Yllet

Är det bara jag som inte har en aning om vad jag ska rösta på den 19:e September?

Jag har gjort testet på SvD, först och främst för att ta ställning till huruvida jag är blå eller röd. Resultatet var förödande icke-informativt, 36% RödGrön och 36% Allians ( var tog resterande 28 procent vägen? ). Vidare besvarade jag 26 frågor för att få svar på vilket parti jag egentligen sympatiserar mest med. Jag är tydligen vänsterpartist och moderat, med en hint av miljöpartiet och - håll i er nu - FI. Detta är en extremt häftig kombination som jag dessvärre inte riktigt vet hur jag ska hantera.

Jag kan inte för mitt liv rösta på Vänsterpartiet. Inte nu. Inte med Lars ohly i spetsen.

Moderaterna har gjort en hel del bra under sina fyra år, men jag saknar fokus på andra frågor än de ekonomiska. Givetvis befinner vi oss i ett läge där just det området är högst relevant, för att inte tala om hur relevant det har varit under de senaste fyra åren. Men någonstans vill jag att man lyfter andra saker, de som egentligen ligger människan varmare om hjärtat. Skola, åldervård, invandring, brottslighet, HBT - you name it. Reinfeldt? Nja, jag vet inte. Han kändes så bombsäker vid förra valet men jag har trappat förtroendet en hel del sedan dess.

Miljöpartiet är egentligen det val som känns mest rätt. Jag grundar denna åsikt på ett par argument, vissa starkare än andra. Högst upp på listan står dock Maria Wetterstrand, hon känns insatt, målinriktad, självsäker, trovärdig och enormt vettig. Dessutom förespråkar partiet en bredare demokrati vilket jag supporterar, fast jag vill å andra sidan inte att vi ska stå fritt från EU.

Feministiskt initiativ? Det skulle väl vara på grund av deras intresse i sextimmars arbetsdag, lika lön för lika kön och fokus på bristerna i utredningar kring våldtäkt. Problemet är bara att jag hellre skulle se George Bush än Gundrun Schyman i Sveriges riksdag.

Ser ni vad jag menar? JAG SKITER FAN I DET!


Fast det här var kul. "Ladda ner högupplöst bild" HAHA - U better not!

En sjuk grej.

Man tog bort lagen om brottet tidelag, sex med djur, år 1944. För 65 år sedan satte sig alltså eliten ner, bläddrade igenom boken om rätt och fel, värderade de olika reglerna och bestämde sig för att den här lagen som skyddar djur mot obeskrivligt vidriga pervon, den ska avskaffas. Jag frågar mig vilka argumenten var och hur diskussionen löd. Man måste ju ha gett det här en ordentlig tanke, jag menar om lagen har upprättats en gång tidigare så ska väl skälen vara ganska relevanta för att man ska plocka bort den igen.

"Jag skulle vilja lägga fram ett förslag, djursex ska vara varje människas rättighet. Låt oss legalisera fenomenet!" Vem säger så och hur troligt känns det att Adolf och Albert och Gösta och resten av gubbskaran faktiskt kände att det kunde bli en bra grej?

Åren har ju gått och utvecklingen med den, ändå har lagen inte upprättats på nytt. Varför?

Pedofili är ett ord som människor reagerar mycket starkt på. Med avsky och äckel tar man avstånd från de människor som utför denna handling, som har sex med barn. Barn är oskyldiga och ska så vara fram tills dess att de är gamla nog att kunna bestämma över sig själva. Människor som tänder på barn är vidriga odjur som få skulle sakna om de försvann, det kan vi nog enas om. Men, vad är det egentligen som skiljer barn från djur i den här frågan? Djur är minst lika oskyldiga, minst lika små, minst lika utsatta och minst lika försvarslösa. Är det inte minst lika sjukt att tända på djur, som att tända på barn?

Genom att sätta upp lagar för vissa situationer men inte för andra, erkänner vi bara en del handlingar och de människor som utför dem som felaktiga. Det finns ingen lag som gör att dessa människor på pappret är vidriga, smutsiga, äckliga, sjuka och omänskliga. Jag vill att det ska göra det. Jag vill att människor som utnyttjar djur ska riskera samma straff som människor som utnyttjar människor.

