Dubbelmoralen mina vänner, dubbelmoralen.
Från Wikipedia.org, 2008-05-09:Dubbelmoral är en informell beteckning på att förespråka andra moraliska principer än de man tillämpar i sitt eget liv.
Från Susning.nu, 2008-05-09:
Dubbelmoral är när man gör sken av att följa en viss moral men i praktiken handlar i strid med den. Eller när man är inkonsekvent i sina handlingar och i vad man säger. Med detta menas att om en princip appliceras på vissa frågor, men en helt annan princip appliceras på samma frågor en annan gång, har man mer än en moralisk uppfattning.
- Båda siterna är överens om att dubbelmoral kan tyda på hyckleri.
Grattis, ni har nu fått en ordentlig stämpel. Nu har vi en kategori att samla er under, ett namn att personifiera er med. Hycklare, hur många finns det egentligen?
Det råden en hög grad av dubbelmoral i världen och inte minst på Internet där människor fritt har möjlighet att uttrycka sig i diverse forum. Uppenbarligen är skribenterna fullständigt omedvetna om det faktum att de faktiskt säger emot sig själva, att sammanhanget blir ointressant och att texten helt tappar sin mening. Hur som helst är det ingenting som får skaparen att ändra uppfattning eller tänka över sitt resonemang. Man rycker på axlarna och kontrar med någon obefintlig hint om likvärdig dubbelmoral eller oförstånd. Jag finner det väldigt intressant när människor genom välformulerade meningar och avancerade ordval tror att innehållet i en text blir mer korrekt. I got news for you, så är det inte. Oavsett om du stavar som en kråka eller uttrycker sig briljant så lyser dubbelmoralen alltid igenom. Den uppenbarar sig helt enkelt bara i olika versioner.Den vanligaste och mest återkommande formen av dubbelmoral är den som går ut på att du inte ska klaga på andra människor som klagar. Skriv inte om andra människor som skriver. Prata inte om andra människor som pratar. Gör inte som människor gör.
-"Hon får väl skriva vad hon vill!" Det är klart att hon får, exakt som jag får och gör.
-"Han får väl tycka vad han vill!" Absolut, precis som jag har rätten att tycka vad jag vill om det han tycker.
-"Dom får väl göra som dom vill!" Ja, men det får väl vi också!
Nej, det är tyvärr inte riktigt så enkelt. Allting värderas olika ur olika människors perspektiv. För att inte tala om beroende på vad eller vilka det gäller. Mitt förslag är att alla pretentiösa besservissar skaffar sig lite självdistans och funderar över vad allting egentligen handlar om. Ska man ha rätt att uttala sig om vad man vill utan att behöva bli påhoppad med personangrepp och gäller det i sådant fall alla? Tänk två gånger, på så sätt slipper ni kanske framstå som en hög mentalt inkompetenta p12or.Over and OUT.
Ibland skäms jag.
Jag vet inte hur det kommer sig att man i Sverige tycker att det känns befogat att kalla sitt samhälle rationellt. Jag förstår inte hur det kan vara okej bedömma landets prestationer efter ämnen som i själva verket inte alls ligger männskan direkt varmt om hjärtat. Hur kan det komma sig att man som politiker idag är helt övertygad om att man prioriterar de verkligt viktiga frågorna när sanningen egentligen ligger så väldigt långt ifrån den verkligheten? Jag läser om minskade bidrag, jag hör dem kommentera den svenska ekonomin, det pratas om försäkringar och det fokuseras på arbetsmarknaden, människans förmåga att effektivisera tillvaron. Hur mycket jag än läser och hur mycket jag än lyssnar stöter jag dock aldrig på de frågor som faktiskt gör mig sömnlös om nätterna. De fenomen som begränsar mig och de mina i vår annars så harmlösa tillvaro. De orsaker som får mig att skriva det här inlägget.
Hur kan det komma sig att du efter att ha förstört en människas liv helt får sona ditt brott med fyra år och åtta månader i en varm säng med kabeltv och måltider som är dubbelt så dyra som de våra barn blir serverade i skolan? Vem är det som värderar hur mycket kvinnans fridfulla tillvaro var värd? Vem är det som bestämmer hur mycket familjen som hon en gång tillhörde motsvarar i betydelse? Vem är det som avgör att förövaren ska bestraffas med ett mildare straff än offret?
Förstörd för alltid eller frisläppt om fem år, vad skulle du välja?
Jag vet inte om straffet egentligen sätter någon prägel på förövarens fortsatta liv. Jag vet inte om det skulle spela någon roll för brottsligheten i Sverige om vi hotade med hårdare tag. Jag kan inte svara på om det skulle kännas säkrare för mig att gå hem ensam en lördagnatt om jag visste att våldtäktsmannen trots allt hade ett riktigt helvete att tänka över innan han betämde sig för att begå ett frukansvärt brott. Hur detta än skulle te sig, så kan jag egentligen bara svara på en sak. Det skulle känns bättre, mer rättvist och humant om man visste att de monster som tar sig friheter och avslutat oskyldiga människors liv fick sota för sina dåd i samma grad som offret. Det skulle vara en bekräftelse och en upprättelse att veta om detta. Det skulle i alla absurditet vara i alla fall i närheten av rättvist.
När kommer man att sluta låtsas och börja agera?
Hur många mord, våldtäkter, misshandlade, rån, tragedier och fruktansvärda handlingar ska man behöva läsa om innan det känns aktuellt att prioritera frågan?
Ibland skäms jag verkligen även den sandlåda som världens mäktigaste män leker i.
Förstörd för alltid eller frisläppt om fem år, vad skulle du välja?
Jag vet inte om straffet egentligen sätter någon prägel på förövarens fortsatta liv. Jag vet inte om det skulle spela någon roll för brottsligheten i Sverige om vi hotade med hårdare tag. Jag kan inte svara på om det skulle kännas säkrare för mig att gå hem ensam en lördagnatt om jag visste att våldtäktsmannen trots allt hade ett riktigt helvete att tänka över innan han betämde sig för att begå ett frukansvärt brott. Hur detta än skulle te sig, så kan jag egentligen bara svara på en sak. Det skulle känns bättre, mer rättvist och humant om man visste att de monster som tar sig friheter och avslutat oskyldiga människors liv fick sota för sina dåd i samma grad som offret. Det skulle vara en bekräftelse och en upprättelse att veta om detta. Det skulle i alla absurditet vara i alla fall i närheten av rättvist.
När kommer man att sluta låtsas och börja agera?
Hur många mord, våldtäkter, misshandlade, rån, tragedier och fruktansvärda handlingar ska man behöva läsa om innan det känns aktuellt att prioritera frågan?
Ibland skäms jag verkligen även den sandlåda som världens mäktigaste män leker i.
Diskriminera mera.
Jag lär ju omöjligt vara den enda som spanade in Lene Alexandra då hon för ett tag sedan släppte låten "My boobs are okey" och därmed även en rätt uppseendeväckande video. Jag är nog inte heller den enda som i all min ensamhet suttit och skämts lite å hennes vägnar då det ytliga budskapet varit lite väl genomskinligt i komplement till det silikoninspirerade uttrycket. Emellertid har jag hela tiden ansett att hon har rätt att göra vad hon vill med sitt liv och att vi som publik har rätt att kritisera, men aldrig döma henne för de val hon gjort. Någonstans har jag även en känsla av att jag på något vis tycker att hon är ganska ball bakom den där blonda fasaden om ointelligenta attityden. Det gäller att ta vara på sina resurser, någonting som Lene Alexandra verkligen gjort!Dessvärre finns det många i denna värld som inte är lika sympatiska och ödmjuka som undertecknad. En hel del av Sveriges befolkning verkar ha den bestämda uppfattningen att det som i deras ögon inte är behagligt bör förintas. Antingen är det kränkande, förnedrande, sexistiskt eller ohyfsat, alternativt bara enormt irriterande. Jag säger, slappna av gott folk. Lägg den här energin på verkligt viktiga frågor och låt våra stackars blondiner vara i fred.
Jag syftar nu alltså på anmälningarna som gjorts till etniska verket angående Aspiros TV-reklam, för de som ännu inte förstått detta. Man menar att Lene Alexander inte har någonting med reklamen att göra och att hon bidrar till en försämrad syn på kvinnor. Reklamen har anklagats för att vara sexistisk och förnedrande, med uttal som:
- Jag tycker reklamen är sexistisk eftersom denna tjejs kropp inte har någon som helst att göra med en nummerupplysning, skriver en anmälare.
- En reklam som denna anser jag vara olämplig dels med tanke på att barn kan se den dygnet runt, men även eftersom jag tycker den är nedvärderande mot kvinnor med tanke på sättet den presenteras.
- Det hela känns otroligt förnedrande och diskriminerande.
Jag undrar bara varför de här tråkmånsarna helt enkelt inte bara tar och anmäler hela Lene Alexander till det etniska verket i stället? Det egentliga problemet verkar inte ligga i kopplingen till reklamen utan i blondinens kropp och något överdrivna BH-storek. Känns livet lite jobbigare för att barnen utsätts för denna hemska upplevelse tycker jag att vårt lands viktigpettrar kan ta och anmäla hela MTV, en kanal som formligen pumpar ut halvnakna sanningar dygnet runt. Eller varför inte majoriteten av alla plastikopererade programledare? Censurera Carolina Gynning för all del och se till att tidningar som Café, Moore och Slitz enbart säljs i utvalda butiker.
För fan, vakna. Er gråa tid är förbi, nu är det faktiskt andra bullar(?) som gäller.
Varför får jag intrycket av att alla är helt dumma i huvudet?
