var även Carl från mitt jobb. Vi hade kommit överens om att en öl eller två var mer än nödvändigt efter all frustration vi genomlidit under eftermiddagen. Då jag kom fram till den lilla bitchiga bruden i kiosken och skulle betala ville hon inte ta mina norska pengar, jag tror att det var där som min redan överfyllda bägare faktiskt rann över.

"Vi tar inga norska pengar."
"Ni tar inga norska pengar?"
"Nej, det gör vi inte."
"Okej. Hur kommer det sig att ni inte tar mina norska pengar? Hade jag fått åka med det tåg jag betalat för att åka med så hade ni tagit mina norska pengar."
"Ja, fram till Karlstad ja."
"Nu är det ju som bekant så att jag inte haft någon möjlighet att handla någonting innan Karlstad i och med att ni ersatte mitt tåg med en buss. Det fanns ingen kiosk på bussen."

Efter detta uttalande stirrade hon på mig i ungefär sju sekunder, jag stirrade tillbaka med min norska femhundralapp i handen. Jag hade bestämt mig för att kön fick bli hur lång den ville, att jag hade rätt och att hon var en idiot.

"Ja, fine. Men du kommer göra världens sämsta affär på det."
"Det är lugnt, den affären avslutade jag när jag köpte den här biljetten."


SJ.
SJ...
SJ!

Nästa gång ska jag hyra en biljävel, kosta vad fan det kosta vill.

Långhelg är inte att underskatta.
Man kan sanneligen hinna med en hel del under sjuttiotvå timmar.

Torsdag: Grillkväll och utgång.

Lär inte summera hela kvällen, det skulle bli en förfärligt lång historia. Jag kan dock konstatera att det var en riktigt schysst kväll med trevliga människor där en hel del galna scenarion utspelade sig. Jag och Julie grillade oväntat goda hamburgare. Therese dominerade Captain Morgan. Stian, James och Jim fick användning för sin kreativa uppfinnelserikedom och bjöd på många skratt. Kjell failade mest. Några hånglade och andra bekymrade sig. Vi rockade dansgolvet på Yatzy. Hamnade nästan i bråk. Åkte i vad vi trodde var en taxi men som senare bara visade sig vara en personbil vars chafför varken talade norska, svenska eller engelska.

Vi kom, vi såg, vi segarde.
Nåväl, i alla fall nästan.


Jag tror jag snackar för alla, i alla fall alla de som faktiskt minns kvällen, när jag säger att den var riktigt fet.
Tack för en supertorsdag!

Z är helt klart en underskattad bokstav.

Hemma i Oslo igen! För de som eventuellt missat de planer jag haft för helgen kan jag meddela att jag dessa dagar befunnit mig i Stockholm. Eller, ja. Man kan väl snarare säga att jag befunnit mig i Stockholm och på tåg. Den sammanlagda sträckan tur och retur tog lite drygt tolv timmar, notera att jag i denna sammanräkning inte inkluderat väntetid och försening.

I Fredags var mitt tåg en och en halv timme försenat. Det är inte helt okej att sitta på plattformen som ett fån i nittio minuter, bara för att SJ inte har någon som helst känsla för framförhållning. I stället för att lägga korten på bordet och ge oss passagerare en realistisk avgångstid ändrade man "beräknad ankomst" med fem minuter i taget. Folk var ganska upprörda, för att uttrycka det mildt. Själv var jag hungrig, men vågade inte bege mig någonstans då jag som precis beskrivet inte hade någon som helst koll på när jag förväntades kliva på mitt tåg.

Efter evighetens evighet rullade vagnarna in, jag tog plats, installerade mig, konstaterade att jag i vanlig ordning hamnat i samma vagn som tre galna ungar, vars bäst beskrivna drag var kolik. Med denna uppmärksammelse i åtanke tackade jag gudarna för min mp3-spelare. Min mp3-spelare. Min mp3-spelare som bara beslutat sig för att det denna dag blivit dags att lägga av. Min mp3-spelare som inte fungerade och som utlöste den bittraste av alla bittra sinnestillstånd jag någonsin upplevt. Det var en resa from hell, all over again.

HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA ATT ÅKA EN NORMAL FUCKING TÅGRESA?


I övrigt var helgen riktigt, rikitgt mysig.

Jag laggar lite, ni får ha överseende med det.

Tänkte att jag skulle slänga upp ett par bilder som jag knäppte för några helger sedan. Fredagen innehöll allt från Friday Bar till biljard, till konstiga telefonsamtal, till dans, till en sjukt störd DJ och till ja, ni förstår principen.


Det fann betydligt fler bilder, men jag låter av icke angivna anledningar bli att dela med mig av dem. Det var hur som helst en innehållsrik natt och jag var ganska sliten dagen därpå. Detta hindrade emellertid inte mig från att sms-bomba Therses och Julie angående förtäring av vin, TV-spel och odräglighet. Inte helt oväntat nappade Brudarna Bärs på mitt förslag och Lördagen kom att utspela sig på en buss, hemma hos Julie, på en T-bana och slutligen på en krog vid namn Sir Winston.

Mindre delay från min sida.
Följande inlägg handlar alltså om föregående helg.

Ja, jag orkar inte referera för allt vi gjorde.
Den riktiga sanningen skulle kunna vara att jag faktiskt inte minns precis varje detalj.

Hur som helst.
Friday Bar > Store Ståh > MAT > Evergreen.

Det var helt klart en rolig kväll! ;D


Skikkelig koseli, digg och gøj!

I måndags var jag ute med några kollegor och tog vad som skulle vara en vårpils. Att vi sedan avancerade och traskade vidare till Evergreen när kylan kröp på är en annan femma.

Vårpils var det i alla fall. Vi bänkade oss på en uteservering och förde livliga diskussioner om allt mellan himmel och jord. Vissa samtalsämnen var lite mer vidriga än andra.
Typ pingpongen och "sylt i hängmattan".


Grabbarna grus gav upp när de förstod vad de eventuellt skulle behöva utstå under ett senare skede av kvällen medan vi andra pallrade oss ner till vår bruna pub för att fortsätta där. Jag och Hedda var överlägsna i vändåtta, även om vi hade lite otur ibland och kanske inte alltid vann.


Mycket mysig Måndag.
Mycket mysiga flicks!

Har haft en sådan supermysig helg.
Ni skulle bara veta hur gosigt det har varit.

I Fredags var jag, älskade mamma, kära lillebror samt min morbror Hans och hans sambo och blivande man Björn ute i Oslo och härjade. Vi åt först Idisk mat på en restaurang belägen på Grønland, därefter tog vi oss vidare till en bar som heter Olympen. Olympen har tidigare varit en gammal ølhall, men har sedan dess morderniserats och är idag en väldigt fin och trivsamkrog vars väggar pryds av gamla bilder på Oslo och taket är dekorerat med stora kristallkronor. Därifrån tog vi oss sedan vidare till ett ställe som heter Asylen, galet mysig lite krog som genast fick mig att tänka på Lofsdalens hemtrevliga miljö gemytliga stämning.

Lördagen spenderade vi dels runt Operahuset i Oslo, dit jag, mamma och Hans tog en promenad för att beskåda mästerverket på nära håll. Vidare åkte jag och mammsen hem till lillebror och fikade för att sedan ansluta oss till resten av gänget hemma hos Hans och Björn tillsammans med deras vän Roar. Vi åt och drack gott, myste framför den öppna spisen och dividerade om allt mellan himmel och jord.

Helgen har varit så bäst.
Älskar alla!