Jag har satt mitt namn på listan, gör det du också. NU!


Okej, fine.
Slutklämmen var lite snuskig.

Jag kan inte låta bli att fachineras av den enorma hysteri som brutit ut i Sverige. Svininfluensan toppar tabloiderna, kvällstidningarna levererar artiklar på löpande band och Landstinget förbereder en massvaccinering som beräknas omfatta en totalkostnad på mellan två och tre miljarder kronor.

Hela sveriges befolkning ska besprutas två gånger var, i runda slängar innebär det ungefär 18 miljoner stick. Jag vet inte riktigt om jag tycker att den planen känns helt vattentät. Jag vet inte heller riktigt om det är meningen att man ska reagera i dessa enorma proportioner.

Minns ni fågelinfluensan?
Får ni inte lite flashbacks?

Ja, visst har folk faktiskt avlidit den här gången. Det är givetvis högst beklagligt, men frågan är hur stor del själva svininluensan utgör där och om det är riktigt vettigt att dra igång den här enorma aktionen. Ta Mexiko som exempel, landet är befolkat av 100 miljoner invånare. Hur många av dessa dog i svininfluensan? Jag menar, om man ställer antalet döda i proportion till antalet icke döda känns siffran ganska ofarlig. Tar man sedan dessutom hänsyn till det faktum att omkring en miljon människor dör i Malaria varje år, eller att ett par miljoner avlider i Aids under samma tidsperiod känns reaktionen nästan overklig.

Jag är ingen läkare. Jag har inte förutspått framtiden och den inverkan som svinunfluensan kommer att ha på människor i ett längre skede. Men jag tror inte att det är helt nödvändigt att dra igång den här cirkusen, att planera massvaccinationer och att skrämma skiten ur alla lättpåverkade hypokondriker genom att spamma samtliga informationskanaler med hets och galna antaganden.


Nae. Ta ett chillpill Aftonbladet, det räcker nu.

Sverige.
Lilla landet lagom.
Vilket jävla skitskämt.

Visste ni att man i vårt hemland kan både våldta, utnyttja minderåriga sexuellt och begå narkotikabrott för endast 85 000 kronor och tre år i fängelse? Rena fyndmarknaden. Här dömmer vi ingen ur ett humant perspektiv och vad som än händer är vi alltid noga med att felprioritera. Att allt förnedrande som "42-åringen" tog sig rätten att göra med Sofie ledde till hennes självmord är ingenting som förväntas ingå i beräkningen.

Narkotikabrott: check!
Våldtäkt: Kanske, fast nae. Eller jo okej, en då.
Mord: Vadå mord? Vilket?
- Tre år är väl rimligt.

Tre år för ett helt liv.


När fan har man tänkt justera vår absurda ursäkt till rättsystem? Hur kan ett straff som det här klubbas igenom? Visst, beviset ansågs "bristfälligt" och ja, Sofie är ju som bekant död - kan därmed inte fylla i de äckligt många frågetecken som finns i brottsrapporten. Gärningsmannen hävdar ju dessutom att han är oskyldig, det väger uppenbarligen rätt tungt. Ja, det kanske helt enkelt inte var så farligt när allt kommer omkring, den 14-åriga flickan hade säkert tagit sitt liv förr eller senare ändå. Tre år.

Tre obetydliga år.

Välkommen till Sverige, landet där ingenting är tillräckligt otillåtet.

Johan Hakelius.
Johan jävla Hakelius.

Aftonbladet.
Egentligen ska jag inte behöva säga mer än så.

"Små spinkiga Joltcola-pundare kommer att släpas in i bolagskällarna och få fjunskäggen dragna, strå för strå. Det hotfulla ploppandet av iPodlurar, med rå kraft slitna ur späda hörselgångar, kommer att eka genom landet."

Here we go again. Jag kan inte kritisera grundtanken i Hakelius krönika. Jag kan inte emotsäga mig det faktum att fildelning ur vissa perspektiv mycket väl skulle kunna betraktas som stöld. Egentligen finns det ju inget rimligt argument för att människor som jobbar med musik och film ska göra det utan förtjänst, precis av samma anledning som berör övriga arbetsgrupper. Jag tycker alltså att det är helt okej att det här stolpskottet till skribent lackar ur på mentaliteten kring fildelning, åsiktsfrihet är trots allt guld.