Jag trodde egentligen inte att jag skulle behöva lägga ner så mycket mer energi på fenomenet media. Jag menar, vi har ju redan kommit fram till det faktum att journalistiken i Sverige är komplett värdelös och att vår fantasi är mer eller mindre obefintlig. Emellertid skulle det visa sig att jag haft helt fel, faktum är att denna irritation förmodligen kommer att följa mig under resten av min viktiga livstid. Jag är dömd att hata.
Inte nog med att du som reporter i det här landet har rätt att skriva precis vad du vill. Du behöver dessutom egentligen inte ha någon som helst bakgrundsfakta eller vetskap om fallets egentliga karaktär. Problematiken i detta är främst att denna inkompetens faktiskt är ganska genomskinlig, du kommer aldrig att ifrågasätta Aftonbladets artiklar så länge innehållet inte berör ett ämne som du är ordentligt insatt i. Det jag försöker säga är att du helt enkelt matas med lögner och överdrifter på en daglig basis utan att egentligen vara medveten om det. Vi läser om våldsbrott som i flera fall aldrig någonsin ägt rum riktigt. Vi läser om kriser som egentligen inte finns. Vi beklagar oss över påståenden som någon sketen journalist tagit sig rätten att ogrundat sprida, för att det säljer. Allt detta pågår här, mitt framför våra ögon. Allt detta trycks och säljs. Allt detta är fullkomligt lagligt och vi, vi bara tackar och tar emot.
Jag köper, helt av principiella skäl, aldrig några tidningar. Det jag vill veta kan jag på egen hand ta reda på via internet eller genom böcker. På så sätt får jag en objektiv syn på saken och inte en smygvinklad berättelse vars syfte är att få oss läsare att ta samma ställning som skribenten. Visst händer det att jag surfar in på någon av tidningarnas webbplatser, jag har hunnit bilda mig en uppfattning om det som skrivs och jag kräks verkligen på hela journalistikens mentalitet. Jag avskyr den brist på research som dagligen uppenbarar sig i våra kvällstidningar. Det är nästan som om alla principer plötsligt tappats bort helt, allting är tillåtet så länge det säljer. Aftonbladet skulle utan tvekan kunna dra ihop en historia om att kungen är dödligt sjuk, bara för att i nästa nummer dementera uppgifterna i brist på annat. Expressen skulle hänga på, om än ett par dagar senare.
Inte är det mycket bättre hos våra lokala skittidningar. Problemet är att det i de flesta fall händer alldeles för lite och att man därmed suger sig fast vid minsta lilla för att kunna fylla dessa ointressanta och meningslöa sidor. Tydligen ger detta faktum journalisterna rätten att sprida falska nyheter utan någon som helst relevant information. Jag är ärligt talat imponerad av den dumdristighet som dessa klantskallar besitter. Jag vill inte ha era jävla tidningar för de fyller bara min vardag av osammanhängande skitsnack. Motala tidning bevisade för inte så länge sedan precis min poäng genom en artikel med rubriken "15-åring våldtog jämnårig i Motala." Fallet är för fan inte uppklarat, det finns inte någonting som i dagsläget pekar på att den oskyldiga killen är skyldig. Det är inte rättvist att sprida den informationen till människor i hans närvaro när han ännu inte är utpekad och dömd. Jag frågar mig själv hur ofta man egentligen tar in sådan här information och naivt beklagar sig över samhällets brister. Hur många av dessa artiklar är egentligen grundade på fakta och inte bara på lösa påståenden? Vi styrs av media och media styrs i sin hand av omogna och oansvariga dumhuvuden. Hur fan går det ihop i en så "rationell" värld som våran?
Vilket jävla hyckleri.
- Slash quit IRL.
Inte nog med att du som reporter i det här landet har rätt att skriva precis vad du vill. Du behöver dessutom egentligen inte ha någon som helst bakgrundsfakta eller vetskap om fallets egentliga karaktär. Problematiken i detta är främst att denna inkompetens faktiskt är ganska genomskinlig, du kommer aldrig att ifrågasätta Aftonbladets artiklar så länge innehållet inte berör ett ämne som du är ordentligt insatt i. Det jag försöker säga är att du helt enkelt matas med lögner och överdrifter på en daglig basis utan att egentligen vara medveten om det. Vi läser om våldsbrott som i flera fall aldrig någonsin ägt rum riktigt. Vi läser om kriser som egentligen inte finns. Vi beklagar oss över påståenden som någon sketen journalist tagit sig rätten att ogrundat sprida, för att det säljer. Allt detta pågår här, mitt framför våra ögon. Allt detta trycks och säljs. Allt detta är fullkomligt lagligt och vi, vi bara tackar och tar emot.
Jag köper, helt av principiella skäl, aldrig några tidningar. Det jag vill veta kan jag på egen hand ta reda på via internet eller genom böcker. På så sätt får jag en objektiv syn på saken och inte en smygvinklad berättelse vars syfte är att få oss läsare att ta samma ställning som skribenten. Visst händer det att jag surfar in på någon av tidningarnas webbplatser, jag har hunnit bilda mig en uppfattning om det som skrivs och jag kräks verkligen på hela journalistikens mentalitet. Jag avskyr den brist på research som dagligen uppenbarar sig i våra kvällstidningar. Det är nästan som om alla principer plötsligt tappats bort helt, allting är tillåtet så länge det säljer. Aftonbladet skulle utan tvekan kunna dra ihop en historia om att kungen är dödligt sjuk, bara för att i nästa nummer dementera uppgifterna i brist på annat. Expressen skulle hänga på, om än ett par dagar senare.
Inte är det mycket bättre hos våra lokala skittidningar. Problemet är att det i de flesta fall händer alldeles för lite och att man därmed suger sig fast vid minsta lilla för att kunna fylla dessa ointressanta och meningslöa sidor. Tydligen ger detta faktum journalisterna rätten att sprida falska nyheter utan någon som helst relevant information. Jag är ärligt talat imponerad av den dumdristighet som dessa klantskallar besitter. Jag vill inte ha era jävla tidningar för de fyller bara min vardag av osammanhängande skitsnack. Motala tidning bevisade för inte så länge sedan precis min poäng genom en artikel med rubriken "15-åring våldtog jämnårig i Motala." Fallet är för fan inte uppklarat, det finns inte någonting som i dagsläget pekar på att den oskyldiga killen är skyldig. Det är inte rättvist att sprida den informationen till människor i hans närvaro när han ännu inte är utpekad och dömd. Jag frågar mig själv hur ofta man egentligen tar in sådan här information och naivt beklagar sig över samhällets brister. Hur många av dessa artiklar är egentligen grundade på fakta och inte bara på lösa påståenden? Vi styrs av media och media styrs i sin hand av omogna och oansvariga dumhuvuden. Hur fan går det ihop i en så "rationell" värld som våran?
Vilket jävla hyckleri.
- Slash quit IRL.
Starkt jobbat, BD.
Jisses, vilka jävla stjärnor.I morse kunde jag beskåda ett nytt mail i min annars relativt spam-fria inkorg. Mailet var adresserat från Bilddagboken.se och löd följande:
"Någon eller några individer har gjort intrång i Bilddagbokens system och kommit över en databaskopia från maj 2007. Den aktuella databaskopian innehåller bland annat lösenord till dagböcker samt e-postadresser.
Vi ser mycket allvarligt på det som inträffat och väljer därför det säkra före det osäkra och bytt ditt gamla lösenord mot ett nytt (se nedan).
OBS! Använder du lösenordet du hade på Bilddagboken på andra ställen rekommenderar vi dig att byta lösenord även för de platserna. T.ex. din e-post och MSN.
Byt genast lösenord på Bilddagboken och tänk på att inte byta tillbaka till ditt gamla lösenord.
Vi jobbar för fullt med att utreda saken."
Sjukt bra tbh! Inte nog med att hela den där meningslösa siten är sjukt ful och värdelös, nu har den dessutom stulit mitt lösenord. Det finns ju inte en chans att jag tänker surfa runt på varenda registrerad sida för att ändra mina inloggningsuppgifter. Vilket äckligt misstag av bilddagboken, om det tidigare funnits någon trovärdighet i den där tjänsten så är den definitivt obefintlig nu.
Jag säger vi gört. Let's kill'em.
S K J U T M I G
Dagens Nyheter fortsätter att imponera, jag är alldeles hänförd. I går publicerade tidningen en artikel om den så älskade och hatade BlondinBella, ett ämne som man uppenbarligen ansåg relevant för Sveriges största dagstidning. I artikeln svarar Isabella på de gamla vanliga frågorna, de som alltid besvaras med fraserna "Jag är så himla driven och målmedveten!", eller "Jag tror att folk ser mig som ett hot för att jag är så jävla perfekt ur alla avseenden.", alternativt "Min blogg är intressant för att den handlar om mig och jag är faktiskt politiskt engagerad". Jag citererar:
"Jag har alltid varit väldigt driven och ambitiös och när jag skriver om det så får jag uppmärksamhet. Jag har en annorlunda livsstil, det händer saker hela tiden. Det är aldrig tråkigt. Jag är inte den som ligger hemma en hel söndag och äter ostmackor, jag får nästan planera in när jag ska ta det lugnt. Sen är jag blond och håller på med politik och får bra betyg. Jag tror att det sticker i folks ögon."
BlondinBella har en egen bloggmanager. Hon har alltså betalt någon nolifer för att få hjälp att hinna med alla kommentarer och mail. För övrigt utnämner hon sig själv till Sveriges nästa justitieminister och menar att hennes egentligen enda hot i bloggvärlden är Magnus Uggla och Katrin Schulman, "De har väl lättare att bli större, jag är ju inte så känd som de".
