Yllet

HEJ JULIE!

Och hej alla andra trogna läsare.

Tärningen är kastad, strået är draget, lastbilen har gått till Sundsvall. Jag har blivit norrlänning! En norrlänning som snackar stockholmsöstgötsnorsknorrländska. Jag och Therese kom hit i tisdags med mamma. Sedan dess har jag köpt en 46'' LCD TV, bränt ännu mer pengar på IKEA, storhandlat, myst, vinkat av mamma, saknat mamma, ringt mamma, möblerat lägenheten, spelat tv-spel och funderat över nollningen som drar igång i morgon.

Det är mycket att ta in, nya intryck, nya miljöer och nya människor. Det händer att man funderar över vad det egentligen är man har gett sig in på. Efter så många år i arbetslivet ska man nu åter till skolbänken med plugg, tentor och större krav på självdisciplin. Samtidigt är jag otroligt glad över att jag fattat det här beslutet, blivit antagen och börjat mitt nya äventyr.

Jag ser fram emot morgondagen då jag för första gången får träffa mina kommande klasskamrater och bekanta mig med campus. Därefter stundar två veckors festande med ölympiska spel, vinbrällboll, pubrundor, stadskampen och finare sittningar.


JAG SAKNAR ER MINA ÄLSKADE NORRMÄN! Med mina älskade norrmän menar jag även mina svenska norrmän. Jag saknar och tänker på er! <3

Då lägenheten är ett enda stort kaos just nu besparar jag er den insikten. Presentationen av vårt nya boende kommer senare, under tiden delar jag med mig av några godbitar.

Först på plats var givetvis gejminghörnan som redan gjort mödan värd!


Strax därefter installerade jag min älskling.

Vårt astuffa duschmunstycke, nu är det fest även i badrummet!

 

Min vilda taklampa.

Resultated av vårt storhandlande.

Som ni förhoppningsvis lagt märke till har aktiviteten på min kära blogg varit helt obefintlig de senaste veckorna. Jag är nu tillbaka i Sverige och kommer under Augusti att flänga fram och tillbaka som en tok mellan olika städer. I och med detta avsäger jag mig alla förpliktelser vad gäller skrivandet och lovar i stället att återkomma i Sepember - då direkt från Sundsvall!

Take care n00bs!

<3

Jag har precis exporterat mail, packat ihop mappar och summerat min arbetstid här i Norge på ett USB-minne. Idag är min sista dag på jobbet, från och med söndag bor jag inte längre kvar här i Norge.

Jag har varit medveten om de känslor som givetvis infinner sig en dag som denna. I vanlig ordning har jag dock varit en mästare på att skjuta problemen framför mig, varför insikten börjar krypa inpå mig först nu. Jag kommer att sakna alla så mycket.

Jag stoppar här, innan jag blir blödig på riktigt. På fredag hostar jag och Therese ett bye bye-party för alla hjärtan, jag har lovat mig själv att inte gråta men förstår nu att det kan bli ett knivigt uppdrag.


Åh andra sidan är detta inget farväl, snarare ett "hej då så länge, vi ses snart igen!".

Love you! <3<3<3

Fick precis världens bästa länk av Emil och jag bara måste dela med mig av den.

Genialt!

Aaaahahahahah!

Dagen var Tisdag.
Klockan var 19.00.
Vi skulle möta vår inkompetenta mäklare.
Hon dök aldrig upp.

FAN VAD OVÄNTAAAT!

Faktum är att jag gick och tjatade om att vi skulle få sitta där och vänta helt i onödan. Jag upprepade detta faktum i ungefär trettio minuter, varför jag inte heller var speciellt förvånad när klockan blivit halv åtta och ingen mäklare behagat dyka upp. Det här är så Soylen Eiendom. Det har varit kaos från början till slut och jag är redo att påbörja någon slags hämndaktion. Problemet är bara att jag ännu inte har någon plan, dessutom består företaget att en bunt jurister vilket gör det hela något knivigare. Å andra sidan är de kanske lika fantastiska advokater som mäklare och då är ju problemet lika med noll.

Jag och Therese väntade i trettio minuter, sen skrev jag en lapp och där efter drog vi hem. Jag befann mig i ett tillstånd av hat, uppgivenhet och hysterisk lycka. Lycka över att hela situationen har gått beyond hopplös och nu entrat nivå; sjukt komisk.