Någonting som emellertid inte är helt okej är Hakelius sätt att generalisera, att ta sig rätten att skriva "såhär är det" och att fördömma. I sin text framhäver han bristen på intelligens och insikt hos alla de "Joltcola-pundare" som fildelar. Han drar paralleller mellan oss och honom, är noga med att förklara skillnaderna. Han gör det bekvämt för sig genom att skylla på den redan så ifrågasatta användargruppen och ja, ni vet vilken jag menar.

"Jag tillhör den grupp som inte kunnat se en enda bild från Pirate Bay-rättegången, utan att överväldigas av lusten att skicka de där grabbarna i säng, utan middag. Jag känner de här typerna. Jag har varit en själv. Det vill säga en hånflinande, struttande bäbisrebell med långfingret i allas nyllen och en krystad ideologisk förklaring till allt som är bekvämt och verkar kul. Sedan fick jag riktig skäggväxt."


Jag har svårt att förstå varför man utsätter sig för det här som skribent. Johan Hakelius vet inte vad han pratar om utan drar bara samma gamla dumma slutsatser som alla andra opålästa och enfaldiga gubbar och tanter redan gjort så många gånger förr. Över 700.000 svenskar fildelar aktivt idag, sannolikheten för att alla representanter ur denna grupp är "spinkiga joltcola-pundare" är obefintlig.

Get real or get tf OFF.

Alltså, varför gör de såhär?
Varför ringer de in till Aftonbladet och informrerar om deras förstörda tjejmiddag?

De fick slänga wooken.
Förjävligt.

Och varför ser de så bajsnödiga ut? Okej, deras mysiga wook-sammankomst blev ödelagd. Jag köper att det var något av en besvikelse. De hade säkert massor med snaskigt skvaller att dela med sig av och vad passar då bättre än lite svensk kyckling! Men, jag menar. Är det här verkligen relevant?

När jag ställer den här artikaln i proportion till en del annat material på Aftonbladet.se blir jag mörkrädd. Speciellt med tanke på att Karin Andersson, Rose-Marie Åkerman och Carina Galanou har fått mer plats på webbsidan än de 400 000 drabbade namibiander som riskerar livet i den värsta översvämningssituationen på 40 år.


Jag skäms.

Ja, jag tänkte vara hyvens och reda ut detta enorma dilemma åt er. Jag förväntar mig dock inte att det på något vis kommer att innebära någon egentlig förändring. Med största sannolikhet kommer ni att fortsätta dra era ogrundade argument.

Okej, såhär ligger det till.

Då detta är min blogg tänkte jag helt enkelt se till att utgå ifrån mig själv. Alltså, om jag tar direkt avstånd från en person eller det som personen i fråga står för så beror det med största sannolikhet på den enormt avancerade anledningen att jag helt enkelt inte finner det speciellt tilltalande. Jag känner förmodligen ingen sympati för individen, tilltalas inte av dennes attityd, kan inte personifiera mig med människan och trivs inte med det hon eller han vill förmedla. Jag kan helt enkelt inte respektera personen då denne saknar någon sådan egenskap.
Tänk att det kan vara så enkelt ändå.

Nu, över till allas favoritargument.
Avundsjuka - En känsla av olust över att inte vara delaktig av någon annans förmån.
Så snart någon börjar uttrycka negativa känslor för en offentlig person blir denne överöst med påhopp om avundsjuka och bitterhet. Det verkar liksom inte som att man faktiskt förstår att det ibland kan vara så enkelt som det faktiskt är. Det går att ogilla en person utan att det grundar sig i missunsamhet. Jag lovar er alla, den möjligheten finns! Den finns till och med i större utsträckning en idiotideologin om avund.

Kan vi inte ta och skrota det där löjliga argumentet en gång för alla? De är så busenkelt att bara slänga ur sig något sådant och sedan känna sig nöjd med sin motbevisning. Dessvärre håller det inte i det långa loppet. Snacket om avundsjuka ger mig bara mer vatten på min kvarn, tro mig. Anklagar man en person för att vara korkad så blir ju anklagelserna bara ännu mer verkliga då det enda motargument man får bygger på hur bitter man är som skribent.