BlondinBella i alla ära, faktum är att det egentligen inte alls är hon som stör mig mest med den här artikeln. Jag vet inte riktigt om det har blivit en trend bland journalister i Sverige att stava fel och leverera kassa meningsuppbyggnader? Frågan är om det är så att man helt enkelt skiter i att korrekturläsa skräptexter för att det är så jävla häftigt med en dyslektisk vinkling? Jag vet ärligt talat inte vad det är frågan om, felen i den här artikeln går inte att räkna på en hand. Man påstår att konkurrensen bland utbildade journalister är stenhård och att chansen till jobb är minimal. Man menar att det finns för många skribenter och för få jobb. Man måste vara fullkomligt efterbliven om man i en sådan situation anställer folk som varken kan läsa eller skriva.
"Jag har alltid varit väldigt driven och ambitiös och när jag skriver om det så får jag uppmärksamhet. Jag har en annorlunda livsstil, det händer saker hela tiden. Det är aldrig tråkigt. Jag är inte den som ligger hemma en hel söndag och äter ostmackor, jag får nästan planera in när jag ska ta det lugnt. Sen är jag blond och håller på med politik och får bra betyg. Jag tror att det sticker i folks ögon."
BlondinBella har en egen bloggmanager. Hon har alltså betalt någon nolifer för att få hjälp att hinna med alla kommentarer och mail. För övrigt utnämner hon sig själv till Sveriges nästa justitieminister och menar att hennes egentligen enda hot i bloggvärlden är Magnus Uggla och Katrin Schulman, "De har väl lättare att bli större, jag är ju inte så känd som de".
BlondinBella i alla ära, faktum är att det egentligen inte alls är hon som stör mig mest med den här artikeln. Jag vet inte riktigt om det har blivit en trend bland journalister i Sverige att stava fel och leverera kassa meningsuppbyggnader? Frågan är om det är så att man helt enkelt skiter i att korrekturläsa skräptexter för att det är så jävla häftigt med en dyslektisk vinkling? Jag vet ärligt talat inte vad det är frågan om, felen i den här artikeln går inte att räkna på en hand. Man påstår att konkurrensen bland utbildade journalister är stenhård och att chansen till jobb är minimal. Man menar att det finns för många skribenter och för få jobb. Man måste vara fullkomligt efterbliven om man i en sådan situation anställer folk som varken kan läsa eller skriva.
ORLY? YARLY!
Världen är full av äckliga människor, så långt kan vi nog alla vara överens. Mitt problem är egentligen inte fenomenet, utan att jag måste leva ihop med dem. Jag väljer givetvis mitt umgänge, men mycket mer än så kan jag inte påverka. Jag kan inte förneka det faktum att Sveriges med största sannolikhet äckligaste människor dagligen exploateras i media och alltså mitt framför ögonen på mig.
Jag är förundrad över hur dålig journalistiken har blivit i Sverige. Jag säger som Michael, jag skulle vilja ta Expressens reporter och dänga honom i huvudet på Aftonbladets reporter. Jag skulle vilja befria människorna från den vidriga smörja som vårt lands största kvällstidningar producerar. Jag skulle vilja bränna hela skiten på ett gigantiskt jävla monsterbål.
Jävla Lisa Magnusson.
Jävla, jävla Lisa fucking Magnusson.
Alltså jag måste ärligt talat erkänna att jag inte finner henne varken charmig eller intressant på något plan. Hon försöker göra det som alla andra mediakåta randoms gjort, bara det att den här idioten misslyckas bigtime.
"Jag tror att de reagerar så pass som de gör för att jag inte mesar och lindar in det jag säger. Plus att jag gillar att retas med folk."
Jo. Eller. Nej. Gå och dö?
Sveriges femte bästa bloggare, enligt helgonförklarade Alex Schulman, har verkligen lyckats göra sig ett namn. Lisa Magnusson skriver blogg, i Aftonbladet, som handlar om mens och dubbelhakor. Jag vill faktiskt bara lägga mig ner och självdö. Var tog alla vettiga diskussioner vägen? Jag skiter väl fan fullständigt i om den här jubelidioten inte gillar hiphop. Precis som jag skiter fullständigt i om hennes tuttar är hängiga. Jag skiter i hur hon tror att världen skulle se ut om killar hade mens. Ja, jag skiter i hela henne.
Man kan omöjligt ha förtjänat en sådan enorm publicitet med de patetiska prestationer som Lisa Magnusson åstadkommit. Jag menar, det är helt okej med mig att sitta och jiddra om ovesäntliga saker i sin egen blogg. Ordbajsande kan till och med vara riktigt givande om man är på det humöret. Det är dock mindre okej att slösa människor tid och relevant utrymme med en massa skittexter i Sveriges största kvällstidning.
Skärpning Kalle Jungkvist!
Snön ligger vit på taken, endast sveriges regering är perverst kass.
Så var det då Onsdag igen.
Onsdag är verkligen en riktig skitdag, precis mitt emellan ledighet och arbete. Helt meningslös, mitt förslag är att vi helt enkelt skippar det här mellandagarna och hoppar direkt på Fredag efter Måndagen. Jag undrar vad vår kära Reinfeldt skulle säga om det. Två dagars arbete - fem dagars ledighet, ett mycket mer humant upplägg om du frågar mig. Dessvärre en förhoppning som aldrig kommer slå in, så länge jag inte erövrar riksdagen och gör slag i saken.
Jag skulle kunna vara ärlig nu, lägga alla korten på bordet och erkänna att jag faktiskt röstade blått i förra årets val. Jag skulle kunna avslöja att min unika röst hamnade på Moderaterna och att det var mycket tack vare Reinfeldt men främst på grund av Socialdemokraterna. Jag hade kunnat förklara att jag i grund och botten inte finner något parti direkt tilltalande men att jag med min och andras röster hoppades på att Sossarna skulle få upp ögonen för vårt direkta missnöje och därmed åtgärda detta till nästa valperiod.
Ärlighet vara dock sällan längst, så jag skiter i det.
För att återgå till presens, jag _är_ sjukt besviken på Sverige. Jag är galet trött på allt evinnerligt snack om pengar, på sättet man ignorerar de verkliga problemen och på alla manipulativa skitstövlar. Personligen skiter jag faktiskt fullständigt i om man sänker vår föräldrapenning, arbetslöshetsförsäkring eller sjukpenning. BE MY GUEST. För min del känns det mer relevant att försöka påverka det som verkligen räknas, det som i framtiden kan vara avgörande för friden i det här landet. Brottsligheten och invandrarpolitiken, där har ni två frågor att börja fokusera på kära riksdagsmedlemmar. Kanske kan vara en bra idé att framföra detta inför nästa val, då man knappt hörde orden nämnas alls i era senaste valkampanjer? Jävla fegisar. Problemet är att Sverige styrs av ett gäng toffelhjältar som inte vågar ta ställning i känsliga, men ack så viktiga, frågor.
Ut med packet och in med mig!
<3
Onsdag är verkligen en riktig skitdag, precis mitt emellan ledighet och arbete. Helt meningslös, mitt förslag är att vi helt enkelt skippar det här mellandagarna och hoppar direkt på Fredag efter Måndagen. Jag undrar vad vår kära Reinfeldt skulle säga om det. Två dagars arbete - fem dagars ledighet, ett mycket mer humant upplägg om du frågar mig. Dessvärre en förhoppning som aldrig kommer slå in, så länge jag inte erövrar riksdagen och gör slag i saken.
Jag skulle kunna vara ärlig nu, lägga alla korten på bordet och erkänna att jag faktiskt röstade blått i förra årets val. Jag skulle kunna avslöja att min unika röst hamnade på Moderaterna och att det var mycket tack vare Reinfeldt men främst på grund av Socialdemokraterna. Jag hade kunnat förklara att jag i grund och botten inte finner något parti direkt tilltalande men att jag med min och andras röster hoppades på att Sossarna skulle få upp ögonen för vårt direkta missnöje och därmed åtgärda detta till nästa valperiod.
Ärlighet vara dock sällan längst, så jag skiter i det.
För att återgå till presens, jag _är_ sjukt besviken på Sverige. Jag är galet trött på allt evinnerligt snack om pengar, på sättet man ignorerar de verkliga problemen och på alla manipulativa skitstövlar. Personligen skiter jag faktiskt fullständigt i om man sänker vår föräldrapenning, arbetslöshetsförsäkring eller sjukpenning. BE MY GUEST. För min del känns det mer relevant att försöka påverka det som verkligen räknas, det som i framtiden kan vara avgörande för friden i det här landet. Brottsligheten och invandrarpolitiken, där har ni två frågor att börja fokusera på kära riksdagsmedlemmar. Kanske kan vara en bra idé att framföra detta inför nästa val, då man knappt hörde orden nämnas alls i era senaste valkampanjer? Jävla fegisar. Problemet är att Sverige styrs av ett gäng toffelhjältar som inte vågar ta ställning i känsliga, men ack så viktiga, frågor.
Ut med packet och in med mig!
<3
When the shit hits the fan.
Ibland händer det att man snubblar över riktig dynga. Ibland är dyngan så jävla skitkass att man bara inte kan låta bli att reagera offentligt. Ibland förundras jag över våra kära dagstidningar och all skit de låter publicera utan minsta tanke på kvalitet.
Min kära vän och nördkompanjon Lancia delade tidigare med sig av en länk vars innehåll upprörde mig rejält. Länken hänvisar till Norrköpings Tidningar och deras "Ung NT"-sektion där någon mindre briljant person vid namn Nadia av någon anledning fått publicera en krönika. Krönikan går till stor del ut på att smutskasta Sveriges insatser för invandrarna och det känns snarare som att intentionerna är personliga än generellt aktuella. I den relativt korta och inte alls välskrivna texten berättar skribenten om sina reaktioner på att de "namnpennor" som går att köpa i diverse bokhandlar. Hon menar att det är kränkande och förnedrande att pennorna inte trycks med invandrarnamn och lägger sedan fram det som om det vore avgörande för sveriges övriga intressen i Invandrarfrågan.