För att lugna mina nerver sköt jag huvudet av folk i tre timmar. Counter-Strike är ett fantastiskt spel, speciellt när man lirar så galant som jag gjorde igår. AK:n har sällan varit så rak och dgln, jag bara älskar den. <3

Nu är det galet segt på jobbet tbh, det ringer ungefär i en gång i halvtimmen och jag har definitivt läst ut internet.

Jag är inne på min sista vecka här i Oslo, det känns märkligt. Jag har nog ännu inte tagit in det faktum att jag lämnar vad som blivit mitt hem på Söndag, att jag åker ifrån den nya tryggheten och alla vänner. Jag vet egentligen vad flytten innebär, det oändliga avståndet. Samtidigt vet jag att Oslo alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta och att jag här har lärt känna vänner för livet. Jag vet att min vardag inte längre kommer att inkludera alla dessa underbara människor, men att vi kommer att ses igen så snart tillfälle ges.


I eftermiddag ska jag och Therese städa ur vår gamla lägenhet och träffa mäklaren för inspektion och beslut om huruvida vi får våra depositionspengar tillbaka eller ej. Om hon mot förmodan skulle våga ta upp en enda liten detalj som enligt hennes tycke skiljer sig från dess vid övertagandet aktuella tillstånd så blir det nerdrage deluxe. Jag skulle kunna skriva en roman om alla fel vi fått leva med i ett år och jag lär dessutom förverkliga den tanken om vi inte får tillbaka våra 30 lök.

Nog för nu, det damp precis in några case. Lycka!

Hahaha!

Appropå sjuka nyheter, Julie skickade mig precis denna länk.

Julie Nielsen:
lol
hvordan faen får man 20 000 euro opp i fitta?
må være sykt ubehagelig å løpe rundt med i flere timer.

Lovisa Maria Rörström:
HAHAHAHAHA

Julie Nielsen:
"my pussy's worth 20 000 euro"

Igår fick jag och Therese hjälp av hennes snälla föräldrar som åkt hela vägen från Sandviken med släpvagn och hela kittet. Vi sprang upp och ner för våra hopplösa trappor, det gick bra med var obeskrivligt ansträngande. Efter en pizza på den restaurang som jag och min kära sambo så länge suktat efter, lite besvikelse och en hel del svettande var vi tillslut färdigpackade. Lasset lämnade Oslo och vi tog våra fyra väskor på trikken till min kära morbror och hans man Björns lägenhet, där vi kommer att spendera vår sista vecka.

Jag minns min förra flytt, separationsångesten, tankarna under den sista natten, saknaden. Inget av dessa sinnestillstånd drabbade mig den här gången. Jag ser fram emot en tillvaro utan strömavbrott, icke fungerande avlopp, trasiga diskmaskiner, vilda grannar och hopplösa lampor.

Snart bär det av mot Sverige igen, det kommer att kännas märkligt.

Nu har ett par av mina nära, kära och mindre bekanta vänner på Facebook genomgått ett par minst sagt oväntade statusbyten. Jag misstänker stöld av de berörda personernas lösenord.

Antingen det, eller så håller vi precis på att genomgå en kollektiv livskris.

I rest my case.

Lovisa
Själv då, Hur var helgen?

Andreas
Jofan, klockrent ute på landet. :]

Lovisa
Var du på landet?

Andreas
Mm, riktigt soft. Bad, grill, fiske, spel och lite öl.

Lovisa
:) Åh jag vill fiska! Fan jag älskar att fiska!

Andreas
Det är sjukt rogivande, speciellt vid vår brygga eftersom där inte finns någon fisk.

Jag tycker att det är ganska fantastiskt ändå, det här med studera.nu, studentbostäder och viktiga datum. Man måste verkligen kämpa för att få ihop allt innan skolstart, veta att man lever. Lite som ett intagningsprov, pallar du inte trycket så är du inte redo för tre års studier.