Nej, det håller ju helt enkelt inte.
Ni kan ju ta mig tusan inte det här.

Jag förundras åter igen.

Idag skriver kvällstidningarna om ytterligare ett våldsbrott, begått av en svensk artist. Den här gången handlar fallet om misshandel där den häktade mannen ska ha slagit sin hustru. I vanlig ordning har pressen, enligt svensk lag, utelämnat namnen på de inblandade. Vad de däremot inte låtit bli att nämna är det faktum att offret, det vill säga förövarens fru, skrivit om händelsen på sin blogg. Andrea Wahlgrens text handlar i stort sett om hur fel all information som media publicerat är och hur alla ögonvittnen talar osanning. Hon förnekar att hennes man, Daniel Wahlgren - även känd som Papa Dee, har misshandlat henne, men erkänner att hon låg blödande längst ner i trapphuset den där kvällen.

Om det nu är så att Andrea vill skydda sin man från blodtörstiga kritiker så har hon ju inte direkt agerat fläckfritt. Det hade med största sannolikhet varit bäst att inte skriva någonting alls, nu vet alla med ett medelmåttigt sinne för Google vem alla dessa artiklar handlar om. Ännu en gång har man trampat sig själv på tårna, när ska stjärnorna lära av sina misstag?



OT: Jag tycker att historien är betryckande. Nu har jag ju förvisso ingen rätt att uttala mig om vad som är sant och inte i den här historien. Det kan jag ju dessutom omöjligt veta. Det är också anledningen till att jag låtit bli att uttrycka några sådana påståenden i min text.

Om jag tycker att det här är helt okej.

"Ett sambopar i östra Värmland dömdes på måndagen till fängelse för sexövergrepp på två flickor som varit barnvakter i parets hem. Händelsen utspelades när paret kom hem från en fest. Flickorna hade varit barnvakter i parets bostad. Mannen, som hade samlag med 14-åringen, döms till tre års fängelse för våldtäkt mot barn och sexuellt ofredande. Kvinnan döms till fängelse i sex månader för sexuellt ofredande av båda flickorna."

Känns straffen rimliga i förhållande till brotten? Borde inte sexuellt ofredande mot barn betraktas som en av de absolut grövsta kriminella handlingar som finns? Vilka signaler sänder vi ut med vårt bisarra rättssystem?

Förskingring:
Om brottet anses som grovt, skall för grov förskingring dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Stöld:
Om brottet anses som grovt, skall för grov stöld dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Skadegörelse:
Om brottet anses som grovt, skall för grov skadegörelse dömas till fängelse i högst fyra år.

Förfalskning:
Om brottet anses som grovt, skall för grov urkundsförfalskning dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Bedrägeri och häleri:
Om brottet anses som grovt, skall för grovt bedrägeri dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Jag får intrycket av att allt moralpredikande om vikten i männsikan och samhällets välbefinnande bara är skitsnack. Jag tycker dessutom att detta faktum bara blir tydligare för var dag som går. Överallt i världen, och i det här fallet Sverige, begås grova brott mot människan och hennes frihet. Förövarna bestraffas med löjligt lindriga straff och kriminaliteten fortsätter. Så länge brotten enbart berör människan så är konsekvenserna lindriga. Börjar du dock blanda in pengar i bilden så kan din framtid vara förstörd på riktigt.

Jag tycker att det är osmakligt.
Det är omänskligt.
Orättvist.

Snörvel.

Det var en förbaskat envis förkylning. Jag har nu varit sjuk i lite drygt tjugonio timmar, det är ungefär så mycket tid jag har att ge den här virusattacken. Den börjar bli uttjatad och långtråkig.