Jag kan leva med större delen av artikeln. Jag menar, är det här en stor grej för Nadia så kan jag liksom ta det. Det är först när vi kommer till slutet av artikeln som jag blir frustrerad på riktigt. Det är inte bara en massa idiotiska och ogrundade påståenden. Det är också ett jävla sätt att säga emot sig själv.
Min kära vän och nördkompanjon Lancia delade tidigare med sig av en länk vars innehåll upprörde mig rejält. Länken hänvisar till Norrköpings Tidningar och deras "Ung NT"-sektion där någon mindre briljant person vid namn Nadia av någon anledning fått publicera en krönika. Krönikan går till stor del ut på att smutskasta Sveriges insatser för invandrarna och det känns snarare som att intentionerna är personliga än generellt aktuella. I den relativt korta och inte alls välskrivna texten berättar skribenten om sina reaktioner på att de "namnpennor" som går att köpa i diverse bokhandlar. Hon menar att det är kränkande och förnedrande att pennorna inte trycks med invandrarnamn och lägger sedan fram det som om det vore avgörande för sveriges övriga intressen i Invandrarfrågan.
"Allt snack om att Sverige gör så mycket för invandrare stämmer inte. Ni kanske skulle kunna börja med att skriva våra namn på era pennor? Jag känner mig kränkt, förnedrad."
Jag kan leva med större delen av artikeln. Jag menar, är det här en stor grej för Nadia så kan jag liksom ta det. Det är först när vi kommer till slutet av artikeln som jag blir frustrerad på riktigt. Det är inte bara en massa idiotiska och ogrundade påståenden. Det är också ett jävla sätt att säga emot sig själv.
Man börjar alltså med att kritisera Sverige med meningen "Allt snack om att Sverige gör så mycket för invandrare stämmer inte." För att sedan uttala sig på följande vis, "Kan alla som heter Liv räcka upp en hand? Snälla, jag tror faktiskt att Muhammed-pennan hade sålt bättre". Vad säger då den sista meningen om den egentliga situationen? Jo, precis som Nadia säger har vi förmodligen fler invånare i Sverige som heter Muhammed än Liv. Trots detta erkännandet vågar hon påstå att Sverige inte gör ett skit för invandrare.
FUCKSAKE.
FUCKSAKE.
Ska det vara på det här viset?
Utan att låta som en gammal 21-årig stofil skulle jag vilja lägga fram ett påpekande angående skillnaden mellan då och nu. Faktum är att det har hänt en hel del i dagens samhälle under min livstid. Jag ser markanta skillnader mellan min och deras barndom, sättet de klär sig på, sättet de för sig på, sättet de rör sig på, sätter man STÖR sig på. Jag kan inte låta bli att irritera mig på det faktum att tjejen i leggings, små shorts, en midjejacka och sminkade ögon är blott nio år, vem fan är hennes mamma och vad vill hon egentligen? Tar man inte samma ansvar för sina barn idag som man gjorde då, eller har man helt enkelt bara utvecklat en dummare generation? Jag såg allt att hon frös där hon sprang mot skolan, försenad av en anledning som jag inte vet någonting om. Var frisyren sned, kinderna bleka, kläderna fula eller mamma missnöjd? Var det därför den nio-åriga flickan fick springa till skolan i sina små shorts denna kalla Tisdag-morgon?
Jag förstår inte riktigt vad som har hänt...
När jag var tolv år gammal kunde min mamma fortfarande köpa kläder åt mig. Anledningen till detta var kort och gott att jag faktiskt inte alls brydde mig om hur jag såg ut då. Jag hade viktigare saker att fundera över, snöbollskrigen, kurragömman, fotbollsturneringarna och mattematiken som aldrig någonsin varit mitt starkaste ämne. Trots detta har jag enligt egen uppfattning en åsikt som bygger på att jag och de mina växte upp alldeles för fort. Med den vetskapen kan jag bara vända mig till nutidens barn och ställa mig frågan, varför? Varför ser vår tids elva- och tolvåringar ut som gymnasieelver med sitt smink, sina stoppade underkläder, sina attityder och sitt inpräntade beteende? Man har en sådan kort tid på sig att vara barn, att ha den mest bekymmerslösa tiden i sitt liv, att villkorslöst leva i nuet och bara vara. Ska man slänga bort den friheten på någonting så urbota korkat som dumma ideal och önskan om bekräftelse?
Varför tar inte föräldrarna större ansvar för sina barn? Vilka signaler tror du att man sänder till sin dotter om man uppmuntrar henna att genom ytliga detaljer tillfredställa alla behov? Hur tror du att det kommer att påverka hennes vuxna liv och avgörande värderingar i framtiden? hur blev det såhär och varför hjälper man inte till!
Barn måste få vara barn, annars kommer de aldrig någonsin att bli riktigt vuxna.
Den dagen som jag står där med egna barn tänker jag ta mitt ansvar och se till att de får upplevas alla stunder på sina olika sätt. Ingenting ska någonsin få ta ifrån dem det kanske viktigaste de har, sin barndom och grunden för resten av deras liv.
Jag förstår inte riktigt vad som har hänt...
När jag var tolv år gammal kunde min mamma fortfarande köpa kläder åt mig. Anledningen till detta var kort och gott att jag faktiskt inte alls brydde mig om hur jag såg ut då. Jag hade viktigare saker att fundera över, snöbollskrigen, kurragömman, fotbollsturneringarna och mattematiken som aldrig någonsin varit mitt starkaste ämne. Trots detta har jag enligt egen uppfattning en åsikt som bygger på att jag och de mina växte upp alldeles för fort. Med den vetskapen kan jag bara vända mig till nutidens barn och ställa mig frågan, varför? Varför ser vår tids elva- och tolvåringar ut som gymnasieelver med sitt smink, sina stoppade underkläder, sina attityder och sitt inpräntade beteende? Man har en sådan kort tid på sig att vara barn, att ha den mest bekymmerslösa tiden i sitt liv, att villkorslöst leva i nuet och bara vara. Ska man slänga bort den friheten på någonting så urbota korkat som dumma ideal och önskan om bekräftelse?
Varför tar inte föräldrarna större ansvar för sina barn? Vilka signaler tror du att man sänder till sin dotter om man uppmuntrar henna att genom ytliga detaljer tillfredställa alla behov? Hur tror du att det kommer att påverka hennes vuxna liv och avgörande värderingar i framtiden? hur blev det såhär och varför hjälper man inte till!
Barn måste få vara barn, annars kommer de aldrig någonsin att bli riktigt vuxna.
Den dagen som jag står där med egna barn tänker jag ta mitt ansvar och se till att de får upplevas alla stunder på sina olika sätt. Ingenting ska någonsin få ta ifrån dem det kanske viktigaste de har, sin barndom och grunden för resten av deras liv.
Reinfeldt, sveriges svar på George Bush?
Jag vet inte vad ni säger, men jag börjar ana ugglor i mossen.
När George Bush ställde upp mot Al Gore i det Amerikanska valet var det många som sympatiserade med presidenten. Huvudanledningen var utan tvekan att Texas-gubben charmade sin publik med vitsar, en tilltalande dialekt och glimten i ögat. Att han stod för de mest makabra åsikter, förbud mot abort, förbud mot homo-äktenskap, beviljan av kärnkraft och motstånd mot Kyotoprotokollet, var ingenting som verkade påverka de förälskade väljarna den 7:e november år 2000. Tilläggas bör att det här faktiskt var det jämnaste valet någonsin, men det indikerar ju också på hur overkligt många det faktiskt var som röstade på Bush och tog honom till vita huset den där dagen.
Att han fyra år senare dessutom blev omvald trots sin betydligt mer liberala motståndare Johan Kerry är för mig helt absurt, det tyder bara återigen på Jenkarnas mentala inkompetens.
Hur som helst, jag minns valet och uppståndelsen kring de båda motståndarna även här i Sverige. Många av mina klasskamrater hade på sina föräldrars rekommendationer mycket gott att säga om George Bush, medan jag under protester försökte övertala dem om motsatsen. Jag var inte insatt då, men Mamma var väldigt övertygande och propagerade starkt mot George Bush och för Al Gore.
Till saken hör att många av dessa övertygade förespråkare efter en tid ändrade uppfattning om presidenten och menade att han genom falsk marknadsföring fått röster och väljare. Man var besviken och oroade sig nu för följderna.
Så till den stora frågan, har Fredrik Reinfeldt varit lika listig och vunnit sitt val på grund av helt andra orsaker än de som egentligen borde ha prioriterats? Statsministern kom onekligen in som en frisk fläkt när det svenska folket tröttnat på Göran Persson och hans socialdemokrater. Man ville ha en förändrig och Reinfeldt garanterade åtgärder som skulle öppna många nya dörrar för folket. Personligen är jag absolut ingen moderat, men jag röstade på Reinfeldt just för att han verkade så förtroendeingivande och för att jag var trött på lama aktioner i Sveriges riksdag. Jag ville ha förändring, nya prioriteringar, mindre snack och mer verkstad. Jag trodde på det då, dessvärre har jag hunnit bli enormt besviken och mer eller mindre uppgiven när det gäller vårt lands framfart.
Under Reinfeldts relativt korta tid vid tronen har tre ministrar redan hunnit avgå. Man har offentliggjort kärleksbrev mellan Sveriges representant och USA:s president. Man har återigen tappat hoppet och insett sin dumdristiga naivitet.
När kommer den riktiga statsministern? Det känns meningslöst att engagera sig i valet så länge profilerna är bekanta, man vet hur visan går och hur den slutar. Jag kommer utan tvekan att rösta blankt tills dess att någon tar upp de verkligt viktiga frågorna och visar på ordentlig förändring.