De flesta utbildningar börjar i slutet av augusti. Huruvida du har blivit antagen eller inte får du besked om i mitten av juli. Det ger dig en sammanlagd planeringsperiod på en och en halv månad. Notera att detta är helt orimligt om du nu mot förmodan faktiskt har ett liv innan du bestämmer dig för att ansöka till universitetet. Jag sade upp mitt jobb och min lägenhet den sista april, helt och hållet på vinst eller förlust. Det är nämligen så att man har någonting som heter uppsägningstid här i Norge, vilken brukar omfatta cirkus tre månader. Dumt nog fick jag för mig att detta fenomen även är ganska vanligt förekommande i Sverige, men med tanke på självklarheten i de nittio dagar du får husera med som blivande student antar jag att det bara är ett enkelt missförstånd från min sida.

Om man bortser från det faktum att man måste riskera hela sin tillvaro i samma stund man skickar in sin ansökning till studera.nu finns det faktiskt ytterligare ett par hinder att ta sig över innan man kan andas ut. Det här med studentbostäder är ett exempel, man måste ju trots allt ha någonstans att bo under studieperioden. Mittuniversitetet, där jag ska studera, utlovar bostadsgaranti och ett löfte om att alla studenter ska ha tak över huvudet innan man sätter sin fot på campus för första gången. Vad skönt, tänkte jag. Så bra, tänkte jag.

Är det inte helt underbart att man, nästan oavsett vilken av alla dessa föreningar man kontaktar, får samma svar? Ansvariga har tagit semester, tjejen som svarar när du ringer är bara sommarjobbare och kan inte hjälpa dig vidare i ärendet. Men för all del, lämna en intresseanmälan på deras webbplats så ska de se över saken så snart de anställda är hemma från Mallis igen.

Så ypperligt, tänker jag. Vilken fantastisk planering, tänker jag. Det finns ingen som kan hjälpa oss att hitta en bostad just nu, de har semester. Återkommer i mitten av augusti, när lägenheterna ska inträdas den första. Hur tänkte ni nu?

Sen återstår ju det här med möjligheten att ta sig till sin blivande hemort för att besöka eventuellt kontor och hetsa upp sig. Sannolikheten för att man redan bor i den stad man förväntas studera är mycket liten. Jag bor i Oslo och tar mig inte till Sundsvall på en kvart. I tillägg finns aldrig några bilder att ta del av, ingen konkret information om själva lägenheterna. Som student ska det tydligen inte spela någon roll heller å andra sidan, du ska ta det du får och vara mer än nöjd!


Jag blir bara mer och mer fascinerad över hur man valt att strukturera vägen till livet som student. Jag skulle vilja påstå att du förtjänar någon form av skriftlig bekräftelse på att du lyckades ta dig helskinnad genom den processen. Det borde värderas högt på arbetsmarknaden. Man skulle kunna trycka upp det där pappret i ansiktet på sin arbetsgivare och självsäkert utropa:

"Se här, jag klarar allt!"

I helgen har jag varit med om någonting som definitivt förtjänar en plats i historieböckerna. Jag skulle vilja döpa det hela till "Tur och retur med SJ utan försening".

Jag åkte till Stockholm i fredags, tågchauffören var så vild att vi körde om två X2000-tåg, vilka vi i och för dig var tvugna att vänta in några stationer längre fram. Beräknad ankomsstid till huvudstade var 22.14, jag klev av tåget 22.13. Det var en magisk upplevelse.

Jag åkte till Oslo i söndags, det var det varmaste jag har varit med om i hela mitt liv. Jag var tillräckligt bakis för att somna till i alla fall, som tur var. Vaknade upp i ett ryck, skrämde livet ur tjejen som satt bredvid och var så mad svettig och jag fick för mig att jag fått århundradets feberattack. Men jag kom i tid, ganska precis på sekunden.

Under tågresan hann jag även med den stora bedriften att tappa bort mitt svenska sim-kort. Detta skeppe under loppet av trettio sekunder, jag drog loss batteriet, tog ut mitt svenska sim-kort, satte in mitt norska sim-kort och sedan var det bara spårlöst försvunnet. Helt hopplöst.

Alltså, det finns en del grejer på facebook som är riktigt underhållande.

Jag må vara extremt lättroad och besitta en enomt dålig humor, Men jag LMAOar åt det här.