Några fler sjuka nyheter? Ja, faktiskt. Om det nu finns någon som missat Aftonbladets nyhets-hysteri, så kan jag meddela att vi har en ny våldtäktsman bland våra kändisar. Killen har enligt skräp-tidningens första uppgifter tvingat sig på en 15-årig tjej under sin spelning i lördags. Nu har han emellertid friats från alla sådana anklagelser och ska enligt uttalanden på sin blogg "ta tillbaka av dom där media folket". Det är väl också här som hela den här historien antar en närmast overkligt dumdristig skepnad. Varför utnyttjar inte killen det faktum att media inte kan publicera namn på misstänkta brottslingar hur som helst? Jag menar, jag hade inte haft en aning om att hela den här soppan faktiskt gällde Ken Ring om han inte själv skrikit om det på sin obetalbart felstavade blogg.

"Jag har ALDRIG någonsin våldtagit, misshandlat, tvingat någon till sex eller gjort en sådan typ av handling NÅGONSIN. Jag har en stor respekt för det kvinnliga könet som jag har haft sen jag föddes. Jag är nämligen enbart uppvuxen med kvinnor. Jag skulle ALDRIG kunna göra en sådan typ av handling mot en kvinna."

Nu till den stora frågan. Hur trovärdigt känns ett uttalande av denna karaktär när det kommer från killen som faktiskt skrev texten till låten "Spräng regeringen"?

"Jag svär vid gud , jag bryr mig inte om nått här i världen ta upp era händer och fram med svärden sen drar vi till slottet och våldtar Madeleine tar kungens pengar och ger tillbaka dom till er."

Ptja, ganska så motsägelsefullt om jag får säga det själv.

Men vad gör väl det? Kens nya plan är att stämma samtliga tidningar och han kommer enligt egen utsago inte att nöja sig med någon ersättning under miljonbeloppet. Jag säger väl bara lycka till då, det kan nog behövas.

Läs inlägget här.

Eller är det verkligen såhär illa?
Kan det vara så att Kanal5 har lyckats fylla hela sin marknadsföringsavdelning med enbart inkompetenta idioter? Eller är det någon form av otillräcklig praktikant som ligger bakom det här? Kanske rent av ett medvetet drag av någon bitter och underbetald vikarie i förhoppning om att Kanal5s trovärdighet ska bli ännu lägre? Jag vet inte. Jag kan inte ens svära på att det här verkligen är sant, och detta trots att jag har annonsen mitt framför ögonen.


Här kämpar vi dagligen med att få ungarna att lära sig korrekt gramatik och vad gör Kanal5? De proppar en hel sida i SOLO full med felaktiga meningsuppbyggnader.
De är rikare än DU - är.
De är snyggare än DU - är.

Av tre meningar lyckas kanal5 fucka upp två. Är det inte helt briljant?
Visst är det ganska läskigt?
Jag hoppas att de dör.

Vet ni vad jag avskyr? Er.
Jag avskyr alla er som nallar på mitt nickname.
THERE IS ONLY ONE YLLET!

På Bilddagboken finns det en tjej som kallar sig själv för Yllet. Inte bara går hon mig på nerverna genom denna förolämpning utan även på grund av den anledning att hon är så ofantligt ful. Ja, jag tycker det. Hon är ful och förmodligen fruktansvärt tråkig. Hon smutsar ner. Hon smutsar ner mitt namn.

På Sk-gaming finns det en kille som går under benämningen Yllet. HAN, har bara skapat ett konto för att sedan aldrig mer använda det. Alltså måste jag pimpa mitt användarnamn på siten helt i onödan. Mycket frustrerande.

Ytterligare en enerverande individ har tillkännagivit sitt bloggande i mitt namn. Ylletfilosoferar, en 35-årig tråkmåns som tvingar på oss osmakliga bilder av sina barn. Behöver jag säga mer?

Nu har det dessutom visat sig att någon idiot publicerad extremt ointelligenta kommentarer på 1000apor.se i mitt namn. Varför i hela friden då? Jag vill inte behöva förknippas med den här typen av idioti. Vore tacksam om personen i fråga bara ville vara så vänlig att självdö.

Yllet är en bra grej.
Yllet är schööön.
Yllet är ta mig fan helt jävla oslagbar.
Det är jag som är Yllet.



OT: Notera att jag egentligen inte alls misstänker att dessa förövare stulit _mitt_ namn. Jag kan ju inte ens försäkra mig om att det var jag som plockade ut det först. Förmodligen har de bara råkat falla för samma bokstavskombination som undertecknad och har inga onda intentioner i bakfickan. Emellertid skulle mitt inlägg helt ha tappat sin charm om jag hade lagt fram det på det sättet. Alltså vidhåller jag fortfarande att så faktiskt är fallet, även om jag egentligen bara överdriver situationen i smyg.