När George Bush ställde upp mot Al Gore i det Amerikanska valet var det många som sympatiserade med presidenten. Huvudanledningen var utan tvekan att Texas-gubben charmade sin publik med vitsar, en tilltalande dialekt och glimten i ögat. Att han stod för de mest makabra åsikter, förbud mot abort, förbud mot homo-äktenskap, beviljan av kärnkraft och motstånd mot Kyotoprotokollet, var ingenting som verkade påverka de förälskade väljarna den 7:e november år 2000. Tilläggas bör att det här faktiskt var det jämnaste valet någonsin, men det indikerar ju också på hur overkligt många det faktiskt var som röstade på Bush och tog honom till vita huset den där dagen.
Att han fyra år senare dessutom blev omvald trots sin betydligt mer liberala motståndare Johan Kerry är för mig helt absurt, det tyder bara återigen på Jenkarnas mentala inkompetens.
Hur som helst, jag minns valet och uppståndelsen kring de båda motståndarna även här i Sverige. Många av mina klasskamrater hade på sina föräldrars rekommendationer mycket gott att säga om George Bush, medan jag under protester försökte övertala dem om motsatsen. Jag var inte insatt då, men Mamma var väldigt övertygande och propagerade starkt mot George Bush och för Al Gore.
Till saken hör att många av dessa övertygade förespråkare efter en tid ändrade uppfattning om presidenten och menade att han genom falsk marknadsföring fått röster och väljare. Man var besviken och oroade sig nu för följderna.
Så till den stora frågan, har Fredrik Reinfeldt varit lika listig och vunnit sitt val på grund av helt andra orsaker än de som egentligen borde ha prioriterats? Statsministern kom onekligen in som en frisk fläkt när det svenska folket tröttnat på Göran Persson och hans socialdemokrater. Man ville ha en förändrig och Reinfeldt garanterade åtgärder som skulle öppna många nya dörrar för folket. Personligen är jag absolut ingen moderat, men jag röstade på Reinfeldt just för att han verkade så förtroendeingivande och för att jag var trött på lama aktioner i Sveriges riksdag. Jag ville ha förändring, nya prioriteringar, mindre snack och mer verkstad. Jag trodde på det då, dessvärre har jag hunnit bli enormt besviken och mer eller mindre uppgiven när det gäller vårt lands framfart.
Under Reinfeldts relativt korta tid vid tronen har tre ministrar redan hunnit avgå. Man har offentliggjort kärleksbrev mellan Sveriges representant och USA:s president. Man har återigen tappat hoppet och insett sin dumdristiga naivitet.
När kommer den riktiga statsministern? Det känns meningslöst att engagera sig i valet så länge profilerna är bekanta, man vet hur visan går och hur den slutar. Jag kommer utan tvekan att rösta blankt tills dess att någon tar upp de verkligt viktiga frågorna och visar på ordentlig förändring.
Dumjävlar är dom allihopa.
Okej, nu har någon ful jävel fått för sig att man ska sätta upp riktlinjer för hur ungdomar ska klä sig i skolan. Vuxna tycks tro att de vet så mycket bättre, för att de har levt längre och sett mer. Man bygger efter den logiken upp ett samhälle där unga och barn ovillkorligt ska rätta sig efter den äldre generationens önskemål, oavsett hur den berörda individen egentligen resonerar kring det.
Alltså, Östermalmsskolan i Stockholm har beslutat att eleverna som studerar på deras skola inte är tillåtna att utrycka sig hur de vill, i alla fall inte fysiskt. "Hängbyxorna", jävla nabbs, samt urringningarna ska bort enligt de veckobrev som skolans efterblivna rekotor, Agneta Zetterström, förordrat ut till de berörda barnens föräldrar.
Min första fråga är givetvis varför, varför i hela helvete då? Jo visst, Agneta har ett utomordentligt skrattretande svar på den frågan.
"Många tycker inte att det ser trevligt ut med häng och det här är faktiskt barnens arbetsplats. Sen är det inte vidare hygieniskt heller."
Det som är mest intressant i det här svaret är nog endå det faktum att man syftar på att barnen skulle ha någonting emot klädstilen, att det är barnen som påverkas och mår dåligt av den. Med den vetskapen kan man sedan slänga ett öga på Aftonbladets undesökning där man ber barn och vuxna svara på frågan "Är det rätt att förbjuda byxhäng och urringning i skolan?", resultaten ser ni själva.
Alltså, Östermalmsskolan i Stockholm har beslutat att eleverna som studerar på deras skola inte är tillåtna att utrycka sig hur de vill, i alla fall inte fysiskt. "Hängbyxorna", jävla nabbs, samt urringningarna ska bort enligt de veckobrev som skolans efterblivna rekotor, Agneta Zetterström, förordrat ut till de berörda barnens föräldrar.
Min första fråga är givetvis varför, varför i hela helvete då? Jo visst, Agneta har ett utomordentligt skrattretande svar på den frågan.
"Många tycker inte att det ser trevligt ut med häng och det här är faktiskt barnens arbetsplats. Sen är det inte vidare hygieniskt heller."
Det som är mest intressant i det här svaret är nog endå det faktum att man syftar på att barnen skulle ha någonting emot klädstilen, att det är barnen som påverkas och mår dåligt av den. Med den vetskapen kan man sedan slänga ett öga på Aftonbladets undesökning där man ber barn och vuxna svara på frågan "Är det rätt att förbjuda byxhäng och urringning i skolan?", resultaten ser ni själva.
Precis som så ofantligt många gånger tidigare väljer man att skylla problemet på någon annan. Det är ju uppenbarligen inte alls så att det är barnen som står offer för alla dessa alternativt klädda ungdomar. Det är de vuxna människorna som av någon outgrundlig jävla anledning mår dåligt över det.
Ovordat och icke hygieniskt. Jag mådde inte heller helt bra över mina lärares klädstilar, fula frisyrer eller kväljningsframkallande parfymer när jag gick i skolan. Hade någon brytt sig om jag räckt upp handen och meddelat att jag kände mig stött av detta? När gubbarna på stan svarar att häng ser oanstädnigt ut kan jag ju bara meddela att de gör deras kallsvettiga flint också. Det gör dock inte att jag får för mig att införa någon form av hattkrav för dessa.
Kontentan av hela grejen är hur som helst att människor måste börja lära sig att sköta sig själva och skita i andra. Att komma med sådana här kräv år 2007 är helt absurt och mer eller mindre orealistiskt. Släpp fördomarna och de konservativa normerna, felet sitter inte i någons kläder utan i betraktarens ögon. Varför ska jag behöva rätta mig efter vad Agneta Zetterström tycker? Varför ska mina barn behöva anpassa sitt uttryck efter någon obetydligt konservatist? Det är varken rätt eller rättvist!
OT:
Hur fan kan det vara ohygieniskt med häng? Vad är det för pulver som sitter på Östermalmsskolans rektorposition! Hur får hon till det resonemanget? Vilken genomordentlig idioti.
Ovordat och icke hygieniskt. Jag mådde inte heller helt bra över mina lärares klädstilar, fula frisyrer eller kväljningsframkallande parfymer när jag gick i skolan. Hade någon brytt sig om jag räckt upp handen och meddelat att jag kände mig stött av detta? När gubbarna på stan svarar att häng ser oanstädnigt ut kan jag ju bara meddela att de gör deras kallsvettiga flint också. Det gör dock inte att jag får för mig att införa någon form av hattkrav för dessa.
Kontentan av hela grejen är hur som helst att människor måste börja lära sig att sköta sig själva och skita i andra. Att komma med sådana här kräv år 2007 är helt absurt och mer eller mindre orealistiskt. Släpp fördomarna och de konservativa normerna, felet sitter inte i någons kläder utan i betraktarens ögon. Varför ska jag behöva rätta mig efter vad Agneta Zetterström tycker? Varför ska mina barn behöva anpassa sitt uttryck efter någon obetydligt konservatist? Det är varken rätt eller rättvist!
OT:
Hur fan kan det vara ohygieniskt med häng? Vad är det för pulver som sitter på Östermalmsskolans rektorposition! Hur får hon till det resonemanget? Vilken genomordentlig idioti.
Bröstcancer, den nya modeflugan?
Okej, jag är faktiskt inte så brutalt genomond att jag verkligen menar det där.Men man får inte låta bli att reflektera över fenomenet. Det rosa bandet finns i princip att köpa överallt. I klädaffärerna, i mataffärerna, i skoaffärerna, kiosken, webben och ja, you name it. Givetvis är det fantastiskt att vi människor engagerar oss i frågan, för den är utan tvekan väldigt viktig.
Det är avgörande att vi ger vad vi kan för att motverka denna dödens sjukdom. Jag vill hjälpa, jag vill förebygga och vara med att påverka det som en dag med största sannolikhet kommer att vara en vändning i detta fruktansvärda. Jag tycker dock att det är minst lika viktigt att fokusera på rätt sak. Någonting säger mig att media använder det rosa bandet för att helga helt andra endamål än det som det egentligen är menat att göra. Om detta hjälper forskningen framåt så får det gärna fortgå. Det gäller bara att förstå innebörden av budskapet och inte bara använda symbolen för att dekorera jackan eller få fler människor att köpa Kellogs cornflakes.
Två människor i mitt liv som båda har en speciell plats i mitt hjärta har gått bort på grund av cancer.
Morfar dog i våras. Han led länge på grund av sin prostatacancer. Jag minns hans sista dagar, fast jag inte vill. Jag kommer ihåg hur han såg ut, hur han förändrades och hur illa den tog på honom. Min älskade morfar, så full av liv. Han försvann för tidigt, cancern tog honom.
Min farfar lämnade oss också för ett par år sedan. Han förtynades sakta men säkert, tills han en dag plötsligt inte fanns mer. Cancern tog också honom.
Den där jävla förbannade cancern.
Hur kommer det sig egentligen att det är just brösten vi fokuserar så väldigt mycket på. Varför inte prostatacancer, lungcancer, hudcancer eller bara cancer rent generellt? Är inte de sjukdomarna lika viktiga?