Morsan ringer "vad gör du?" "Är med kompisar" Så har man inga ;PpPppPp

Farsan ringer: "var är du?" "hemma", så är man i en vulkan ;PpPpppP

Iron Maiden ringer: "Run to the hills!" "Okej", så är man handikappad ;PppPpPp

50 cent ringer: "Äru i candy shop?" "aa" så har man diabetes ;pPPpppP;PPP

Morsan ringer: "Vad gör du?" "inget", Så rider man på en get ;PpPpppP

'I like the way you work it', så är man arbetslös;PPPpppP

Lil Jon ringer: "get low?" "ja" så är man skit högt upp ;ppPPpP

Man kommer ut ur duschen: pappa frågar "är du ren?" "ja" så är man älg ;pPPppPP

Justin Bieber ''I'ma tell you one time'' också säger han det 23 gånger ;PppPpPp

Adam Lambert: "Whataya want from me?", "Inget" så vill man ha en häst ;PppPpPp


Det är så sannslöst dumt OCH skitroligt!

Heltfantastiskt.nu


Lovisa Maria Rörström
Vafan, det är ju samma domäner på sida ett som på sida två?

Therese Birgersson
Kollade nu och det är *** som klistrat in fel.....
Du ska få ett gäng andra som egentligen hör till det kundkortet.
Det var inte lika många.

Lovisa Maria Rörström
Men asså.
Har jag gjort allt det där i onödan? För att hon har klistrat fel?!

Therese Birgersson
Mer eller mindre ja...


Haha!
HAHAHAHA!
Aaaaaaaaaaahahahah!

Jag tappar snart mitt förstånd, ge mig styrka.

Jag fick alltså äntligen svar på min ansökna till universitetet igår. Vi skickade in våra val så snart ansökningen hade öppnat, jag och Therese. Sedan dess har vi hunnit säga upp jobb, lägenhet och alla andra typer av avtal som ingått i vårt vardagsliv här i Oslo. Det var ett relativt enkelt beslut då jag länge velat plugga men aldrig egentligen haft någon anledning till det, läs bra jobb sedan studenten. Samtidigt innebär ju en chansning som denna att det bara kan gå åt två håll, antingen klockrent eller käpprätt åt helvete.

Med denna vetskap i bakhuvudet var det med darriga fingrar vi surfade in på studera.nu igår för att inom loppet av två sekunder konstatera huruvida livet blir bra eller världsbilden helskev. Både Therese och jag kom in, i Augusti flyttar vi vidare till Sundsvall.

Jag kommer att läsa Informations- och PR-programmet vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Examensbenämning är Kandidatexamen med huvudområdet medie- och kommunikationsvetenskap, ett ämne som jag verkligen fastnade för i gymnasiet. Ett par av de kurser som jag ser fram emot allra mest är:

• Kommunikation och omvärldsbevakning
• Kommunikation och ledarskap
• Strategisk kommunikation
• PR- och branschanalys
• Strategisk politisk kommunikation

Jag ser verkligen fram emot att bli student igen.

JAG ÄR SÅ SJUKT GLAD :D

Var när min mamma var här och vi, tillsammans med Therese och min morbror Hans, åkte till Bygdø. Själva grejen var givetvis mycket mysig, men det jag syftar på i huvudsak var upptäkten av denna skylt.

 

Det var lycka!

Tog ett par bilder, eller sju.

ANTAGEN!!! :D:D:D:D:D

Lycka!

Antagningsbeskeden har kommit och jag vågar inte för mitt liv logga in och kolla hur det gått!

Och köper Paul. Det skulle ju kunna bli århundradets bästa investering. Jävla imbabläckfisk, djurrikets motsvarighet till den där sinnessjuka turtanten.

Idag är det måndag, igår var det söndag. Ännu tidigare var det faktiskt fredag och lördag, två dagar som innehöll allt från harmoniskt packande med vitt vin och Gym Class Heros, till uteservering med galna engelsmän, efterfest hos en ännu galnare irländare, extremt överdödad sovmorgon, pubmaraton, fotboll och kaos.

Sjukt bra helg, helt klart. Diggar för övrigt sms:et som Sam skickade till mig och Therese när vi som bäst slog in och packade ner köksartiklar.

This is an automated message. Please discontinue your current activities as they are very boring. Make your way to the Highbury for less boring alcoholic activities.

And so we did!

Carl får äran att symbolisera den här helgen. Tack Julie för att jag fick sno dina bilder!

Trött idag? Amen.