Man skulle kunna tro att Europaparlamentet har mycket att göra. Man skulle kunna anta att det finns en hel del viktiga frågor som behöver diskuteras. Man skulle kunna misstänka att det är en seriös och viktig instution.
Jag menar inte att du, om du nu fått för dig detta, är dum i huvudet på något vis. Jag menar bara att du har fel.

Man har prioriterat bloggandet. Hur har man prioriterat bloggandet? Givetvis inte ur ett positivt perspektiv. Nej, Europaparlamentets kulturutskott har lagt fram ett förslag om hur man bör reglera bloggandet. Man vill för att tala klarspråk se till att anonyma bloggare försvinner och på så sätt bli av med eventuella hot. Ett par av punkterna i det nya förslaget:

- Att bloggarnas status ska klargöras. Innebär att det in praktiken blir omöjligt att blogga anonymt.
- Etiska uppförandekoder ska skapas. Replikrätt kan komma att införas till dem som kritiseras i bloggarna.
- Bloggare kan komma tvingas "redovisa sina intressen".

Jag blir bara mörkrädd. Jag tycker faktiskt att det är skrämmande att se hur man vrider och vänder på lagar om till exempel yttrandefrihet. Om detta förslag går igenom kommer man att begränsa människors möjlighet att vädra en åsikt och kritisera sitt samhälle. Internet är det enda forum i hela världen som har möjligheten att nå så många människor samtidigt. Om man ska begränsa bloggandet så måste ju nästa steg vara att begränsa hemsidorna. Därefter måste man börja gå igenom och godkänna samtliga bilder som publiceras på nätet varje dag. Communitys måste granskas, alla kategoriserade forum måste censureras. Hur långt ska vi gå? Kommer man om tio år att yrka på monopol på internet? Eller kommer man kanske i fasan över att bli smutskastad och kritiserad bestämma sig för att skrota hela systemet?

Vad hände med människors rätt att säga sin mening?
Vad hände med demokratin?
Ibland blir man ju bara helt matt.

Idag skriver Aftonbladet om den egentliga meningen med våra övergångsställen. I alla fall meningen med den symbol, föreställande en hand, som finns under den knapp som du trycker på för att aktivera ett rödlyse.
- Det finns bara en väg till himmelen och den är genom tron på jesus.

I Tibro finns ett företag som heter Prisma Teknik. Företaget har inte många anställda, men kompenserar detta med helgalen VD. I reportaget som Aftonbladet gjort pratar Jan Lund flera gånger och jesus och gud. Han menar bland annat att han har sett guds under och att jesus är den som har hjälpt företaget framåt genom åren.

”Det här företaget lever på guds nåd till 100 procent!”

Jag kan ju inte annat än ifrågasätta den mentala kapacitet som ligger bakom godkännandet av det här. Är det ett friskt beteende att vara så fanatiskt och är det verkligen helt okej att sprida sina läskiga budskap i världen på det sättet? Faktum är att Prisma Teknik levererar sina produkter till hela 17 länder, där ibland ett flertal som förespråkar Islam. Vet politikerna i dessa länder om att de har tillåtit kristen propaganda mitt framför ögonen på sina invånare? Om inte, borde det inte vara på sin plats att tala om detta?


Jag föreslår att vi bränner ner Prisma Teknik och skickar dess VD till den väg som han uppenbarligen är så facsinerad av.

Jag har personligen svårt att acceptera och se hur det här skulle kunna vara helt okej.

Pengar är ju uppenbarligen av hög prioritet i vårt samhälle, oavsett vilken målgrupp man representerar. Givetvis har våra stora företag uppmärksammat detta fenomen och gör allt i sin makt för att tjäna pengar på missvisande reklam och med en helt absurd målinriktning. Senast i raden av alla tjuvaktiga knep kommer nu den strömmande reklamen om den rätt så uppmärksammade metoden sms-lån. Produkten har förvisso funnits under en längre tid och debatterna kring den har pågått sedan förra året, trots detta blir annonserna bara fler och samtidigt anpassas den mer och mer efter ungdomar. Oavsett i vilket forum du befinner dig stöter du på den i dess olika former, på radio, i tv och även som annonser på stan och i tidningar. Det hade väl egentligen inte varit något större fel med detta, om det inte var så att marknadsföringen i många fall är direkt riktad till ungdomar.