Att hjälpa när man kan.
Att jag har ganska lätt för att bli totalförälskad i ungefär alla djur som finns, bortsett från insekter som enligt min meing enbart förtjänar att dö om och om igen, är ju för de som känner mig ingen nyhet. Animal planet har en tv-serie som heter Djurpolisen, där följer man de idiellt arbetande människorna i från organisationen SPCA och deras kamp för djurens rättvisa. Jag vet inte varför jag tittar på det egentligen, med tanke på att jag blir lika frustrerad och ledsen varje gång en liten vovve blivit övergiven eller illa behandlad. Förmodligen för att jag blir så lycklig när djuret är friskt igen och adopteras av någon snäll människa eller familj. Om det fanns någon sådan här typ av organisation skulle jag inte tveka en sekund, det skulle lätt vara ett av drömjobben. Emellertid har Sverige inte skaffat någon motsvarighet till USAs SPCA, förmodligen för att det helt enkelt inte behövs. I Sverige tar man hand om sina husdjur, det finns givetvis undantag, men generellt sätt gör man det på ett bättre sätt och i en större utsträckning än människorna på andra sidan kontinenten.
Tills dess att människor börjar misshandla sina djur även här, eller tills dess att jag flyttar till USA kan jag hjälpa till på andra sätt. Jag har anmält mig som bidragsgivare till WSPA och kommer därmed att skänka 100 kronor i månaden till organisationen. För de som inte hört talas om WSPA tidigare så kan jag meddela att namnet står för The World Society for the protection of animals och på deras hemsida kan man bland mycket annat läsa om deras värderingar.
"Vi på WSPA är vi övertygade om att djur har biologiska instinkter och kan uppleva smärta och lidande. Vi tycker att varje djur har ett värde och att det är människans skyldighet att se till att djurens rättigheter respekteras och skyddas. Vi anser att djur borde leva sina liv utan lidande orsakat av människor, snarare än att bli använda som råmaterial för människors nytta. Vi på WSPA insisterar på att alla djur som ägs eller kontrolleras av människor ska leva i en omgivning som passar deras ras. På en plats där ett djurs psykologiska och beteendemässiga behov inte kan tillfredställas borde ett djur inte tvingas vara.
WSPA bedömer ett djurs välfärd med hjälp av de "fem friheterna" (FAWC 2003):
Frihet från hunger och törst
Frihet från obehag
Frihet från smärta, skador och sjukdom
Frihet från rädsla och stress
Frihet till att uttrycka sitt normala beteende"
Jag blir väldigt illa berörd när jag går igenom WSPAs material och läser om de olika fenomen de kämpar för att få bort. Djur behandlas rent ut sagt förjävligt i vissa länder och inom vissa kulturer, under alla omständigheter handlar det om att tillfredställa människan, varför?
Även om du inte känner dig tillräckligt engagerad för att bidra ekonomiskt kan du skriva på WSPAs namninsamling. Gör skillnad du också!
Tills dess att människor börjar misshandla sina djur även här, eller tills dess att jag flyttar till USA kan jag hjälpa till på andra sätt. Jag har anmält mig som bidragsgivare till WSPA och kommer därmed att skänka 100 kronor i månaden till organisationen. För de som inte hört talas om WSPA tidigare så kan jag meddela att namnet står för The World Society for the protection of animals och på deras hemsida kan man bland mycket annat läsa om deras värderingar.
"Vi på WSPA är vi övertygade om att djur har biologiska instinkter och kan uppleva smärta och lidande. Vi tycker att varje djur har ett värde och att det är människans skyldighet att se till att djurens rättigheter respekteras och skyddas. Vi anser att djur borde leva sina liv utan lidande orsakat av människor, snarare än att bli använda som råmaterial för människors nytta. Vi på WSPA insisterar på att alla djur som ägs eller kontrolleras av människor ska leva i en omgivning som passar deras ras. På en plats där ett djurs psykologiska och beteendemässiga behov inte kan tillfredställas borde ett djur inte tvingas vara.
WSPA bedömer ett djurs välfärd med hjälp av de "fem friheterna" (FAWC 2003):
Frihet från hunger och törst
Frihet från obehag
Frihet från smärta, skador och sjukdom
Frihet från rädsla och stress
Frihet till att uttrycka sitt normala beteende"
Även om du inte känner dig tillräckligt engagerad för att bidra ekonomiskt kan du skriva på WSPAs namninsamling. Gör skillnad du också!
Mannens våld mot kvinnan, den eviga kampen om rätt och fel.
I och med att P3 är den enda radiokanalen som går att lyssna på, det vill säga den enda som inte spelar samma låt 22 gånger i timmen och envisas med att förpesta tillvaron med värdelösa programledare som bara snackar skit, kunde jag igår avnjuta kvällspasset i radiokanalen medan jag under mindre protester röjde undan veckans disk.
Världens längsta mening?
Temat för kvällen var männens våld mot kvinnor, ett ämne som funnits i den offentliga debatten under åtskilliga år nu. Johan Hilton och Hanna Nyberg förde inte bara en egen dialog utan bjöd bland andra in Annika Persson, aktuell i antologin "Lyckliga Slut", boken som jag tidigare skrivit om här. Författaren delade således med sig av sin relation till fenomenet våld mot kvinnor och lät lyssnaren får en ordentlig inblick i hur situationerna uppstår.
Jag tycker att det är fruktansvärt starkt av alla dessa kvinnor att berätta för världen om sina upplevelser och därmed bidra till avdramatiseringen av en sådan händelse. Missförstå mig rätt, jag menar inte att vi bör lägga mindre fokus på den debatten, jag menar bara att det faktiskt är så jävla vanligt att vi borde kunna samtala om det precis som vi pratar om vädret eller tv-programmet "Bonde söker fru". Det finns idag ett bevisat mörkertal i Sverige, massvis med kvinnor som finner sig i förnedringen och låter bli att göra någonting åt det. Att resonera på det sättet är inte bara dumt utan också jävligt själviskt. Kläm åt asen så att inte någon annan drabbas av dem. Se till att mannen innan han höjer handen mot dig är medveten om konsekvenserna och inte förlitar sig på sitt fysiska överläge. Hjälp till att hjälpa genom att våga stå upp för dig själv. Det skulle kunna vara så självklart, om det bara vore lite enkelt.
Man pratar om att många tjejer väljer att ignorera våldtäkter genom att låta bli att anmäla dem. Anledningen är i första hand att man skäms. Man skäms för att man blivit våldtagen. Man skäms för att man mot sin vilja blivit sexuellt utnyttjad. Man skäms över någon annans fruktansvärda handling.
Varför ska kvinnan skämmas?
Hur mycket jag än vrider och vänder på det så förstår jag inte det. Jag har förvisso aldrig utsatts för den här typen av övergrepp själv, men någonstans tror jag att alla kvinnor befunnit sig i situationer där känsla avspeglat sig.
Inte bara förstör dessa män för många kvinnor. De förstör dessutom för alla friska män, män som aldrig skulle drömma om att lägga hand på en kvinna. Varför ska jag behöva oroa mig för att killen på andra sidan parken kommer att skada mig om jag passerar den vägen? Hur bra känns det för honom, med största sannolikhet en helt vanlig kille som inte har några som helst intentioner åt det hållet? Man får inte glömma bort att majoriteten av alla män är vettiga, det orättvisa är bara att man i dagens samhälle ofrivilligt har en skeptisk inställning till okända killar. Det är också någonting som jag tycker att det skrivs och talas alldeles för lite om. Vi uppmärksammar offret, kvinnan, vilket givetvis är korrekt. Men faktum är att männen också drabbas negativt av allt det här.
Jag blir så enormt frustrerad. Jag blir så jävla förbannad och jag blir så sjukt rastlös. När ska vi göra någonting åt det? När ska det bli en ändring? Hur?
På Aftonbladet kan man idag läsa en artikel om Hina Fatima, en sydindisk kvinna vars liv tog en drastisk vändning när hennes man började att attackera henne fysiskt. Då misshandeln pågått under en längre tid lämnade kvinnan sin man, men blev på grund av sin familjs fattigdom tvungen att återvända en tid senare. Idag ligger hon på ett av landets sjukhus med en brännskadad kropp och ett sönderfrätt ansikte. Hina Fatims man överföll henne med batterisyra. Hina Fatima är 22 år. Hon har tre barn. Hennes liv är förstört. Hennes liv är förstört för att någon tog sig rätten att ha sönder det.
Världens längsta mening?
Temat för kvällen var männens våld mot kvinnor, ett ämne som funnits i den offentliga debatten under åtskilliga år nu. Johan Hilton och Hanna Nyberg förde inte bara en egen dialog utan bjöd bland andra in Annika Persson, aktuell i antologin "Lyckliga Slut", boken som jag tidigare skrivit om här. Författaren delade således med sig av sin relation till fenomenet våld mot kvinnor och lät lyssnaren får en ordentlig inblick i hur situationerna uppstår.
Jag tycker att det är fruktansvärt starkt av alla dessa kvinnor att berätta för världen om sina upplevelser och därmed bidra till avdramatiseringen av en sådan händelse. Missförstå mig rätt, jag menar inte att vi bör lägga mindre fokus på den debatten, jag menar bara att det faktiskt är så jävla vanligt att vi borde kunna samtala om det precis som vi pratar om vädret eller tv-programmet "Bonde söker fru". Det finns idag ett bevisat mörkertal i Sverige, massvis med kvinnor som finner sig i förnedringen och låter bli att göra någonting åt det. Att resonera på det sättet är inte bara dumt utan också jävligt själviskt. Kläm åt asen så att inte någon annan drabbas av dem. Se till att mannen innan han höjer handen mot dig är medveten om konsekvenserna och inte förlitar sig på sitt fysiska överläge. Hjälp till att hjälpa genom att våga stå upp för dig själv. Det skulle kunna vara så självklart, om det bara vore lite enkelt.