För det första så är produkten som man vill sälja uppenbarligen anpassad till en människa som inte har möjlighet att använda kreditkort, inte heller till någon som har en stabil ekonomi. Marknaden känns uppbyggd kring en målgrupp som inte har möjlighet att ta andra lån och som därmed kommer att kunna använda denna metod i stället. Anledningen till denna bedömning bottnar rent krasst i att beloppen som annonseras är relativt låga. Det handlar om tusenlappar, summor som för många kan verka små och lätta att betala tillbaka.

För det andra är reklamen påfallande riktad mot ungdomar, med jinglar i modern anda och med röster respresenterade av unga människor, i ett flertal fall rent av tonåringar. Jag reagerade starkt då jag för någon vecka sedan hörde en sådan reklam på radiokanalen NRJ, där orden "ung" och "snabba pengar" faktiskt förekom i en och samma mening. Killen som skötte snacket kunde ha varit runt 16 år och jag ville verkligen bara skjuta ansvariga utgivare.

Vore det inte på sin plats med lite ansvarstagande och moral? Jag tror nog allt att bankerna kan göra sig en förmögenhet på sms-lån utan att marknadsföra sig på ett näst intill olagligt sätt. Marknadsdomstolen har haft ett finger med i spelet tidigare, för lite drygt ett år sedan fällde man företaget Mobillån Sverige AB. Då ansåg man att reklamen undanhöll viktig information, kreditavgifterna annonserades inte tillräckligt tydligt. Jag föreslår att man börjar fokusera på grunden i den här problematiken. Ungdomar är mer lättpåverkade än vuxna och med lättsamma reklamer och enkla anvisningar hamnar många i en fälla som de sedan inte kan ta sig ur.

När ska gränsen dras och vem tar på sig det ansvaret?

Sverige har röstat och utgången är erkänd. Var femte svensk anser att man som lättklädd tjej har sig själv att skylla om man utsätts för sexuella övergrepp. Eller för att tala klarspråk, det är din skyldig som kvinna att se ut som en påse skit när du går ut på krogen. Gör du inte det så kan du komma att förtjäna konsekvenserna då någon sjuk människa får för sig att de vet vad du vill ha.

Jag ställer mig ett par frågor i det här läget. Den första är helt klart om svenskarna har gått och blivit helt jävla hjärndöda? Logiken är inte ens i närheten av helt okej. Att föra det här resonemanget borde kunna jämföras med åsikter om att man inte bör vara ute i parker eller mörka gränder under nattetid. Om du av någon anledning bestämt dig för att risken är värd att ta så förtjänar du att bli mördad. Om du inte vill bli påkörd så sätt dig inte i bilen. Om du inte vill bli rånad så lämna plånboken hemma. Om du inte vill utsättas för andra människors bisarra värderingar så lås in dig och kom aldrig ut igen! Jag menar, vad är egentligen nästa steg i den här sjukt genomtänkta filosofin?

Den andra frågan jag ställer mig är om man i och med detta bara ska acceptera andra människors viljor, hur sjuka de än är? Jag undrar helt enkelt om det som denna femtedel menar är att oskyldiga och normala människor ska börja anpassa sig efter de misstag som vandrar runt i vårt land, och inte tvärtom. Skyll inte på gärningsmannen utan skyll på offret! Vi borde alla tänka på hur många sjuka indivder det finns i världen och börja justera våra liv efter dessa. Hur kan det vara en rättvis inställning? Ska jag, som aldrig någonsin drömt om att utsätta en annan människa för hemskheter som ovan nämnda, börja leva med en ständig eftertanke om de som faktiskt begår olagliga handlingar runt omkring mig? Ska vi som inte begår några brott ta straffen.