Man pratar om att många tjejer väljer att ignorera våldtäkter genom att låta bli att anmäla dem. Anledningen är i första hand att man skäms. Man skäms för att man blivit våldtagen. Man skäms för att man mot sin vilja blivit sexuellt utnyttjad. Man skäms över någon annans fruktansvärda handling.
Varför ska kvinnan skämmas?
Hur mycket jag än vrider och vänder på det så förstår jag inte det. Jag har förvisso aldrig utsatts för den här typen av övergrepp själv, men någonstans tror jag att alla kvinnor befunnit sig i situationer där känsla avspeglat sig.
Inte bara förstör dessa män för många kvinnor. De förstör dessutom för alla friska män, män som aldrig skulle drömma om att lägga hand på en kvinna. Varför ska jag behöva oroa mig för att killen på andra sidan parken kommer att skada mig om jag passerar den vägen? Hur bra känns det för honom, med största sannolikhet en helt vanlig kille som inte har några som helst intentioner åt det hållet? Man får inte glömma bort att majoriteten av alla män är vettiga, det orättvisa är bara att man i dagens samhälle ofrivilligt har en skeptisk inställning till okända killar. Det är också någonting som jag tycker att det skrivs och talas alldeles för lite om. Vi uppmärksammar offret, kvinnan, vilket givetvis är korrekt. Men faktum är att männen också drabbas negativt av allt det här.
Jag blir så enormt frustrerad. Jag blir så jävla förbannad och jag blir så sjukt rastlös. När ska vi göra någonting åt det? När ska det bli en ändring? Hur?
-
På Aftonbladet kan man idag läsa en artikel om Hina Fatima, en sydindisk kvinna vars liv tog en drastisk vändning när hennes man började att attackera henne fysiskt. Då misshandeln pågått under en längre tid lämnade kvinnan sin man, men blev på grund av sin familjs fattigdom tvungen att återvända en tid senare. Idag ligger hon på ett av landets sjukhus med en brännskadad kropp och ett sönderfrätt ansikte. Hina Fatims man överföll henne med batterisyra. Hina Fatima är 22 år. Hon har tre barn. Hennes liv är förstört. Hennes liv är förstört för att någon tog sig rätten att ha sönder det.
Tack för kaffet, adjöss och goodbye!
Jag blir så ledsen när idioter tar briljanta människors plats. Jag blir lite sårad när dumma individer uttalar sig om skitkonstiga saker. Jag blir en smula förbannad när idol-Särla står och skryter om sina kommande skivor och sin extremt lyckade karriär. Ge dom där fem minutrarna till någon som inte bara snackar utan också presterar.
Särla var dömd att misslyckas. Hon trodde alldeles för mycket på sig själv, vilket också fick henne att spänna av när andra taggade till. Hon sjöng inge vidare och hur hon över huvud taget kunde personifiera sig med en stjärna är för mig mer eller mindre ofattbart.
" Juryn borde sakna mig och ni där hemma kommer inte att bli av med mig, jag kommer tillbaka. Min skiva ska vara en blandning mellan pop, rock och R&B ( okej? ) och jag tror att min första singel kommer att bli en riktig radioplåga."
- Gratz dumbass. Man kan inte säga sådär och faktiskt tro på det själv om man är den första att åka ur idol efter uttagningen.
Jag får gåshud av Särla och det beror inte på några sköna vibes.
Särla var dömd att misslyckas. Hon trodde alldeles för mycket på sig själv, vilket också fick henne att spänna av när andra taggade till. Hon sjöng inge vidare och hur hon över huvud taget kunde personifiera sig med en stjärna är för mig mer eller mindre ofattbart.
" Juryn borde sakna mig och ni där hemma kommer inte att bli av med mig, jag kommer tillbaka. Min skiva ska vara en blandning mellan pop, rock och R&B ( okej? ) och jag tror att min första singel kommer att bli en riktig radioplåga."
- Gratz dumbass. Man kan inte säga sådär och faktiskt tro på det själv om man är den första att åka ur idol efter uttagningen.
Jag får gåshud av Särla och det beror inte på några sköna vibes.
/Cry.
Lyckliga slut, en bok om det fruktansvärda.
Femton kvinnor har tillsammans gått ihop och skrivit en bok. Boken heter Lyckliga slut och skildrar det vardagsvåld som varje dag försigår bakom stängda dörrar. När det pratas om våldet mot kvinnor är det oftast maktlösheten som står i fokus och man talar om fysiska begränsningar. Det finns dock andra berättelser där styrka, mod, hopp och försoning har en lika stor roll i sammanhanget. Lyckliga slut berättar hemska historier om hur kvinnor misshandlas både fysiskt och psykiskt, men där de allesammans tar sig ur problemet på ett vettigt sätt.Läs boken, den berör!
Att våltäkterna ökar är ett faktum som bevisats många gånger. Under tio år har anmälningarna fördubblats och bara under förra året polisanmäldes 4 200 våldtäkter. Var tredje våldtagen kvinna är under 18 år. Bara var femte våldtäktsman anmäls. Var tredje våltäkt utförs av en sambo, pojkvän, make eller föredetta, var femte av någon helt okänd och var tionde våldtäkt är en gruppvåldtäkt.
Ska det vara så?
Idag kan man i Motala Tidning läsa om en 12-årig och en 14-årig flicka som hävdar att de blivit våldtagan av tre män. I dagsläget har polisen inga bevis och det går därmed varken att säga bu eller bä om händelsen. Men man kan börja fråga sig hur saker och ting verkligen står till i vårt avlånga land. När vuxna män ger sig på barn, flickor som knappt hunnit in i puberteten, är det inte någonting som är väldigt fel då?
I grund och botten tror och hoppas jag att våldtäkt är ett brott som bara kan begås av vissa individer. Jag tror inte att vem som helst är kapabel till ett sådant dåd, jag tror att de som gör det har någon fom av störning. Kanske en brist? En brist på det som vi väljer att kalla mänsklighet, empati och medkänsla.
Vad kan vi då göra för att motarbeta denna grymmhet? Inte mycket, inte mycket mer än att börja fokusera! Politkerna pratar om sina skatter, ekonomin och monopolen. När fan ska man börja engagera sig i det som egentligen ligger människan varmast om hjärtat, välbefinnande och trygghet?
När ska vi börja räknas?!
Aftonbaldet, bäst i test men endå sämts.
Okej, Lene Alexandra har lyckats med den stora prestationen att sprida sitt namn. Vi vet nog alla vem skaparen bakom låten "My boobs are okey" är och med största sannolikhet har vi även sett videon. Kul för henne, have fun och keep it going men icke. På Aftonbladet annonserar man om en sensationell nyhet, MISSA INTE historien och den storbystade blondinens avstängning från FACEBOOK!
Jag tvivlar lite mer på mänskligheter för varje dag. Det här har definitivt gjort min skepsis befogad.
Okej, låt oss acceptera det faktum att man som erfaren journalist anser att den här nyheten är värd en videostreaming med historik och intervjuinnehåll. Dels har man av någon outgrundlig anledning valt att använda sig av en reporter som inte kan prata rent. I en blandning av skånska, småländska och jävligt mycket saliv ställer Torbjörn EK frågor till Lene Alexandra som tyvärr kära vänner låter jävligt ointelligent. Grejen är att jag faktiskt inte tror att hon är dum. Givetvis spelar hon på sitt utseende men jag menar, det funkar ju uppenbarligen? Hennes låtar suger och konceptet är katastrofalt, men hon säljer och hon syns. Det är lite synd att hon med sin halvkassa svenska och förvirrade uppsyn gör ett så fruktansvärdt skrattretande uppträdande på AftonbladetTv där man idag alltså diskuterar den stora nyheten.
Jag tvivlar lite mer på mänskligheter för varje dag. Det här har definitivt gjort min skepsis befogad.
Okej, låt oss acceptera det faktum att man som erfaren journalist anser att den här nyheten är värd en videostreaming med historik och intervjuinnehåll. Dels har man av någon outgrundlig anledning valt att använda sig av en reporter som inte kan prata rent. I en blandning av skånska, småländska och jävligt mycket saliv ställer Torbjörn EK frågor till Lene Alexandra som tyvärr kära vänner låter jävligt ointelligent. Grejen är att jag faktiskt inte tror att hon är dum. Givetvis spelar hon på sitt utseende men jag menar, det funkar ju uppenbarligen? Hennes låtar suger och konceptet är katastrofalt, men hon säljer och hon syns. Det är lite synd att hon med sin halvkassa svenska och förvirrade uppsyn gör ett så fruktansvärdt skrattretande uppträdande på AftonbladetTv där man idag alltså diskuterar den stora nyheten.
Alltså jag vet ju inte. Men kanske att det finns någonting som möjligtvis skulle kunna vara lite intressentare att skriva och läsa om än det här? Jag menar inte att det absolut är så, det var bara en tanke.
Knarka mer och spela mindre!
Jag har funderat lite kring den här nya regimen som säger att samtliga internetcaféer runt om i Sverige ska börja betala avgifter för sina datorer. Regeringsrätten menar att uppkopplade datorer bör gå under samma kategori som spelautomater och därmed behandlas efter automatspelsslagen.
Konsekvenserna blir kort och gått att företag som driver verksamhet inom detta område kommer att behöva punga ut med upp till 2 000 kronor per dator och år.