Sist men inte minst så är jag fruktansvärt trött på genusperspektivet i den här frågan. Förutsättningarna för att man ska kunna förändra den här attityden är helt klart att man börjar se människor som människor och inte som tjejer och killar. Alla människor ska ha samma rättigheter, oavsett kön. Alla människor ska ha rätten att klä sig och uttrycka sig hur de vill, oavsett kön. Alla människor ska respektera varandra, oavsett vad de inblandade personerna har mellan benen. Gör inte den här enormt viktiga frågan till ett problem fokuserat på kvinnor och män, ge oss i stället en möjlighet att sätta oss in i den ur dess verkligt viktiga perspektiv - en mänsklig kränkning, ett gemensamt problem, ett allvarligt brott som måste bekämpas.

Amerikanarna har väl i och för sig aldrig klassats som några ljudhuvuden, men ibland funderar man över om de inte är exeptionellt dumma. I en undersöknings som gjort bland föräldrar i USA har man korat vinnaren bland alla ondskefulla ting som om möjligt kan förekomma i video-spel. Resultaten tyder på en något tvetydig inställning till livet. Jag är inte helt förvånad, men det känns endå ganska absurt.

Ibland får jag för mig att hela världen är full av idioter och att jag är något av ett missfoster som fötts med väldigt ovanliga egenskaper. Egenskaper som gett mig förmågan att tänka och tycka, fundera och analysera, diskuttera och komma fram till en slutsats. Ja, faktiskt. Ibland funderar jag över om det över huvud taget tjänar någonting till att förvänta sig intressanta argument från andra individer, eller om det kanske helt enkelt bara är dags att inse hur intelligensbefriat vårt samhälle verkligen är. Faktum är att det är näst intill omöjligt att föra en intressant dialog, där olika åsikter reflekteras utan att bemötas av ogenomtänkta uttalanden och mer eller mindre personliga påhopp. Det är nästan som att människan vore oförmögen att acceptera någonting annat än hennes egen vilja och uteslutande ser saker ur ett enda perspektiv. Har man bildat en uppfattning så håller man fast vid den tills döden sätter stopp för propagerandet, oavsett om motsatsen bevisas mitt framför hennes ögon.
Om jag generaliserar? Ja, grovt. Ha dock i åtanke att jag faktiskt inte syftar på samtliga människor på denna planet, jag drog ju faktiskt paralellen om missfoster och hävdar att vi är ett få antal individer vars kapacitet skiljer sig från mängden. En klar minoritet givetvis, men dock.

En av mina favoriter när det kommer till meningslösa kontringar är den av typen:
-" Om du inte gillar vad han skriver så läs det inte." Jag menar, det är ju en fin filosofi. I grunden innebär detta argument att du aldrig bör befatta dig med någonting du ogillar och därmed heller aldrig bilda en uppfattning om fenomenet. Du ska alltså aldrig ha en chans att emotsäga dig någonting, du ska tycka om allting för att allting i din värld ska bara vara det du gillar och håller kärt. Jag menar, om du inte gillar vad stadsminsitern och resten av politikerna snackar om så lyssna inte på dom! Chansa lite, själva röstningen kan ju vara kul och rött har ju alltid varit något av din favoritfärg. Gillar du inte lärarens historier om andra världskriget och förintelsen så lämna klassrummet, det man inte vet mår man ju faktiskt inte dåligt av. Tycker du att bloggaren är ett riktigt pulver så läs inte hans blogg, bilda i stället en uppfattning om att alla människor i grund och botten är och tycker som du. Ta aldrig lärdom av några misstag, tanken är att du aldrig ska begå några! Gör bara det du gillar, lev i en bubbla, begränsa dina erfarenheter efter tycke!

Sucken.

Det finns för övrigt ytterligare en aspekt med den där kontringen som jag finner ganska roande.
-"Om du inte gillar vad han skriver så läs det inte!" Nahe, och hur fan ska jag veta vad jag tycker om jag inte får läsa det? Hur ska jag ha möjlighet att veta hur jag känner för någonting om jag ska leva efter den där genialiska principen?

Logiken står verkligen som spön i backen.
Det är inte konstigt att man då och då får en känsla av övernaturlighet. Hur vore det att faktiskt försöka anstränga sig lite för en gångs skull? Jag säger som Ida, det skjuts för lite.