"Lagens syfte är att unvika olämliga arbetsmiljöer"
Lotteriinspektionen har uttalat sig om ämnet och menar att IT-caférna bedriver en verksamhet i olämplig ungdomsmiljö. Därav menar man också att det är helt befogat att kräva företagen på pengar. Inferno Online betraktas som norra Europas största gamingroom och har 209 datorer till uthyrning för sina besökare. Om den här lagen träder i kraft för deras del leder det enligt dess ägare med största sannolikhet till nedläggning. Att betala 2 000 kronor om året för 209 datorer innebär en årlig avgift på 418 000 kronor. Denna summa gör i sin tur att IT-cafét måste börja ta ut en högre avgift från sina besökare och därmed kommer de att minska i populäritet och omsättning.
Jag tycker verkligen att det är helt okej att tycka mycket. Tyck vad ni vill om vad ni vill, men kräv inte att andra ska tycka som ni. Jag har egentligen bara en ståndpunkt när det gäller tyckandet i den här frågan. Inte fan kan man uttala sig på en sådan seriös nivå som denna om man inte vet vad man pratar om! jag tvivlar på att Carin Wahren, enhetschef på Lotteriinspektionen har en aning om vad som förigår på dessa It-cafén. Jag är också hemskt skeptisk till att regeringsrätten representeras av den målgrupp som söker sig till Inferno Online.
Varför i helvete kan man inte bara låta kidsen spela datorspel i lugn och ro? Varför inte stötta grundarna till dessa geniala företag och inse att ungarnas nuvarande tidsfördriv mycket enkelt skulle kunna ersättas med någonting betydligt värre? Inferno Onlines marknadchef förklarar precis det sammanhanget genom att påpeka den drogfria miljö som deras besökare faktiskt vistas i under sin speltid.
- "Här finns inget våld, inga droger och ingen Alkohol."
Ska man plocka bort de få kvarvarande verksamheter som faktiskt går efter det mottot? Och hur blir det för de användare som söker sig till IT-caférna utan intentioner att spela? De som kollar sin mail, bloggar, chattar eller surfar. Hur jävla genomtänkt känns det här och när ska man börja fokusera på de viktiga frågorna?
Det känns som vi har ett par problem i vårt land som väger lite mer än det här enformiga skitsnacket. Varför är det ingen som gör någonting åt det som verkligen räknas? Varför är inte jag stadschef?!
Konsekvenserna blir kort och gått att företag som driver verksamhet inom detta område kommer att behöva punga ut med upp till 2 000 kronor per dator och år.
"Lagens syfte är att unvika olämliga arbetsmiljöer"
Lotteriinspektionen har uttalat sig om ämnet och menar att IT-caférna bedriver en verksamhet i olämplig ungdomsmiljö. Därav menar man också att det är helt befogat att kräva företagen på pengar. Inferno Online betraktas som norra Europas största gamingroom och har 209 datorer till uthyrning för sina besökare. Om den här lagen träder i kraft för deras del leder det enligt dess ägare med största sannolikhet till nedläggning. Att betala 2 000 kronor om året för 209 datorer innebär en årlig avgift på 418 000 kronor. Denna summa gör i sin tur att IT-cafét måste börja ta ut en högre avgift från sina besökare och därmed kommer de att minska i populäritet och omsättning.
Jag tycker verkligen att det är helt okej att tycka mycket. Tyck vad ni vill om vad ni vill, men kräv inte att andra ska tycka som ni. Jag har egentligen bara en ståndpunkt när det gäller tyckandet i den här frågan. Inte fan kan man uttala sig på en sådan seriös nivå som denna om man inte vet vad man pratar om! jag tvivlar på att Carin Wahren, enhetschef på Lotteriinspektionen har en aning om vad som förigår på dessa It-cafén. Jag är också hemskt skeptisk till att regeringsrätten representeras av den målgrupp som söker sig till Inferno Online.
Varför i helvete kan man inte bara låta kidsen spela datorspel i lugn och ro? Varför inte stötta grundarna till dessa geniala företag och inse att ungarnas nuvarande tidsfördriv mycket enkelt skulle kunna ersättas med någonting betydligt värre? Inferno Onlines marknadchef förklarar precis det sammanhanget genom att påpeka den drogfria miljö som deras besökare faktiskt vistas i under sin speltid.
- "Här finns inget våld, inga droger och ingen Alkohol."
Ska man plocka bort de få kvarvarande verksamheter som faktiskt går efter det mottot? Och hur blir det för de användare som söker sig till IT-caférna utan intentioner att spela? De som kollar sin mail, bloggar, chattar eller surfar. Hur jävla genomtänkt känns det här och när ska man börja fokusera på de viktiga frågorna?
Det känns som vi har ett par problem i vårt land som väger lite mer än det här enformiga skitsnacket. Varför är det ingen som gör någonting åt det som verkligen räknas? Varför är inte jag stadschef?!
Rensa bort de inkompetenta asen, tack.
Jag känner mig lite besviken på hela världen idag. Inte bara för att jag insett vikten av talang, utan även för att vi faktiskt nöjer oss med mindre. Jag har under den senaste tiden kommit ganska nära tidningen av skvaller och dålig journalistik, Hänt Extra ( som råkar vara grannföretagsets älsklingstidning och därmed det enda läsbara under fikarasterna ). Jag kan till viss del förstå att man inte lägger största fokus på utformandet av texten i en sådan blaska då bilderna och rubrikerna oftast är det enda som dess läsare orkar med. Men det borde ju endå finns någonting hos tidningens redaktör som uppmanar henne att arbeta för ett seriöst intryck.
I veckans nummer har tidningen valt att göra en intervju med Pia Cossa Åkersson, en av deltagarna i Top Model Sthlm. Det är förvisso inget fel med det alls, om man bortser från det faktum att tjejen är sjutton år och att alla frågorna har en sexuell vinkling.
"Vilken är din sexigaste kroppsdel?"
"hur vill du att en kille ska behandla dig i sängen?"
"Vilken är den mest udda platsen du haft älskog på?"
-Vad fan är det frågan om? Den där Ola Lagerström, författaren av den värsta skit jag läst på länge, borde sparkas ut med huvudet före. I Sverige pågår ständigt en debatt om kvinnors utsatthet vad gäller övergrepp och våldtäkter. Man talar om utmanande attityder och missförstånd, man menar att alla tolkar situationer på olika sätt och att man därmed måste vara tydlig. Ja, TYDLIGT har ju Hänt Extra gjort det i sin artikel där det uppenbarligen är helt självklart att man som 17-åring har haft sex på konstiga platser och att man fantiserar om både det ena och det andra. Det är fritt fram alla tvivlare!
Jag förstår inte alls hur tankarna går när man slänger upp en nakenbild på tjejen och därefter presenterar en intervju som i själva verket känns riktad mot någon vars liv i dagsläget består av barn och Volvo. Vid sjutton år borde man fortfarande få vara barn, eller åtminstone tonåring. Det finns en lag som säger att man är myndig först vid arton års ålder och någonstans känns det lite som det fanns en MENING MED DET.
Vad kan Media göra? Kanske inte jättemycket i det långa loppet, men de kan utan tvekan jobba för att inte försämra situationen genom ointelligenta idéer. Det känns endå som att man i en sådan offentlig position har lite ansvar. Man har ansvar för vad man skriver och därmed delar med sig av. Man har ansvar för de eventuella intryck som texten kan ge och man har ansvar för vissa av dess följder.
Jag tycker bara att det är så fruktansvärt pinsamt. Hela tidningen är så in i helvete pinsam med sina grammatiska fel, särskrivningar och idiotiska upplägg. I Sverige utbildar vi massor med journalister varje år, någonstans måste det väl endå finnas någon som kan göra deras jobb bättre?!
Varför inte bara döpa hela jävla tidningen till Ingen moral - bara skit?!
ANYONE ELSE 4 PRESIDENT!
I veckans nummer har tidningen valt att göra en intervju med Pia Cossa Åkersson, en av deltagarna i Top Model Sthlm. Det är förvisso inget fel med det alls, om man bortser från det faktum att tjejen är sjutton år och att alla frågorna har en sexuell vinkling."Vilken är din sexigaste kroppsdel?"
"hur vill du att en kille ska behandla dig i sängen?"
"Vilken är den mest udda platsen du haft älskog på?"
-Vad fan är det frågan om? Den där Ola Lagerström, författaren av den värsta skit jag läst på länge, borde sparkas ut med huvudet före. I Sverige pågår ständigt en debatt om kvinnors utsatthet vad gäller övergrepp och våldtäkter. Man talar om utmanande attityder och missförstånd, man menar att alla tolkar situationer på olika sätt och att man därmed måste vara tydlig. Ja, TYDLIGT har ju Hänt Extra gjort det i sin artikel där det uppenbarligen är helt självklart att man som 17-åring har haft sex på konstiga platser och att man fantiserar om både det ena och det andra. Det är fritt fram alla tvivlare!
Jag förstår inte alls hur tankarna går när man slänger upp en nakenbild på tjejen och därefter presenterar en intervju som i själva verket känns riktad mot någon vars liv i dagsläget består av barn och Volvo. Vid sjutton år borde man fortfarande få vara barn, eller åtminstone tonåring. Det finns en lag som säger att man är myndig först vid arton års ålder och någonstans känns det lite som det fanns en MENING MED DET.
Vad kan Media göra? Kanske inte jättemycket i det långa loppet, men de kan utan tvekan jobba för att inte försämra situationen genom ointelligenta idéer. Det känns endå som att man i en sådan offentlig position har lite ansvar. Man har ansvar för vad man skriver och därmed delar med sig av. Man har ansvar för de eventuella intryck som texten kan ge och man har ansvar för vissa av dess följder.
Jag tycker bara att det är så fruktansvärt pinsamt. Hela tidningen är så in i helvete pinsam med sina grammatiska fel, särskrivningar och idiotiska upplägg. I Sverige utbildar vi massor med journalister varje år, någonstans måste det väl endå finnas någon som kan göra deras jobb bättre?!
Varför inte bara döpa hela jävla tidningen till Ingen moral - bara skit?!
ANYONE ELSE 4 PRESIDENT!